Dubbeltrast

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dubbeltrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig
Turdus viscivorus Brych y coed.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrastar
Turdidae
SläkteTurdus
ArtDubbeltrast
T. viscivorus
Vetenskapligt namn
§ Turdus viscivorus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Dubbeltrast (Turdus viscivorus) är en fågel i familjen trastar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Mistle Thrush - Oukaimeden - Marocco 07 6646 (17027472377).jpg

Dubbeltrasten är mellan 26 och 29 centimeter lång och väger upp till 140 gram. Den liknar taltrasten, men är större, mer långstjärtad, ljusare i fjäderdräkten och står mer upprätt. I flykten är den kraftfullare och flyger i längre bågar än taltrasten.

Dubbeltrastens rygg och skuldror är gråbruna med olivbrun anstrykning, stjärtens tre yttre pennor är vita i inre kanten mot spetsen samt att de undre vingtäckarna är vita. Halsen, bröstet, buken och undergumpen är vita med svartaktiga runda fläckar. Strupens mitt är dock ofläckad och den har ofta en mörk fläck på vardera sidan av bröstet i ovankanten av vingen.

Sången liknar koltrastens men är kortare och gällare. Locklätet låter "trr" eller "zrr".

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

       Sommartid
       Året runt
       Vintertid

Dubbeltrasten häckar i Västra palearktis upp till polcirkeln. Den förekommer från nordvästra Afrika (Marocko, Algeriet och Tunisien) upp genom större delen av Europa (dock inte på Island), österut genom Ryssland till västra Sibirien, genom Kazakhstan, Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien, till Nepal och Kina.

Delar av den globala populationen är stannfåglar medan de nordligaste häckningsområdena överges på vintern. Arten häckar på höjder upp till 3900 meter över havet.[2]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Dubbeltrasten delas upp i tre underarter:[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Dubbeltrasten är den största trastfågeln i Sverige. Den häckar i nästan hela Sverige utom i fjälltrakterna och i de nordligaste delarna. I Sverige är den en flyttfågel och en sommargäst mellan april till och med oktober och den har sina vinterkvarter i södra Europa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Dubbeltrasten trivs bäst i skogsmark, helst hällmarkstallskog med åkerlyckor och gläntor. I södra Europa häckar den ofta i trädgränszonen.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Dubbeltrastens bo
Turdus viscivorus

Dubbeltrasten bygger sitt bo tidigt på våren, mer eller mindre högt uppe i träden, av lavar, kvistar och gräs, och den lägger där vanligen fem ägg som är grönvita med violetta och rödbruna fläckar och prickar. Honan ensam ruvar äggen i cirka två veckor. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna i drygt två veckor till.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Dess föda utgörs av maskar, larver, insekter och åtskilliga slags bär, i synnerhet mistel-bär och så vidare.

Rovdjur och parasiter[redigera | redigera wikitext]

En ricin kryssa uppsvälld av  blodet från dess värd

Dubbeltrasten jagas av många rovfåglar, bland andra pärluggla,[4] jorduggla,[5] kattuggla,[6] slaguggla,[7] berguv,[8] kungsörn,[9] tornfalk, ormvråk,[10] röd glada,[11] duvhök,[12] pilgrimsfalk[13] och sparvhök.[14] Äggen och ungarna kan tas av katter och kråkfåglar, trots att de vuxna är tillräckligt orädda för att försvara sina bon och ibland till och med angriper människor.[15] 

Bland dubbeltrastens yttre parasiter kan Ceratophyllus gallinae, Dasypsyllus gallinulae, vanlig fästing och Neotrombicula autumnalis nämnas.[16][17][18] I sitt inre kan dubbeltrasten vara värd för bandmask,[19][20] nematoder[21][22] och Syngamus merulae, en släkting till gapmask.[23] Bland dess blodparasiter finns Trypanosoma och plasmodium (släkte)-arter.[24][25]

Dubbeltrasten och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan drygt fyra och knappt nio miljoner par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Ett äldre svenskt namn för dubbeltrast är misteltrast. Det trivialnamnet brukas fortfarande i många språk som exempelvis engelskans "Mistle Thrush", och tyskans och danskans "misteldrossel".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Misteldrossel, 22 augusti 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Turdus viscivorus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Korpimäki & Hakkarainen (2012) p. 97.
  5. ^ Glue, D. E. (1977). Feeding ecology of the Short-eared Owl in Britain and Ireland. Bird Study, 24(2), 70-78.
  6. ^ Balčiauskienė, L., Juškaitis, R., & Atkočaitis, O. (2005). The Diet of the Tawny Owl (Strix Aluco) in South-Western Lithuania during the Breeding Period. Acta Zoologica Lituanica, 15(1), 13-20.
  7. ^ Mysterud, I. V., & Hagen, Y. (1969). The food of the Ural owl (Strix uralensis Pall.) in Norway. Nytt. Mag. Zool, 17, 165-167.
  8. ^ Sackl, P., & Döltlmayer, G. (1996). Zur Siedlungsbiologie und Ökologie des Uhus Bubo bubo im oberen Murtal (Steiermark, Österreich). Abh. Zool.-Bot. Ges. Österreich 129 (1996): 33-45.
  9. ^ Watson (2010) p. 94.
  10. ^ Swann, R. L., & Etheridge, B. (1995). A comparison of breeding success and prey of the common buzzard Buteo buteo in two areas of northern Scotland. Bird Study, 42(1), 37-43.
  11. ^ Davis, P. E., & Davis, J. E. (1981). The food of the Red Kite in Wales. Bird Study, 28(1), 33-40.
  12. ^ Kenward (2010) p. 204.
  13. ^ Ratcliffe (2010) p. 415.
  14. ^ Newton (2010) p. 108.
  15. ^ Coward (1928) pp. 193–196.
  16. ^ Rothschild & Clay (1953) pp. 84–85.
  17. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 227.
  18. ^ Falchi, Alessandro; Dantas-Torres, Filipe; Lorusso, Vincenzo; Malia, Egidio; Lia, Riccardo Paolo; Otranto, Domenico (2012). ”Autochthonous and migratory birds as a dispersion source for Ixodes ricinus in southern Italy”. Experimental & Applied Acarology 58 (2): sid. 167–174. doi:10.1007/s10493-012-9571-8. 
  19. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 197.
  20. ^ Mettrick, D F; Burton, M (1962). ”A new cestode, Anomotaenia caenodex sp. nov. from a mistle thrush, Turdus viscivorus viscivorus (L.)”. Journal of Helminthology 36: sid. 157–160. doi:10.1017/S0022149X00022446. PMID 14473034. 
  21. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 189.
  22. ^ Supperer, Rudolf (1958). ”Zwei neue Filarien (s. l.), Eufilaria delicata spec. nov. und Ornithofilaria böhmi spec. nov. aus der Misteldrossel, Turdus viscivorus L” (på German). Zeitschrift für Parasitenkunde 18 (4): sid. 312–319. doi:10.1007/BF00259661. 
  23. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 181.
  24. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 171.
  25. ^ Rothschild & Clay (1953) p. 165.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dubbeltrasten i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 6, sid 977-978, utgiven 1907
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 367-368. ISBN 91-1-913142-9 
  • Killian Mullarney, Lars svensson och Dan Zetterström (1999). Fågelguiden. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 274-275. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]