Edme-François Jomard

Från Wikipedia
Edme François Jomard
Född17 november 1777[1][2][3]
Versailles[3]
Död23 september 1862[4][2][3] (84 år)
Paris[3]
BegravdPère-Lachaise[5][6] och Grave of Jomard
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique
Collège des Quatre-Nations
École nationale des ponts et chaussées
SysselsättningArkeolog, ingenjör, upptäcktsresande, bibliotekarie, geograf, antropolog, egyptolog, kartograf
ArbetsgivareBibliothèque nationale de France
Utmärkelser
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Kommendör av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Edme-François Jomard, född den 17 november 1777, död den 22 september 1862, var en fransk geograf och arkeolog.

Jomard deltog som ingenjör i expeditionen till Egypten 1798-1801 och hann vid sidan av sina topografiska arbeten avteckna och beskriva landets fornlämningar. Han ägnade sedan många år åt utarbetandet av sin andel i det stora verket Description de l'Égypte, blev 1829 kustos för kartavdelningen i Bibliothèque nationale de France och 1839 överbibliotekarie, var 1821 en bland stiftarna av geografiska sällskapet i Paris samt bidrog, som medlem av undervisningskommittén, kraftigt till införandet av växelundervisningen. Jomard gällde som auktoritet i frågor, som rörde Afrika. Inom arkeologin inlade han stor förtjänst om tolkandet av de gammalegyptiska mått- och talhieroglyferna. Utom de nämnda bidragen till Description de l'Égypte efterlämnade han åtskilliga avhandlingar samt Monuments de la géographie (8 band, 1854-62), en samling äldre, viktiga kartor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Edme François Jomard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Edme-François Jomard, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 203, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Henry Jouin, La sculpture dans les cimetières de Paris, vol. 3e série, tome 13, Nouvelles archives de l’art français, 1897, s. 233.[källa från Wikidata]