EU-migrant

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

EU-migrant syftar vanligtvis på en unionsmedborgare som, tillfälligt eller permanent, uppehåller sig i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen än den han eller hon är medborgare i.

I svensk offentlig debatt används begreppet framför allt vid diskussioner om unionsmedborgare som ägnar sig åt tiggeri eller om påverkan av den fria rörligheten för personer på de sociala biståndssystemen.[1][2]

Under 2018 fanns det cirka 17,6 miljoner EU-migranter. Cirka 4,1 procent av unionens arbetskraft – runt 9,7 miljoner arbetstagare – utgörs av EU-migranter som, i syfte att arbeta, är bosatta i en annan medlemsstat än den där de är medborgare. Det finns ytterligare 1,5 miljoner EU-migranter som är gränsarbetare och cirka 1,9 miljoner EU-migranter som är utstationerade arbetstagare.[3] Därutöver finns det 1,5 miljoner EU-migranter som är eftergymnasiala studenter och 1,4 miljoner EU-migranter som är pensionärer.[2][4]

Rättslig betydelse[redigera | redigera wikitext]

EU-migrant är ett begrepp som saknar rättslig betydelse, såväl i unionsrätten som i nationell rätt. I svensk medierapportering används begreppet framför allt vid diskussioner om unionsmedborgare som ägnar sig åt tiggeri eller om påverkan av den fria rörligheten för personer på de sociala biståndssystemen.[5]

Uppehållsrätt[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Uppehållsrätt

EU-migranter har, i egenskap av unionsmedborgare, rätt att uppehålla sig i upp till tre månader i en annan medlemsstat än den där de är medborgare, utan några andra krav än innehav av en giltig resehandling. Medlemsstaterna har dock möjlighet att kräva att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar anmäler sin närvaro inom deras territorium inom ”rimlig och icke-diskriminerande tid”.[6][7] Om personen i fråga är anställd eller egenföretagare, student eller har tillräckliga tillgångar för sig själv och sin familj för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under vistelsen, kan en EU-migrant även stanna mer än tre månader i den mottagande medlemsstaten. Denna rätt till uppehåll kallas för uppehållsrätt, och innebär att ett uppehållstillstånd inte behövs.[8] Medlemsstaterna har dock möjlighet att kräva att personer som uppehåller sig längre än tre månader registrerar sig hos de nationella myndigheterna.[9][10]

Sociala biståndssystemen[redigera | redigera wikitext]

Enligt rörlighetsdirektivet ska unionsmedborgare som är anställda eller egenföretagare i en mottagande medlemsstat samt deras familjemedlemmar ges tillgång till det sociala biståndssystemet på samma villkor som de egna medborgarna. För övriga personer med uppehållsrätt, till exempel studenter, pensionärer eller turister, kan tillgången till det sociala biståndssystemet i en medlemsstat begränsas under de första tre månaderna av vistelsen. Vid vistelse som varar mer än tre månader har även dessa personer rätt att få tillgång till det sociala biståndssystemet, utom vad gäller studiebidrag och studielån, som får begränsas i upp till fem år.[11] Under de första fem åren får dessa personer däremot inte utgöra en belastning för det sociala biståndssystemet i den mottagande medlemsstaten; i så fall kan de bli utvisade. Detta får dock endast ske efter en helhetsbedömning av den belastning som en sådan person skulle utgöra för hela det nationella sociala biståndssystemet mot bakgrund av de enskilda omständigheterna i den berördes situation.[12]

Den fria rörligheten för personer kan begränsas endast med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Inskränkningar med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet måste beakta omständigheterna i varje enskilt fall,[13] medan inskränkningar med hänsyn till folkhälsa endast får motiveras av någon av de sjukdomar som är epidemiska enligt Världshälsoorganisationen eller någon annan smittsam infektions- eller parasitsjukdom för vilken skyddsåtgärder även gäller de egna medborgarna i den berörda medlemsstaten.[14]

Utöver rätten att röra sig fritt inom unionen har unionsmedborgare, i enlighet med förordningen om arbetskraftens fria rörlighet, rätt att söka arbete i en annan medlemsstat på samma villkor som de egna medborgarna i den medlemsstaten. Den fria rörligheten för arbetstagare kan dock begränsas för nya medlemsstater i upp till sju år efter deras anslutning till unionen.[15]

