Dykarantiloper

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dykarantiloper
Natal dykare, Cephalophus natalensis
Natal dykare, Cephalophus natalensis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Dykarantiloper
Cephalophinae
Vetenskapligt namn
§ Cephalophinae
Auktor Gray, 1871
Släkten
Hitta fler artiklar om djur med

Dykarantiloper (Cephalophinae) är en underfamilj slidhornsdjur som omfattar 17 arter fördelade på två släkten: skogsdykare och savann- eller buskdykare. Gruppen kallas även tofsantiloper, skogsantiloper eller helt enkelt dykare. Namnet kommer sig av att deras föredragna flyktmetod är att dyka in i ett busksnår.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dykarantiloperna är relativt små: 115-145 centimeter långa. Mankhöjden ligger mellan 40 och 80 centimeter och vikten mellan 5 och 60 kilogram. De har kortare framben än bakben och får därav en rundad ryggprofil. Pälsens färg är beroende på arten. Ofta är ovansidan brunaktig och undersidan tydlig ljusare. Några arter har gul- eller rödaktig päls och sebradykare (Cephalophus zebra) har svarta tvärstrimmor som påminner om en sebra. Hos de flesta arterna har båda könen horn som är tämligen korta. Hos några arter är hornen inte synliga då de göms av huvudets hår.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Alla arter lever i Afrika söder om Sahara. De flesta arterna finns i tropiska regnskogar i västra och centrala Afrika. Dessa arter som inte lever i regnskogen lever alltid nära buskar. Dykare finns aldrig i den öppna savannen. I bergsregioner förekommer de upp till 3 500 meter över havet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dykarantiloper är aktiva på natten, är mycket skygg och vistas alltid i närheten av tät vegetation. Födan utgörs av gräs, blad, frukter, rotfrukter och blommor. För arten grådykare (Sylvicapra grimmia) är det känt att den även äter groddjur, insekter, mindre fåglar, möss och as. Det antas att även andra dykarantiloper äter animalisk föda, vilket är ovanligt för idisslare.

Dessa djur lever ensamma eller i par. Träffas artfränder av samma kön tillsammans är de mycket aggressiva. Vid revirets gränser uppstår ofta strider som utkämpas med hjälp av hornen. Honornas dräktighet varar ungefär 120 dagar och sedan föds ett enda ungdjur.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Underfamilj: Cephalophinae

Dykarantilopernas ställning i familjen slidhornsdjur är omstridd. Tidigare antogs de utgör en ursprunglig grupp i familjen på grund av likheter med tidiga slidhornsdjur som levde under miocen. Idag finns olika teorier om underfamiljens uppkomst. Gentry hävdade 1992 att de är oxdjurens direkta föregångare. Andra forskare tror att de är nära släkt med underfamiljen Reduncinae. Enligt molekylärgenetiska undersökningar kan de även vara släkt med vatten- och rörbockar.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Flera arter listas av IUCN som starkt hotade eller sårbara. Några är inte sällsynta, men alla minskar. Minskningen beror huvudsakligen på förstöringen av regnskogen. Djuren jagas för köttets skull men är inte hotade av sport- eller troféjägare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 10 april 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]