Edith Erastoff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Edith Erastoff
Edith Erastoff
Edith Erastoff
Född Edith Alma Frederika Lundberg
18 april 1887
Helsingfors
Död 28 augusti 1945 (58 år)
Stockholm
Andra namn Edith Erastoff-Sjöström
Aktiva år 1904–1922
Make Georg Erastoff
Victor Sjöström (1922–1945)
Betydande roller
Den engelska ladyn i Terje Vigen, Halla i Berg-Ejvind och hans hustru, Kyllikki i Sången om den eldröda blomman
IMDb SFDb

Edith Alma Frederika Erastoff (född Lundberg, senare Erastoff-Sjöström), född 18 april 1887 i Helsingfors, död 28 augusti 1945 i Stockholm, var en finlandssvensk skådespelare, känd för sina roller i svenska stumfilmer under 1910-talet och för sitt äktenskap med filmregissören Victor Sjöström.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erastoff utbildade sig till skådespelerska vid Anton Francks teaterskola i Helsingfors,[1] och scendebuterade 1904 vid Svenska teatern i Helsingfors, där hon var engagerad till 1914.[2] Sistnämnda år kom hon till Stockholm sedan hon engagerats vid Intima teatern.

Hon slog igenom 1915 i rollen som en hetlevrad ung revolutionskvinna i nihilistpjäsen Attentatet,[1] spelade därefter på Intima teatern till 1920, och på Svenska teatern i Stockholm 1920–1922.[2] Hon gästspelade även för Gösta EkmanVasateatern i Stockholm. Efter att hon 1922 gift sig med Victor Sjöström slutade hon med skådespeleriet.[1]

Bland hennes teaterroller märks Henriette i August Strindbergs Brott och brott, Antoinette i Molières Den inbillade sjuke, Gertrud i Holger Drachmanns Strandby folk, fru Page i William Shakespeares De muntra fruarna i Windsor, madam Styf i Strindbergs Hemsöborna, Dagny i Henrik Ibsens Kämparna på Helgeland, madame de Pompadour i Pompadours triumf, lady Teazle i Richard Sheridans Skandalskolan, Mona i Fäderneslandet samt titelrollen i Segergudinnan.[2]

Erastoff filmdebuterade 1913 i Mauritz Stillers Gränsfolken, och spelade under andra halvan av 1910-talet i Victor Sjöströms båda storfilmer Terje Vigen och Berg-Ejvind och hans hustru samt Stillers Sången om den eldröda blomman. Hon har av Gustaf Collijn kallats "en av de mest temperamentsfulla och mångsidiga skådespelerskor som Sverige ägt".[1]

