Ekomuseum Bergslagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ekomuseum Bergslagen är ett ekomuseum och ett decentraliserat friluftsmuseum i Bergslagen. Museet började sin verksamhet 1986 genom ett samarbete mellan kommuner och länsmuseer i området. Det räknas idag till världens största ekomuseum.[1]

Det gemensamma temat är järnets historia. Ekomuseum Bergslagen består idag (2013) av ett 60-tal besöksmål som belyser järnhanteringen och järnets väg på olika sätt från kolproduktionen och gruvor, hyttor och järnbruk i norr och, med Strömsholms kanal som transportled, ner till Mälaren i söder. Sommartid arbetar ideella föreningar med upprustning, visningar och aktiviteter på många av besöksmålen.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Karta över Ekomuseum Bergslagens område.

Förleden ”eko” som i ekologi och ekonomi kommer från grekiskans ”oikos” som betyder hushåll. Ekomuseum som begrepp skapades 1971 av International Council of Museums i Grenoble. Ekomuseum definieras som ett historiskt område och/eller ett kulturlandskap, till skillnad från det traditionella museet som utgörs av samlingar i en byggnad.[2]

Området[redigera | redigera wikitext]

Ekomuseum Bergslagen knyter samman en lång rad besöksmål i Västerbergslagen. Det gemensamma temat är ”järnets historia” med fokus på teknik, människans villkor, transportvägar och de naturresurserna som fanns att tillgå. Området sträcker sig från Grangärde finnmark i norr, där skogsfinnar producerade träkol för hyttor och smedjor, ner till Mälaren och Borgåsunds hamn i söder, där järntackor och stångjärn lastades om för vidare transport till Stockholm. Bergslagens järn, koppar- och silverhantering var av mycket stor ekonomisk betydelse för Sverige. Som en röd tråd drar sig transportleden Strömsholms kanal genom området.[3] Bland besöksmålen finns Lokmuseet i Grängesberg, Bergslagens medeltidsmuseum, Lapphyttan, som räknas till Europas äldsta kända masugn, Strömsholms slott och världsarvet Engelsbergs bruk. Området är stort, cirka 750 kvadratkilometer utställningsytor, och det tar ungefär tre timmar att köra med bil från Fredriksberg i norr ner till Strömsholm vid Mälaren i söder.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Skylt med museets logo, ett konsthjul.

Ekomuseum Bergslagen startade år 1986 som ett experiment initierat av dåvarande landsantikvarien och chefen för Dalarnas museum, Erik Hofrén. Samma år bildades ett gränsöverskridande nätverk mellan kommunerna i södra Dalarna. Dessutom involverades länsmuseerna i Dalarna och Västmanland. Man valde ut besöksmål, uppsatte enhetliga informationstavlor och utgav en guidebok inklusive översiktskarta med titeln ”Järn bryter bygd”.[3] Förebilder var bland annat liknande ekomuseer i Frankrike och England, exempelvis Ironbridge Gorge Museum nära Shropshire. [2] I sitt förord till ”Järn bryter bygd” skrev Erik Horén bland annat följende: ”Ekomuseum Bergslagen handlar om människor, miljö och landskap. Att söka göra tydlig i nuet den dolda men dynamiska attraktionskraften som finns i den dokumentära sociala omgivningen.”[4]

År 1990 bildades en stiftelse med säte i Fagersta kommun. Den instiftades av kommunerna Ludvika, Smedjebacken, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar, länsmuseerna Dalarnas museum och Västmanlands läns museum och turistorganisationen Westmannaturism. År 2006 drog Surahammars kommun sig ur samarbetet men kvarstår som stiftare och Westmannaturism blev nedlagt 2006.[5] Under perioden 1990-2006, då Surahammars kommun deltog i samarbetet, ingick även Ramnäs bruksområde, Surahammars bruksområde, Surahammars nya kyrka samt Sura gamla kyrka (förstörd i brand 1998) bland besöksmålen. År 2010 utgavs en ny guidebok som heter "Om järn och människor".

Michelettipriset[redigera | redigera wikitext]

År 1998 belönades Ekomuseum Bergslagen med Luigi Micheletti Award för årets industrihistoriska museum i Europa.[6] Motiveringen löd:[7]

Michelettipriset för 1998 års bästa teknik- eller industrihistoriska museum bland de deltagande kandidaterna, har vunnits av Ekomuseum Bergslagen i centrala Sverige. Museét täcker 75 mil² skogklätt land och beskriver en region som under flera århundraden utgjorde ett av Europas främsta järnproducerande områden. 49 olika miljöer har restaurerats och gjorts tillgängliga för besökare. Förändringar och tillägg sker varje år. Med tanke på att museet ständigt befinner sig i utveckling har det varit svårt att veta vilket år man borde ansöka om priset, men museets positiva utveckling den senaste tiden ansågs vara en god anledning. Juryn har lagt stor vikt vid de frivilliga krafternas stora betydelse som guider och berättare i hela museets område och även noterat den entusiasm som karaktäriserar hela verksamheten och som uttrycks både av dem som är engagerade i arbetet och av de institutioner som stödjer museet ekonomiskt.

Besöksmål[redigera | redigera wikitext]

Nedan uppförda besöksmål gällde för säsongen 2013.

Ludvika kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Ludvika kommun[redigera | redigera wikitext]

Smedjebackens kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Smedjebackens kommun[redigera | redigera wikitext]

Norbergs kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Norbergs kommun[redigera | redigera wikitext]

Fagersta kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Fagersta kommun[redigera | redigera wikitext]

Skinnskattebergs kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Skinnskattebergs kommun[redigera | redigera wikitext]

Hallstahammars kommun[redigera | redigera wikitext]

Bilder, Hallstahammars kommun[redigera | redigera wikitext]

Andra ekomuseum[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Visit "Den Södra Delen av Dalarna".
  2. ^ [a b] Ekomuseum guidebok (2010), s. 11
  3. ^ [a b] Ekomuseum guidebok (2010), s. 10
  4. ^ Sörenson (1987), s. 3
  5. ^ ”Westmannaturism nerlagt”. Tvärsnytt. 13 februari 2006. http://svt.se/2.33831/1.538134/westmannaturism_nerlagt. [död länk]
  6. ^ Luigi Micheletti Award 1998.
  7. ^ Ekomuseum Bergslagen: Om oss.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lindeqvist Christina, Hägerman Britt-Marie, red (2010). Om järn och människor: Ekomuseum Bergslagen berättar i landskapet: guidebok. Ludvika: Ekomuseum Bergslagen. Libris 11934873. ISBN 978-91-633-6907-0 
  • Ulg Sörensen m.fl., red (1987). Järn bryter bygd, Ekomuseum Bergslagen berättar i landskapet. Stockholm: Ekomuseum Bergslagen. Libris 11934873. ISBN 91-7922-004-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]