Ebla
Ebla var en stad, en kultur och ett språk under bronsåldern i nuvarande Syrien. Staden upptäcktes 1974. Platsens moderna arabiska namn är Tell Mardikh och den ligger i provinsen Idlib, söder om Aleppo.
Arkeologiska upptäckter
1964 påbörjades utgrävningar i Tell Mardikh ledda av den italienska arkeologen Paolo Matthiae från universitetet La Sapienza i Rom. Utgrävningarna pågick i årtionden och de viktigaste fynden var de 20 000 lertavlor med kilskrift som låg begravda i den forntida staden. De var skrivna på sumeriska och ett semitiskt språk som tidigare varit okänt och kallas för eblaitiska. Arkeologerna fann även statyer och andra konstföremål i stadens palats. Flera av dessa hade tillverkats i den forntida Egypten och var gåvor från faraonerna Khafra och Pepi I.
Upptäckten av den dittills okända staden förändrade bilden av Syrien under den tidiga bronsåldern. Man ansåg innan att det inte funnits välorganiserade stadsstater med skriftspråk i Syrien så långt tillbaka i historien. Därför saknas referenser till kulturen i Ebla i litteratur skriven före 1970.
Stadens historia
Bosättningen vid Tell Mardikh utvecklades under tidig bronsålder till en stad under det tredje årtusendet f.Kr. Den låg på en kalkstensklippa som bildade en naturlig akropol i staden vars yta uppgick till ca 50 ha. Stadens första politiska storhetstid inföll omkring 2400-2250 f.Kr. Sedan erövrades och förstördes Ebla av kung Naram-Sin av Akkad. Eblas andra storhetstid inföll under den mellersta bronsåldern omkring 1850-1600 f.Kr. Därefter återhämtade sig aldrig staden utan blev en obetydlig ort som behärskades av olika riken i den Främre Orienten.
Ruinerna i Ebla grävdes ut 1975. Ebla har visat sig vara en östsemitisktalande stadsstat som grundades omkring 3000 f.Kr. Vid sin höjdpunkt, från omkring 2500 till 2400 f.Kr., kan det ha kontrollerat ett rike som når norrut till Anatolien, öst till Mesopotamien och söder till Röda havet. Ebla handlade med de mesopotamiska staterna Sumer, Akkad och Assyrien, liksom med folk i nordöst. Gåvor från faraoner, som hittades under utgrävningen, bekräftar Eblas kontakt med Egypten.[1]. Forskare tror att språket i Ebla var nära besläktat med det östsemitiska akkadiska språket i Mesopotamien [2] och att språket i Ebla kan vara ett av världens äldsta kända skriftliga språk. Ebla var förmodligen erövrat av Sargon av Akkad omkring 2330 f.Kr. Staden hade återuppstått, som en del av nationen av de nordöstliga semitisktalande amoréerna, några få århundraden senare, och blomstrade genom de tidiga andra millenniet f.Kr., ända tills Ebla blev erövrat av de indoeuropeiska hettiterna [3].
Handel och ekonomi
Ebla var ett betydande handelscentrum med kontakter i hela den Främre Orienten. En av huvudnäringarna var fårskötsel och tillverkning av textilier. Texter från staden avslöjar att stadens invånare ägde sammanlagt 200 000 boskapsdjur. Textilierna var eftertraktade i Sumer och finns omtalade i fynd från staden Kish. En annan viktig handelsvara var timmer från bergen i det närbelägna Libanon. Egyptierna importerade timmer från Libanon och gåvor från faraonerna av det Gamla riket sändes till härskarna i Ebla.
Källor
- ^ ”About the Ancient Area of Greater Syria, Syria From the Bronze Age to Roman Occupation”. about.com. http://ancienthistory.about.com/od/syria/qt/110607Syria.htm. Läst 15 september 2013.
- ^ Efrem Yildiz. ”The Aramaic Language and Its Classification”. http://www.jaas.org/edocs/v14n1/e8.pdf. Läst 15 september 2013.
- ^ Relations between God and Man in the Hurro-Hittite Song of Release, Mary R. Bachvarova, Journal of the American Oriental Society, Jan–Mar SAAD 2005
- Pinnock, Frances: The Urban Landscape of Old Syrian Ebla. American Schools of Oriental Research (ASOR) Publications, vol.53 (2001).
- Roaf, Michael: Cultural Atlas of Ancient Mesopotamia and the Ancient Near East. New York: Facts on File (1990).
Externa länkar