Dvärghonungsvisare
| Dvärghonungsvisare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Honungsvisare Indicatoridae |
| Släkte | Indicator |
| Art | Dvärghonungsvisare I. exilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Indicator exilis | |
| Auktor | (Cassin, 1856) |
| Synonymer | |
| Dvärghonungsgök | |
Dvärghonungsvisare[2] (Indicator exilis) är en fågel i familjen honungsvisare inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Dvärghonungsvisaren är som namnet avslöjar en liten medlem av familjen. Fjäderdräkten är övervägande mörkt olivgrön. Den är mörkgrå i ansiktet och på undersidan, med en ljus fläck ovan näbben och ett mörkt streck rakt under. Ibland kan den uppvisa kraftig streckning på ryggen och nedre flankerna. I flykten syns vita fläckar på stjärtsidorna. Arten liknar mindre honungsvisare, men är än mindre. Den påminner vidare om blek honungsvisare, men näbben är kraftigare och huvudet är mörkare och tydligare tecknad. Fågeln är också lik både miombohonungsvisare och brunryggig honungsvisare, men skiljer sig bland annat på kraftigare näbb. Huvudsakliga lätet är ett långsamt upprepat "chreeya".
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Dvärghonungsvisare delas in i tre underarter med följande utbredning:[4]
- I. e. poensis – förekommer på ön Bioko (Guineabukten)
- I. e. exilis – förekommer från Senegal och Gambia västerut till Centralafrikanska republiken och söderut till norra Angola och nordvästra Zambia
- I. e. pachyrhynchus – förekommer i östra Demokratiska republiken Kongo, västra Kenya, nordvästra Tanzania och södra Uganda
Clements m.fl. urskiljer även underarten cerophagus med utbredning i sydöstra Demokratiska republiken Kongo, östligaste Angola och nordvästra Zambia.[3]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Indicator exilis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Indicator exilis.
Wikimedia Commons har media som rör Indicator exilis.- Läten på xeno-canto.org
|