Ebba von Eckermann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ebba von Hallwyl på 1880-talet. Foto från Hallwylska museets arkiv.
Ebba von Eckermann med maken Wilhelm och barnen Harry, Ebba och Carola. Foto från Hallwylska museets arkiv.
Ebba von Eckermanns gravvård på Frustuna kyrkogård. Vården utförd av Ellen Roosval.

Ebba Johanna Cecilia von Eckermann, född von Hallwyl 21 maj 1866, död 16 oktober 1960, var en svensk kvinnosakskvinna.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Ebba von Eckermann var dotter till greveparet Walther och Wilhelmina von Hallwyl och växte upp på familjens gods Ericslund i Södermanland som den äldsta av familjens fyra döttrar. Hennes systrar var Ellen Roosval von Hallwyl (1867–1952), Elma (1870–1871) och Irma von Geijer (1873–1959). Under sin uppväxt reste hon mycket och familjen tillbringade flera månader varje år utomlands, hos släktingar i Schweiz, på Rivieran och i Italien.[1] Från sex års ålder undervisades Ebba von Eckermann hemma och när det var dags att börja skolan flyttade hon till sina morföräldrar Wilhelm och Johanna Kempe i Stockholm. Hon började i Wallinska skolan 1882, samma år som hon konfirmerats i Tyska kyrkan, och tog studenten 1884. Vid den här tiden hade familjen von Hallwyl flyttat från gården i Södermanland till en våning vid Blasieholmstorg. Hennes egen önskan var att få studera vidare och bli arkitekt, men istället väntade en vintersäsong av traditionsenliga baler. I maj 1885 förlovade sig den 19-åriga Ebba med Wilhelm von Eckermann som var löjtnant vid flottan.[1]

Äktenskap och familj[redigera | redigera wikitext]

Den 30 januari 1886 vigdes Ebba och Wilhelm von Eckermann i Tyska kyrkan. De flyttade till Karlskrona, där maken hade tjänst i flottan. Här föddes också familjens första tre barn: Harry (1886–1969), Ebba (1888–1914) och Carola (1890–1979), gift Wachtmeister. 1890 blev Wilhelm von Eckermann sjuk och tog avsked från flottan. Familjen flyttade då till Södertuna gård i Södermanland och skaffade sig också en våning på Sturegatan 32 i Stockholm. Makarnas fjärde barn, Wilhelm (Will) (1893–1899), dog i difteri. År 1914 dog äldsta dottern Ebba av tbc; hon hade utbildat sig till läkare och smittades troligen av en patient.[1]

Engagemang[redigera | redigera wikitext]

Ebba von Eckermann var med i styrelsen, och blev så småningom vice ordförande, i Fredrika Bremerförbundet. Hon var med i styrelsen i Sophiahemmets systerkårs råd och satt i styrelsen för Eugeniahemmet. Hon engagerade sig också inom Röda korset. 1913 grundade hon en husmorsskola för flickor i Ljusne och engagerade sig i Sveriges flickors scoutförbund (SFS).

1911 bildade hon, tillsammans med en grupp välutbildade högerkvinnor, Stockholms Moderata Kvinnoförbund vars mål var att med information och utbildning öka kvinnors rättigheter. Ebba von Eckermann var ordförande från 1912 till 1922 men verksam i förbundet långt in på 1930-talet.

Hon deltog även i grundandet av Sveriges moderata kvinnors riksförbund 1915. Där var hon ordförande från 1915 till 1922, då hon efterträddes av Elisabet Falkenberg.

Mellan 1915 och 1922 anordnade Ebba von Eckermann regelbundet möten mellan studerande kvinnor och arbetarkvinnor. Syftet var att de olika grupperna skulle umgås och lära av varandra.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Eva Helena Cassel-Pihl, red (1992). Wilhelminas döttrar. Stockholm: Hallwylska museet. ISBN 0282-0471 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carin Österberg, Inga Lewenhaupt & Anna Greta Wahlberg, Svenska kvinnor. Föregångare. Nyskapare. Bokförlaget Signum: Lund 1990
  • Ann-Cathrine Haglund, Ann-Marie Petersson, Inger Ström-Billing, red (2004). Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Stockholm: Sällskapet för moderata kvinnors historia. Libris 9666368. ISBN 91-631-5862-0 (inb.)  Ebba von Eckerman 1866-1960 av Ann-Marie Petersson

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]