Dymmelonsdag

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dymmelonsdag
Firande av Miércoles Santo (dymmelonsdag) i Cádiz i Spanien.
TypKristen helg
DatumOnsdagen före påsk
Geografi och firareKristna i hela världen
TraditionerGudstjänster

Dymmelonsdagen kallas onsdagen före påsk, vilken infaller under stilla veckan, och är dagen då påskfriden inleddes. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag av trästavar, dymblar eller dymlar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande.

Biblisk historik[redigera | redigera wikitext]

I Nya testamentet, precis efter palmsöndag, samlades stora rådet (sanhedrin) för att planera att döda Jesus innan pesach.[1] Onsdagen före sin död besökte Jesus Simon den spetälske i Betania. När de satte sig till bords för att äta smörjde en kvinna som hette Maria Jesus fötter och huvud med en hel flaska med mycket dyrbar olja.[2] Matteusevangeliet anger att "lärjungarna blev förargade och sade: 'Vilket slöseri!'" och Johannes hävdar att det var Judas som blev mest upprörd. Johannes tillägger att Judas egentligen inte brydde sig om de fattiga, utan att han var en tjuv som hade hand om kassan och som tog av det som lades dit. Jesus rättfärdigade kvinnans handling genom att säga att de fattiga alltid kommer att finnas bland dem, men inte han."[3] Det var efter detta som Judas sökte upp stora rådet och köpslog för att ange Jesus och peka ut honom för rådet.[4]

Liturgi[redigera | redigera wikitext]

På många håll inom den västliga kristna sfären hålls den liturgiska mässan tenebrae på dymmelonsdagen, men den kan även infalla på skärtorsdagen eller långfredagen.[5] Ordet tenebrae kommer från latin och betyder "mörker". Under denna mässa låter man stearinljusen på altaret brinna ned tills koret är helt mörkt. När mörkret lagt sig skapar man ett stort dån, kallad strepitus, vilket symboliserar Jesu död eller den jordbävning som följde på Jesu död.[6]


Det liturgiska temat inom den Ortodoxa kyrkan under dymmelonsdagen är hågkomsten av Maria som smörjde Jesus. Ett andra tema är hur Judas förråder Jesus. Firandet inleds på tisdagskvällen eller tidig onsdag morgon då en specifik mässa hålls som avslutas med framförandet av Kassias psalm. Psalmen skrevs av Kassia på 800-talet och berättar om kvinnan som smörjde Jesus fötter hos Simon den spetälske. Texten är i stora stycken skriven utifrån kvinnans perspektiv. Psalmen kan framföras under lång tid, ibland upp emot 25 minuter och är för många en mycket känslomässig upplevelse, där troende kan utbrista i tårfyllda böner.

Det är på grund av att Judas förrådde Jesus på dymmelonsdagen som ortodoxa kristna fastar på onsdagar och fredagar under hela året.

Traditioner[redigera | redigera wikitext]

Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

I Skandinavien är det tradition att dämpa kyrkklockorna och byta ut metallkläpparna mot trästavar, dymblar eller dymmlar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering för stilla veckan. Noteringar finns också om att klockorna bands för att inte kunna göra ljud. Den 13 augusti 1823 upphävdes, i Sverige, föreskriften som påbjöd att ingen musik skulle spelas från fastlagssöndagen fram till påskdagen.[7]

I folklig tradition har dymmelonsdagen (ursprungligen genom missuppfattning) kommit att kallas även för askonsdagen, vilken enligt kyrklig definition infaller i veckan efter fastlagssöndagen.[8]

En folklig sed är, eller har i vart fall varit, att fästa dymmelonsdagspass på varandras ryggar.[9] Ett dymmelonsdagspass består av en skämtsam teckning, inte sällan med häxmotiv, eller en vitsig mening och idén knyter an till det pass man trodde att häxorna behövde för att nå Blåkulla. Ett exempel på seden med dymmelonsdagspass finns i filmen Mer om oss barn i Bullerbyn där barnen bland annat sätter pass på varandras ryggar, men även ett pass på den ovetande pigan Agdas rygg.

I Nyland i Finland har dymmelonsdag även kallats klockonsdag.[10]

Grekland[redigera | redigera wikitext]

I Grekland är det tradition att alla i församlingen mottar smörjelse på dymmelsonsdagen. Denna tradition har även spridit sig till vissa andra platser.[11]

Tjeckien[redigera | redigera wikitext]

I Tjeckien kallas dagen traditionellt för sotaronsdagen eller svartaonsdagen eftersom det var dagen då man skulle sota skorstenen så att den var ren till påsk.[12]

Malta[redigera | redigera wikitext]

Malta kallas dagen för L-Erbgħa tat-Tniebri (Skuggonsdagen), vilket refererar till den liturgiska nedsläckningen (tenebrae), och förr brukade församlingens barn slå på stolarna för att skapa dånet, det så kallade "strepitus".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger delvis på översättning av engelskspråkiga wikipedias text Holy_Wednesday, läst 2016-03-29

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Matteus 26:3—5 NKJV; Markus 14:1—2 NKJV; Lukas 22:1—2 NKJV
  2. ^ Matteus 26:6—7 NKJV; Markus 14:3 NKJV; Johannes 12:3—4 NKJV
  3. ^ Matteus 26:8—9 NKJV; Markus 14:4—5 NKJV; Johannes 12:5 NKJV
  4. ^ Matteus 26:14—16 NKJV; Markus 14:10—12 NKJV; Lukas 22:3—6 NKJV
  5. ^ Ken Collins: What is a Tenebrae Service?
  6. ^ The United Methodist Church: What is a Tenebrae service?
  7. ^ Nordisk familjebok/Uggleupplagan 1907
  8. ^ NE.se, uppslagsord askonsdagen.
  9. ^ ”Dymmelonsdagen - Institutet för språk och folkminnen” (på sv). www.sprakochfolkminnen.se. http://www.sprakochfolkminnen.se/folkminnen/handelser-i-almanackan/kalender/i-almanackan/handelser-i-almanackan/2018-03-28-dymmelonsdagen.html. Läst 8 augusti 2018. 
  10. ^ ”Påskkortstraditionen i Finland började under 1870-talet”. Kyrklig Tidningstjänst. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415161808/http://www.evl.fi/svenska/nyheter/2001/apr/paskkort.htm. Läst 30 mars 2013. 
  11. ^ Great Lent, Holy Week, and Pascha: The Sacrament of Holy Unction: Holy Wednesday afternoon and Evening
  12. ^ By Sun and Candlelight: Spy Wednesday Supper

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Dymmeldagar, 10 augusti 1907.