Sandrasselhuggorm
| Sandrasselhuggorm | |
 Sandrasselhuggorm i Bannerghatta, Indien | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Huggormar Viperidae |
| Underfamilj | Egentliga huggormar Viperinae |
| Släkte | Echis |
| Art | Sandrasselhuggorm E. carinatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Echis carinatus | |
| Auktor | Schneider, 1801 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sandrasselhuggorm eller sandrasselorm (Echis carinatus), även kallad efa, är en giftorm som lever i Mellanöstern, större delen av Central- och Sydasien men även i Afrika. Den är speciellt förekommande på den Indiska halvön där den räknas in bland Big Four, de fyra farligaste av de indiska ormarna. Fem underarter finns identifierade, där denna artikel beskriver nominatformen.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Sandrasselhuggormen blir cirka 38-80 cm lång men oftast inte längre än 60 cm.[1] Den har ett tydligt päronformat huvud med rundad nos och högt placerade ögon. På huvudets ovansida finns oftast en korsformig teckning, som givit arten dess vetenskapliga namn (echis betyder "x").[2] Huvudformen gör att den kan se även när den gömmer sig i sanden. Kroppen är komplext mönstrad med vita, mörkkantade prickar längs med ryggen. Färgen och mönstret är ett effektivt igenkänningsskydd när den ligger i grus eller bland vissna växter.
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Ormen är utbredd i Asien. På Indiska halvön: Indien, Sri Lanka, Bangladesh och Pakistan. I Mellanöstern: Oman, östra Förenade arabemiraten, Irak och sydvästra Iran. I Centralasien: Afghanistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan.
Den lever i olika substrat som halvöken, torr gräsmark och klippterräng. Den hittas ofta gömd under lösa stenar.
Beteende[redigera | redigera wikitext]
Sandrasselhuggormen är väldigt aggressiv och har en benägenhet att bita direkt om den blir hotad eller blir trampad på.[2] Sandrasselhuggormen kan gräva sig ner i jorden eller sanden. Sandrasselhuggormen är nattaktiv och ligger oftast gömd på dagen. Den har många fiender bland ormar, bland andra sandboan och den giftiga kraiten.
Föda[redigera | redigera wikitext]
Födan består normalt av levande smådjur som kräldjur och ödlor, skorpioner, möss, och större insekter.
Giftet[redigera | redigera wikitext]
Sandrasselhuggormens gift är ett hemotoxiskt gift som påverkar blodkropparna. Efter att giftet sprutats in orsakar det hopklumpning av blodkropparna vilket förtunnar blodet så att det inte längre kan koagulera och offret dör av inre blödningar om inte motgift ges snabbt. Svullnad, lokal vävnadsdöd, njursvikt, uppstötningar av blod, hypovolemi, blodstörtning, hematuri och näsblod är vanliga symptom efter ett ormbett.[3] Nästan alla patienter drabbas av anuri.
Ormen ansvarar för upp till 100 000 dödsfall årligen i sitt utbredningsområde, eftersom den är så talrik och har för vana att ligga halvt begravd i sanden.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Mallow D, Ludwig D, Nilson G. 2003. True Vipers: Natural History and Toxinology of Old World Vipers. Krieger Publishing Company, Malabar, Florida. 359 pp. ISBN 0-89464-877-2.
- ^ [a b c] Chris Mattison, Bonniers stora bok om ormar, ISBN 91-0-057178-4
- ^ Clinical Toxinology Resources: Echis carinatus, Women’s & Children’s Hospital (WCH), University of Adelaide
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sandrasselhuggorm.
|