Eddie Carpenter
| Eddie Carpenter | |
 Carpenter med Seattle Metropolitans. | |
| Nationalitet |  USA Kanada |
|---|---|
| Född | 15 juni 1890, Hartford, Michigan |
| Död | 30 april 1963 (72 år), Winnipeg, Manitoba |
| Spelardata | |
| Position | Back |
| Skjuter | Höger |
| Längd | 183 cm |
| Vikt | 77 kg |
| Klubbar | |
| Spelade för | Port Arthur Thunder Bays Port Arthur Lake City Moncton Victorias New Glasgow Black Foxes Toronto Blueshirts Seattle Metropolitans Quebec Bulldogs Hamilton Tigers |
| Övrigt | |
| Proffsår | 1909–1917 1919–1921 |
Everard Lorne "Eddie" Carpenter, född 15 juni 1890 i Hartford, Michigan, död 30 april 1963 i Winnipeg, var en amerikansk-kanadensisk professionell ishockeyspelare.[1]
Karriär[redigera | redigera wikitext]
Eddie Carpenter föddes i Michigan, USA, men växte upp Lachute, Quebec.[2] Från 1909 till 1912 spelade han ishockey för Port Arthur Thunder Bays och Port Arthur Lake City i Northern Ontario Hockey League. 16 mars 1911 var han med då Port Arthur utmanade Ottawa Senators i en match om Stanley Cup men trots ett mål från Carpenters klubba förlorade Port Arthur med siffrorna 4-14.[3] Säsongen 1912–13 blev han professionell med Moncton Victorias i Maritime Professional Hockey League och säsongen därefter, 1913–14, spelade han för New Glasgow Black Foxes i samma liga.
Säsongen 1914–15 spelade Carpenter för Toronto Blueshirts i NHA och gjorde ett mål för laget på 19 spelade matcher. Säsongen därefter, 1915–16, flyttade han tillsammans med lagkamraterna Jack Walker, Frank Foyston, Cully Wilson och Harry "Hap" Holmes från Toronto Blueshirts till Seattle Metropolitans i PCHA.[4] Flytten skulle visa sig sportsligt lyckosam då Metropolitans redan säsongen därpå, 1916–17, spelade hem Stanley Cup som första amerikanska lag någonsin sedan de regerande mästarna Montreal Canadiens från NHA besegrats i finalserien med 3-1 i matcher.[5]
Carpenter spelade inte säsongerna 1917–18 och 1918–19 men kom tillbaka till sporten säsongen 1919–20 då han gjorde 12 poäng på 24 matcher för Quebec Bulldogs i NHL. Bulldogs omformades till Hamilton Tigers säsongen därefter och Carpenter spelade 21 matcher för laget innan han avslutade spelarkarriären.
Eddie Carpenter dog 30 april 1963 i levercancer.[6]
Statistik[redigera | redigera wikitext]
Ma. = Matcher, M = Mål, A = Assists, P = Poäng, Utv. = Utvisningsminuter
| Säsong | Lag | Liga | Grundserie | Slutspel | ||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Ma. | M | A | P | Utv. | Ma. | M | A | P | Utv. | |||||
| 1909–10 | Port Arthur Thunder Bays | NOHL | 13 | 2 | 0 | 2 | 51 | – | – | – | – | – | ||
| 1910–11 | Port Arthur Lake City | NOHL | 14 | 6 | 0 | 6 | 54 | 2 | 0 | 0 | 0 | 18 | ||
| Port Arthur Lake City | Stanley Cup | – | – | – | – | – | 1 | 1 | 0 | 1 | 0 | |||
| 1911–12 | Port Arthur Lake City | NOHL | 15 | 2 | 0 | 2 | 39 | 2 | 0 | 0 | 0 | 3 | ||
| 1912–13 | Moncton Victorias | MPHL | 14 | 6 | 0 | 6 | 17 | – | – | – | – | – | ||
| 1913–14 | New Glasgow Black Foxes | MPHL | 19 | 8 | 0 | 8 | 37 | 2 | 0 | 0 | 0 | 7 | ||
| 1914–15 | Toronto Blueshirts | NHA | 19 | 1 | 0 | 1 | 63 | – | – | – | – | – | ||
| 1915–16 | Seattle Metropolitans | PCHA | 18 | 6 | 4 | 10 | 17 | – | – | – | – | – | ||
| 1916–17 | Seattle Metropolitans | PCHA | 24 | 5 | 3 | 8 | 19 | – | – | – | – | – | ||
| Seattle Metropolitans | Stanley Cup | – | – | – | – | – | 4 | 0 | 0 | 0 | 3 | |||
| 1919–20 | Quebec Bulldogs | NHL | 24 | 8 | 4 | 12 | 24 | – | – | – | – | – | ||
| 1920–21 | Hamilton Tigers | NHL | 21 | 2 | 1 | 3 | 17 | – | – | – | – | – | ||
| PCHA totalt | 42 | 11 | 7 | 18 | 36 | – | – | – | – | – | ||||
| NHL totalt | 45 | 10 | 5 | 15 | 41 | – | – | – | – | – | ||||
| Stanley Cup totalt | – | – | – | – | – | 5 | 1 | 0 | 1 | 3 | ||||
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ed Carpenter hockey-reference.com
- ^ Ed Carpenter hhof.com
- ^ Stanley Cup Annual Record 1911 nhl.com
- ^ "Patricks Raid Torontos For Five Star Players" The Morning Leader, 13 november 1915.
- ^ Stanley Cup Annual Record 1917 nhl.com
- ^ "Ex-N.H.L. Star Critically Ill" The Windsor Star, 25 april 1963.