Hendersonkejsarduva

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ducula harrisoni)
Hendersonkejsarduva
Förhistorisk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteDucula
ArtHendersonkejsarduva
D. harrisoni
Vetenskapligt namn
§ † Ducula harrisoni
AuktorWragg and Worthy, 2006

Hendersonkejsarduva[1] (Ducula harrisoni) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen duvor som tidigare förekom i östra Polynesien.

Förekomst och upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln beskrevs 2006 utifrån subfossila lämningar funna på Henderson Island i ögruppen Pitcairnöarna i sydöstra Polynesien.[2] Upptäckten av denna art liksom flera andra utdöda kejsarduvor i Stilla havets övärld förklarar den märkliga utbredningslucka som finns bland levande kejsarduvorna mellan Nya Kaledonien och Marquesasöarna.

Henderson Island där fågeln tidigare förekom.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Hendersonkejsarduvan var större än någon levande duva i släktet Ducula och jämnstor med likaledes utdöda laukejsarduvan (D. lakeba) och uveakejsarduvan (D. david). Olikt övriga kejsarduvor hade den korta vingar och långa ben, vilket tyder på att den var marklevande och relativt flygoförmögen.[3] Det gjorde den troligen sårbar för jakt och invasiva arter.

Utdöende[redigera | redigera wikitext]

Hendersonkejsarduvan dog ut efter att människan kom till ön cirka år 1050. Två av de tre övriga duvarter som förekom på ön dog också ut, liksom flera andra fågelarter.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den brittiske ornitologen Colin James Oliver Harrison (1926-2003).[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ Wragg, G.M.; & Worthy, T.H. (2006). A new species of extinct imperial pigeon (Ducula: Columbidae) from Henderson Island, Pitcairn Group. Historical Biology 18(2):127–140.
  3. ^ Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 
  4. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]