Efraims budbärare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Efraims budbärare, även Efraims söner och Efraims döttrar, är en religiös väckelserörelse med bakgrund i kristendomen. Den stiftades 1871 av svenskamerikanen Charles Lee (ursprungligen Carl August Lindqvist, född 1840, död 1926).

Rörelsens lära bygger på en apokalyptisk bibelsyn som framlades av Lee och som delvis handlar om att svenskarna är Efraims ättlingar ('efraimiter'), en del av Guds egendomsfolk, och ska delta i upprättandet av Guds rike på jorden. Enligt Lee skall allt som en gång inträffat återupprepas, men i större skala. Lee publicerade tillsammans med sin hustru Julia sin lära i boken Guds dubbla plan eller Den profetiska nyckeln till Skriftens lära... (1882). Efraims budbärare predikar evangelium, tror på Kristus och använder inte sällan Guds egennamn Jehová eller Jahve. Man förnekar Treenighetsläran.[1] Sektens tidskrift hette först "Stjärnan och spiran" men ändrade senare namn till "Det profetiska ljuset". Tillsammans med sin hustru Julia tog Charles Lee även fram en psalmbok, som heter "Pilgrimsrösten".

Rörelsen har haft viss spridning i Sverige och övriga Norden och bland skandinaver i USA. Eftersom varken styrelse, stadgar eller medlemskap finns i rörelsen, går det inte att ange hur många som är intresserade av budskapet.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Columbus (pseud.): (Den) Vandrande dagboken.
  • Karl Vold och Einar Spjut , Moderna religionsbildningar 1934

Bokkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se häftet "Morgonstjärnan" av Charles Lee.