Social turism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Social turism

EU-migrant som begrepp har kopplingar till begreppet välfärdsturism, eller social turism, och de diskussioner som fördes om risken för utnyttjande av välfärdsskillnader inom unionen vid tiden för utvidgningen i östra Europa.[16] Efter Bulgariens och Rumäniens medlemskap 2007 har tiggare från dessa medlemsstater blivit allt vanligare i andra medlemsstater, inte minst i Sverige, där tiggeri är tillåtet. Medias rapportering om detta har fått begreppet EU-migrant att kopplas till denna typ av migranter. Politiska spänningar har uppkommit mellan de som vill hjälpa fattiga migranter och de som inte vill det. Begreppet spelade till exempel en viktig roll i folkomröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap den 23 juni 2016. En del som förespråkade brittiskt utträde ur Europeiska unionen motiverade det med att just kunna hindra vad de upplevde som social turism från andra medlemsstater.

Särskiljning mellan EU-migrant och EU-medborgare i utsatthet[redigera | redigera wikitext]

Begreppet ”EU-migrant” har i vissa sammanhang ersatts av andra begrepp, såsom ”EU-medborgare i utsatthet” och ”utsatta EU-medborgare”. Dessa begrepp syftar mer specifikt på unionsmedborgare från medlemsstater med lägre sociala och ekonomiska förhållanden, som reser till andra medlemsstater i hopp om att kunna åtnjuta en högre levnadsstandard genom den mottagande medlemsstatens biståndssystem eller genom tillfälliga och oförutsebara sysselsättningar, såsom tiggeri. Tiggeri ger dock inte rätt till uppehåll i den mottagande medlemsstaten i mer än tre månader enligt rörlighetsdirektivet.[17][18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”EU-migrant ett problematiskt begrepp”. Sveriges Radio. 16 juli 2014. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5915740. Läst 31 december 2019. 
  2. ^ [a b] ”2016 annual report on intra-EU labour mobility” (på engelska). Europeiska kommissionen. 21 februari 2017. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=7981&furtherPubs=yes. Läst 14 juli 2019. 
  3. ^ ”2019 Annual report on intra-EU labour mobility” (på engelska). Europeiska kommissionen. 30 januari 2020. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=8242&furtherPubs=yes. Läst 1 mars 2020. 
  4. ^ ”Learning mobility statistics” (på engelska). Eurostat. https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Learning_mobility_statistics. Läst 14 juli 2019. 
  5. ^ ”Vad är en EU-migrant?”. Migranternashus.se. 5 november 2017. http://migranternashus.se/vad-ar-en-eu-migrant/. Läst 31 december 2019. 
  6. ^ ”Artikel 5.5 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 10). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  7. ^ ”Anmäla närvaro vid vistelser upp till tre månader”. Europa (webbportal). 24 augusti 2020. https://europa.eu/youreurope/citizens/residence/documents-formalities/reporting-presence/index_sv.htm. Läst 20 december 2020. 
  8. ^ ”Kapitel III i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 10–16). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  9. ^ ”Artikel 8.1 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 11). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  10. ^ ”Anmäl bosättning i ett annat EU-land”. Europa (webbportal). 24 augusti 2020. https://europa.eu/youreurope/citizens/residence/documents-formalities/registering-residence/index_sv.htm. Läst 20 december 2020. 
  11. ^ ”Artikel 24 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 20). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  12. ^ ”Punkt 64 i domstolens dom (tredje avdelningen) den 19 september 2013 i mål C-140/12, Pensionsversicherungsanstalt mot Brey, ECLI:EU:C:2013:565, s. 13”. Rättsfallssamling för Europeiska unionen. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62012CJ0140. 
  13. ^ ”Artikel 27 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 21). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  14. ^ ”Artikel 29 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 22). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  15. ^ Anslutningsfördragen 2003, 2005 och 2011.
  16. ^ ”Welfare migration? Free movement of EU citizens and access to social benefits” (på engelska). R&P. 18 april 2014. https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/2053168014563879. Läst 14 juli 2019. 
  17. ^ ”Utsatta EU-medborgare”. Sveriges Kommuner och Landsting. 28 november 2017. https://skl.se/ekonomijuridikstatistik/juridik/euratt/utsattaeumedborgare.2952.html. Läst 14 juli 2019. 
  18. ^ ”Utsatta EU-medborgare i Sverige: Lägesrapport ur ett människohandelsperspektiv”. Länsstyrelsen Stockholm. 8 maj 2014. https://www.nmtsverige.se/sites/default/files/Utsatta-EU-medborgare-i-Sverige-web.pdf. Läst 14 juli 2019. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.