EU-migrant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

EU-migrant som begrepp används främst för att beteckna de EU-medborgare som utnyttjar den fria rörligheten för personer inom EU för att resa in, och uppehålla sig i, en annan medlemsstat.

Juridisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

EU-migrant är inte en term som har någon juridisk betydelse i EU-rätten eller svensk rätt, utan används främst av media för att beteckna de EU-medborgare som utnyttjar sig av den fria rörlighetens rätt till inresa och tre månaders uppehåll i en annan EU-stat. Syftet med den fria rörligheten för personer är egentligen att EU-medborgare enkelt ska kunna turista eller söka jobb i andra medlemsstater. Efter de inledande tre månaderna finns ingen generell rätt att uppehålla sig i en annan medlemsstat om personen inte fått ett jobb med tillräcklig ersättning för att försörja sig själv, alternativt redan har tillgångar för att försörja sig själv under t.ex. studier.

Fri rörlighet under tre månader[redigera | redigera wikitext]

EU-migranter med ett giltigt identitetskort eller pass har, i egenskap av EU-medborgare, en generell rätt att uppehålla sig i upp till tre månader i en annan medlemsstat. Tanken är att EU-medborgare ska kunna söka arbete i andra medlemsstater, men det finns inga generella begränsningar i hur dessa tre månader kan användas, till exempel kan perioden användas för att turista. Under dessa tre månader finns ingen rätt att utnyttja de sociala välfärds,- och trygghetssystem som finns i den medlemsstat man rest in i, förutom rätt till akutsjukvård.[1] Den medlemsstat man rest in i har rätt att kräva att EU-migranten anmäler sin närvaro inom en rimlig tid från inresan.[2] De första tre månadernas fria rörlighet kan begränsas, eller helt upphävas, vid omständigheter som rör den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen eller folkhälsan.

Tiden efter de inledande tre månaderna[redigera | redigera wikitext]

Har EU-migranten fått ett arbete som tryggar uppehället tillräckligt för att försörja sig i den mottagande medlemsstaten kan personen stanna längre än tre månader. Ersättningen för arbetet måste, förutom att vara tillräcklig för att försörja personen ifråga, även vara stabil och förutsebar. Tiggeri eller tillfälligt arbete ger ingen rätt att stanna längre än de inledande tre månaderna. EU-medborgare kan även ha en viss rätt att stanna om denne tillhör vissa bestämda grupper som inte anses vara en belastning för den mottagande medlemsstaten. Rätten att stanna längre än tre månader är för dessa grupper dock inte lika långtgående som rätten för arbetstagare.[3] Om personen faller utanför en av dessa fyra kategorier finns det inte någon rätt att uppehålla sig i en annan medlemsstat efter det att de inledande tre månaderna löpt ut. Den mottagande medlemsstaten kan då välja att bevilja uppehållstillstånd utifrån nationella regler, men är inte tvingad av EU-rätten att göra det.

Rätten till fri rörlighet för EU-medborgare gäller generellt för alla unionsmedborgare men är ingen absolut rättighet, vilket innebär att den både kan begränsas och inte automatiskt gäller alla. Detta gäller även för de inledande tre månaderna. Inskränkningar i rätten till fri rörlighet kan ha gjorts i hemlandets anslutningsfördrag till EU, vilket bland annat gjordes för Kroatien, Bulgarien och Rumänien. Medborgare i dessa länder kunde vara begränsade i sin fria rörlighet, om de länder de ville resa till valde att utnyttja rätten att begränsa deras fria rörlighet. Dessa inskränkningar kunde bara gälla i sju år, vilket innebar att de upphörde för Bulgarien och Rumänien 2014. Sverige har inte valt att utnyttja möjligheterna att begränsa den fria rörligheten.

Social turism[redigera | redigera wikitext]

EU-migrant som begrepp har kopplingar till begreppet välfärdsturism, eller social turism, och de diskussioner som fördes om risken för utnyttjande av välfärdsskillnader inom unionen vid tiden för EU:s utvidgning i östra Europa.[4] Efter Rumäniens och Bulgariens EU-medlemskap 2007 har tiggare därifrån blivit vanligare i andra EU-länder, inte minst Sverige, där tiggeri är mer tillåtet. Medias frekventa artiklar om detta har fått begreppet EU-migrant att kopplas till denna typ av migranter. Politiska spänningar har uppkommit mellan de som vill hjälpa fattiga migranter och de som inte vill det. Storbritannien beslutade i en folkomröstning 2016 att lämna EU. Många som förespråkade det motiverade det med att hindra social turism och tiggeri av medborgare i fattigare EU-länder.

Särskiljning mellan EU-migrant och EU-medborgare i utsatthet[redigera | redigera wikitext]

Begreppet "EU-migrant" har på senare tid (skrivet 2016) börjat ersättas av liknande begrepp, så som "EU-medborgare i utsatthet" och "Utsatta EU-medborgare". Dessa begrepp speglar bättre den särskiljning mellan EU-medborgare som utnyttjar den fria rörligheten så som avsett, för att ta arbete eller studera i en annan medlemsstat, och de EU-medborgare som primärt reser från den medlemsstat där de är medborgare, och där de lever i lägre sociala och ekonomiska omständigheter, i hopp om att komma i åtnjutande av högre levnadsstandard genom mottagarlandets socialförsäkringssystem eller genom tillfälliga och oförutsebara sysselsättningar, så som tiggeri, vilka inte ger rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten längre än tre månader enligt EU:s regler om fri rörlighet.[5][6]

Omfattning i Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danska polisen fick rapporter om 243 EU-migrantläger runt Köpenhamn under 2016 varav mellan 30 till 40 revs av polis.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Planerar du inför semestern – glöm inte ditt europeiska sjukvårdskort!”. http://ec.europa.eu/sverige/news/topics/environment/news_date_945_sv.htm. 
  2. ^ Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG
  3. ^ Fri rörlighet för EU-medborgare
  4. ^ Blauberger, Michael. Schmidt, Susanne K. (Dec, 2014). ”Welfare migration? Free movement of EU citizens and access to social benefits”. Research & Politics. http://rap.sagepub.com/content/1/3/2053168014563879.full.pdf+html. 
  5. ^ ”Utsatta EU-medborgare”. Sveriges Kommuner och Landsting. 9 december 2016. http://skl.se/ekonomijuridikstatistik/juridik/euratt/utsattaeumedborgare.2952.html. 
  6. ^ ”Ny rapport: Utsatta EU-medborgare i Sverige”. 8 maj 2014. http://www.lansstyrelsen.se/Stockholm/Sv/nyheter/2014/Pages/ny-rapport-utsatta-eu-medborgare-i-sverige.aspx. Läst 4 juli 2016. 
  7. ^ Dansk polis: Vi fruktar svenska förhållanden”. GP. 14 augusti 2016. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/dansk-polis-vi-fruktar-svenska-f%C3%B6rh%C3%A5llanden-1.3696342. Läst 6 november 2016. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.