Edith Erastoff är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Hon var gift två gånger, första gången med författaren Georg Erastoff och andra gången (från 1922) med regissören och skådespelaren Victor Sjöström. Erastoff var mor till skådespelerskan Guje Lagerwall.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Enligt Internet Movie Database[4] och Svensk filmdatabas:[1]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1914 Asta Lilla Eva
Olga Ott
Einar Fröberg Intima teatern[5]
Emma Karlavagnen
Tor Hedberg
Einar Fröberg Intima teatern[6]
Britta Arabia land
Anna Maria Roos
Intima teatern[7]
1915 Mascha Attentatet
Leo Birinski
Emil Grandinson Intima teatern[8]
Mizzi Djävulen
Ferenc Molnár
Einar Fröberg Intima teatern[9]
Agnes Oväder
August Strindberg
Mauritz Stiller Intima teatern[10]
Fru Page Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Emil Grandinson Intima teatern[11]
Madame Sanderus Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Einar Fröberg Intima teatern[12]
Jensen Erotik
Gustav Wied
Einar Fröberg Intima teatern[13]
Markisinnan de Pompadour Pompadours triumf
Adolf Paul
Einar Fröberg Intima teatern[14]
Leonora Julstugan
Ludvig Holberg
Einar Fröberg Intima teatern[15]
Madame Ninon d'Hauteville Moral
Ludwig Thoma
Einar Fröberg Intima teatern[16]
1916 Erna Reschke Generalrepetition på ett dyrbart liv
Harry Vosberg
Albin Lavén Intima teatern[17]
Laura Berge Takrännan
Gustaf Collijn
Gustaf Collijn Intima teatern[18]
Toinette Den inbillningssjuke
Molière
Einar Fröberg Intima teatern[19]
Hedvig Hannele
Gerhart Hauptmann
Einar Fröberg Intima teatern[20]
1917 Mona Fädernesland
Einar Christiansen
Einar Fröberg Intima teatern[21]
Fru Kräfter En födelsedag på gäldstugan
August Blanche
Einar Fröberg Intima teatern[22]
Mrs Guildford Jeffrey Pantons historia
Alfred Sutro
Einar Fröberg Intima teatern[23]
1918 Anna Ljunghuset
Nils Wilhelm Lund
Einar Fröberg Intima teatern[24]
Lidia Vasiljevna Den röde André
Mikael Lybeck
Rune Carlsten Intima teatern[25]
Virginia Blaine Köpt och betalt
George Broadhurst
Einar Fröberg Intima teatern[26]
Gertrud Narren
Peter Egge Rune Carlsten
Rune Carlsten Intima teatern[27]
Lady Teazle Skandalskolan
Richard Brinsley Sheridan
Einar Fröberg Intima teatern[28]
1919 Furstinnan Clementine Furstens återkomst
August Brunius
Einar Fröberg Intima teatern[29]
Hertiginnan Segergudinnan
Ernst Didring
Intima teatern[30]
Julie Den nya garnisonen
Louis Angely och C.G. Etienne
Josua Bengtson Intima teatern[31]
1920 Barnsängskvinnan Barnsölet
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Intima teatern[32]
1922 Barberina Kungens dansös
Rudolf Presber och Leo Stein
Gunnar Klintberg Svenska teatern, Stockholm[33]
1931 Fru Hoprecht Skomakarkaptenen i Köpenick
Carl Zuckmayer
Per Lindberg Vasateatern[34]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Edith ErastoffSvensk Filmdatabas
  2. ^ [a b c] Erastoff-Sjöström, Edith i Vem är det 1925
  3. ^ Hitta graven
  4. ^ ”Edith Erastoff”. Internet Movie Database. http://www.imdb.com/name/nm0258611/. Läst 25 juni 2011. 
  5. ^ ”Lilla Eva”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29368&pos=54. Läst 14 maj 2016. 
  6. ^ ”Karlavagnen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26949&pos=45. Läst 13 maj 2016. 
  7. ^ Regan (27 december 1914). ”'Arabia land' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-12-27/16019/4. Läst 14 maj 2016. 
  8. ^ Bo Bergman (3 januari 1915). ”'Attentatet' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-01-03/2A/6. Läst 2 april 2016. 
  9. ^ ”Djävulen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29375&pos=61. Läst 14 maj 2016. 
  10. ^ ”Oväder”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26792&pos=63. Läst 14 maj 2016. 
  11. ^ ”Muntra fruarna i Windsor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29379&pos=64. Läst 14 maj 2016. 
  12. ^ ”Den politiske kannstöparen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29382&pos=65. Läst 14 maj 2016. 
  13. ^ ”Erotik”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29389&pos=67. Läst 14 maj 2016. 
  14. ^ ”Pompadours triumf”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29390&pos=68. Läst 14 maj 2016. 
  15. ^ ”Julstuga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29394&pos=72. Läst 14 maj 2016. 
  16. ^ Bo Bergman (28 december 1915). ”'Moral' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-12-28/352A/6. Läst 15 maj 2016. 
  17. ^ ”Generalrepetition på ett dyrbart lif”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29397&pos=75. Läst 15 maj 2016. 
  18. ^ ”Takrännan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29399&pos=78. Läst 15 maj 2016. 
  19. ^ ”Den inbillade sjuke”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29400&pos=80. Läst 15 maj 2016. 
  20. ^ ”Hannele”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29402&pos=82. Läst 15 maj 2016. 
  21. ^ ”Fädernesland”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29404&pos=85. Läst 16 maj 2016. 
  22. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 14 april 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-04-14/99/9. Läst 3 april 2016. 
  23. ^ ”Jeffery Pantons historia”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29408&pos=89. Läst 16 maj 2016. 
  24. ^ ”Ljunghuset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29420&pos=101. Läst 17 maj 2016. 
  25. ^ ”Den röde André”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29423&pos=102. Läst 17 maj 2016. 
  26. ^ ”Köpt och betalt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29424&pos=104. Läst 17 maj 2016. 
  27. ^ ”Narren”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29425&pos=105. Läst 17 maj 2016. 
  28. ^ Bo Bergman (3 november 1918). ”'Skandalskolan' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1918-11-03/297/10. Läst 2 april 2016. 
  29. ^ ”Furstens återkomst”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29433&pos=111. Läst 19 maj 2016. 
  30. ^ ”Segergudinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29438&pos=116. Läst 19 maj 2016. 
  31. ^ ”Den nya garnisonen eller Sju flickor i uniform”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29440&pos=117. Läst 19 maj 2016. 
  32. ^ ”Barnsölet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29441&pos=119. Läst 23 maj 2016. 
  33. ^ Från Stockholms teatrar 1922 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1922) s. 122
  34. ^ Bo Bergman (23 oktober 1931). ”Köpenick-kaptenen på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-10-23/288/5. Läst 27 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]