Dvärgsisel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dvärgsisel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Citellus pygmaeus - Museo Civico di Storia Naturale Giacomo Doria - Genoa, Italy - DSC02783.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteSpermophilus
ArtDvärgsisel
Spermophilus pygmaeus
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus pygmaeus
Auktor(Pallas, 1778)
Hitta fler artiklar om djur med

Dvärgsisel (Spermophilus pygmaeus[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1778. Spermophilus pygmaeus ingår i släktet sislar och familjen ekorrar.[5][6]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[7][8]

Catalogue of Life listar följande 5 underarter:[5]

  • S. pygmaeus pygmaeus (Pallas, 1778)
  • S. pygmaeus brauneri (Martino, V. and E., 1917)
  • S. pygmaeus herbicolus (Martino, V. and E., 1916)
  • S. pygmaeus mugosaricus (Lichtenstein, 1823)
  • S. pygmaeus musicus Ménétriés, 1832

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En liten sisel med en kroppslängd mellan 17 och 23 cm, en svans på 2 till 5 cm och en kroppsvikt omkring 140 g. Som alla sislar har den små öron, korta ben, stora ögon och kindpåsar som den kan bära mat i. Pälsen på ovansidan är gulaktig till gråbrun med knappt märkbara fläckar, medan buksidan har vitaktig päls med en del insprängda, gula hår. Den vitaktiga pälsen fortsätter upp på bröst och strupe. Svansspetsen är gulaktig.[9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i öknar och halvöknar, gärna med växtlighet från malörtssläktet, på gräsmarker med ej för högvuxen vegetation, stäpper på sand- och lerjord samt trädesåkrar.[1][9]

Dvärgsiseln är en dagaktiv art som lever i stora, underjordiska kolonier vilka kontinuerligt utökas. Födan består av rötter, lökar, gröna växtdelar och frön (bland annat säd). Arten sover vintersömn mellan september och mars; den kan dessutom ha en inaktivitetsperiod under heta somrar.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna sisel förekommer från östra Ukraina över sydvästra Ryssland och norra Georgien till Kazakstan. Den vistas där i låglandet och i kulliga områden.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationen minskar emellertid; främsta orsaken är klimatförändringar. Södra delen av utbredningsområdet går mot ett allt torrare klimat, medan klimatet i norra delen tvärtom blir allt fuktigare; ingen av förändringarna är gynnsam för arten. Habitatförlust och biocidföroreningar till följd av ett moderniserat jordbruk är andra faktorer.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Tsytsulina, K., Zagorodnyuk, I., Formozov, N. & Sheftel, B. 2008 Spermophilus pygmaeus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 5 juni 2014.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Spermophilus pygmaeus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+pygmaeus/match/1. Läst 5 mars 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
  8. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  9. ^ [a b c] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 168, 170–171. ISBN 978-1-4081-1399-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]