Dvärgrördrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dvärgrördrom
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
PleidelsheimerWiesentalZwergdommel.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Pelikanfåglar
Pelecaniformes
Familj Hägrar
Ardeidae
Släkte Ixobrychus
Art Dvärgrördrom
I. minutus
Vetenskapligt namn
§ Ixobrychus minutus
Auktor Linné, 1766
Hitta fler artiklar om fåglar med

Dvärgrördrom[2] (Ixobrychus minutus) är en fågel i familjen hägrar.[3]

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Dvärgrördrommen häckar huvudsakligen i Afrika, Central- och Sydeuropa, västra och södra Asien samt i Australasien. Den finns även i de tempererade delarna av Europa och Asien som flyttfågel, men är sällsynt i de nordligare delarna av dessa världsdelar. Den lever i säv, vass och buskage nära vatten.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Dvärgrördrommen delas in i tre distinkta underarter:

  • Ixobrychus minutus minutus – centrala och södra Europa till Sibirien samt i Nordafrika
  • Ixobrychus minutus payesii – Afrika söder om Sahara
  • Ixobrychus minutus podiceps – Madagaskar

Tidigare betraktades även svartryggig dvärgrördrom och den numera utdöda nyzeeländska dvärgrördrommen som underarter till dvärgrördrom men de båda urskiljs nu allmänt som goda arter.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ett drygt tiotal fynd av arten har gjorts i Sverige, första gången 1823 i Västerås, senast 23 juni 2007 då en hane sågs i Gårdby hamn på Öland.[4]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Dvärgrördrommen är med sin längd på 27–36 cm, 40–58 cm i vingspann och en vikt på 60-150 g en av de minsta hägrarna. Undersidan är brungul. Hanen har svart rygg och krona samt svarta vingar med stora vita vingfläckar. Honans rygg är brunare och viongfläcken mer brungul. Lätet är ett taktfast «grook» eller «kekk-ek».

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är som vanligast i sötvattensvåtmarker med vassbälten och klotsäv, gärna också med inslag av träd som pil och klibbal. Den kan också förekomma vid sjökanter, i sumpskog, fuktiga gräsmarker, risfält och mangroveträsk. Den lever huvudsakligen av insekter som gräshoppor och skalbaggar, men också mollusker, kräftdjur, fisk, grodor, små reptiler och fåglar. Dvärgrördrommen bygger sitt bo som återanvänds år efter år av vass och grenar, nära vattenytan eller upp till 60 centimeter ovanför, alternativt i låga buskar och träd. Den häckar oftast ensam men kan forma lösa kolonier.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan drygt 63.000 och 111.000 par.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Ixobrychus minutus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Dvärgrördrom, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]