Ekonomisk tillväxt

Från Wikipedia

Ekonomisk tillväxt är den relativa ökningen i något produktionsmått. Vanligen är det ökningen av ett samhälles produktion av varor och tjänster enligt måttet bruttonationalprodukt (BNP), jämfört med föregående tidsperiod (till exempel månad, kvartal eller år).

Det nominella tillväxttalet anger ökningstakten i löpande valutaenheter. Vid beräkning av real tillväxt har man korrigerat för inflationen. Vanligen används då den så kallade BNP-deflation, som kan skilja sig från konsumentprisindex (KPI).

Oavsett tidsperiod brukar ökningstakten anges på årsbasis; om BNP ökade med en procent från ett kvartal till nästa, rapporteras det således ofta som att tillväxten under kvartalet var omkring fyra procent på årsbasis.

Om tillväxten var fyra procent under ett år innebär det att BNP ökade med fyra procent; det är däremot i detta fall inte korrekt att säga att tillväxten ökade med fyra procent. Om däremot BNP ökade med en procent ett år och fem procent nästa år, innebär det att tillväxttakten ökade med fyra procentenheter.

Sveriges ekonomiska tillväxttakt har under det tidiga 2000-talet legat på omkring 3-4 procent årligen, vilket placerar Sverige högt i jämförelse med andra utvecklade industriländer inom OECD.

Produktivitet

Produktivitetsökningar har historiskt sett varit den viktigaste orsaken till ekonomisk tillväxt per capita. Ökad produktivitet sänker då kostnaderna för varor.

Under 20-talet sjönk det verkliga priset på många varor med över 90%. Lägre priser skapar en ökad efterfrågan, men efterfrågan på enskilda varor och tjänster är föremål för avtagande marginalnytta.[källa behövs]

Den ekonomiska tillväxten har traditionellt tillskrivits ackumulering av mänskligt och fysiskt kapital, och ökad produktivitet till följd av tekniska innovationer.

Före industrialiseringen ledde den tekniska utvecklingen till en ökning av befolkningen, som dock begränsades av tillgången på livsmedel och andra resurser. Detta förhållande kallas för Malthus fälla.

Den snabba ekonomiska tillväxten under den industriella revolutionen var anmärkningsvärd då den var högre än befolkningstillväxten. Malthus fälla gällde inte längre. Det finns ett starkt positivt samband mellan BNP per capita och mått på levnadsstandard och hälsa [1] men användandet av måttet som en nivå på levnadsstandard har blivit kritiserat och många länder söker aktivt efter alternativa mått.

Länder som industrialiserade fick en långsammare befolkningstillväxt, kallat demografisk transition.

Kritik mot ekonomisk tillväxt

Kritik mot fenomenet tillväxt framhålls av politiskt gröna rörelser och av vetenskapsmän inom områdena matematik [2], arkeologi[3] och jordbruksforskning[4]. Tillväxt i produktion (och konsumtion) av varor kräver mer naturresurser om ökningen av effektiviteten i tillverkning och återvinning understiger konsumtionsökningen.

Då produktionen blir effektivare kommer fokusering på tillväxt att leda till ökad miljöpåverkan, då även effektivare produktion tillåter ytterligare ökad produktion genom det som kallas rekyleffekten.[5][6][7][8][9][A 1] Kritikerna menar att detta, tillsammans med en växande befolkning och större andel I-länder, inte kan vara resurs- och miljömässigt hållbart.[12] Bland annat den gröne ekonomen Herman Daly förespråkar istället nolltillväxt (steady state economics).[13] I många utvecklade länder, t.ex. Sverige, har dock t.ex. energianvändning per capita inte alls ökat i takt med tillväxten som de senaste 40 åren varit mer än 4 gånger större än energianvändningen, dock är denna beräkning komplex och om importer och exporter tas in blir energianvändningen högre än så[källa behövs]

Andra som Martin Andersson och Christer Gunnarsson argumenterar för att det är just tillväxten som kommer att lösa miljöproblemen i det att tillväxt drivs av produktivitetsökningar vilket innebär mindre resurser för att tillgodose en given konsumtion.[14][specificera källa]

Problemen med tillväxtcentrerad politik gäller i synnerhet då både privata aktörer och regeringar ofta styrs av kortsiktiga prioriteringar (kvartalsekonomi respektive valårssyndrom) och därmed lätt offrar långsiktig tillväxt för kortsiktig tillväxtökning, men flera tillväxtkritiker menar att också långsiktig tillväxt är problematisk.

En del kritiker av ekonomisk tillväxt menar att man genom att räkna in faktorer som miljöpåverkan och kostnader för miljöskador i tillväxtmåttet kan ge dessa högre vikt också då politiken fokuserar på ökad tillväxt.

Andra tillväxtkritiker har menat att ekonomisk tillväxt överanvänds som mått på hur framgångsrikt ett samhälle är.[15] De menar att man bör använda alternativa välfärdsmått som tar hänsyn till befolkningens välbefinnande, såsom Human Development Index, Happy Planet Index eller någon form av lyckoindex.

Anmärkning

  1. ^ Christer Sanne använder beteckningen rekyleffekten för den företeelse som på engelska kallas rebound effect.[9][10] Se även Jevons paradox.[11]

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Gapminder World
  2. ^ Professor Emeritus Al Bartlett - Physics at University of Colorado at Boulder, föreläsning om tillväxt http://www.youtube.com/watch?v=F-QA2rkpBSY
  3. ^ Jared Diamond, Professor of Geography at the University of California, Los Angeles, artikel om arkeologiska och antropologiska resultat av tillväxt http://discovermagazine.com/1995/aug/eastersend543
  4. ^ Julian Cribb, principal of JCA, specialist in science communication om jusrbruksmarkens tillstånd http://www.publish.csiro.au/pid/6447.htm
  5. ^ "Increasing the enviromental efficiency of each unit of production merely slows the rate of increase in environmental degradation, but does not reduce aggregate levels of such degradation" (Eckersley 2012, s. 465.).
  6. ^ Forsberg 2007, s. 51, 83, 117, 118 & 164..
  7. ^ Jackson 2009, s. 50 - 53..
  8. ^ Malmaeus 2011, s. 10 - 16..
  9. ^ [a b] Sanne 2012, s. 19 - 20..
  10. ^ Sanne 2006, s. 3 & 10..
  11. ^ Sanne 2006, s. 10..
  12. ^ Forsberg 2007, s. 83, 117 & 164..
  13. ^ Forsberg 2007, s. 49..
  14. ^ Hållbarhetsmyten ISBN 978-91-86203-64-1 
  15. ^ Forsberg 2007, s. 46..

Källor

Se även

Externa länkar