Elefanterna på Skansen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skansens elefanthus
Stall
Elefanthuset (t.h.) på Skansen, ritat av Holger Blom
Elefanthuset (t.h.) på Skansen, ritat av Holger Blom
Land Sverige
Kommun Stockholm
Ort Södra Djurgården
Arkitekt Holger Blom (Lars Fries)
Byggherre Skansen
Ägare Skansen
1:e elefantskötare 1930–1976 Sven Borg
1:e elefantskötare 1976–1983 Ingvar Nylund
1:e elefantskötare 1983–1984 Tommy Lambrell
1:e elefantskötare 1984–1986 Bill Hemberg
1:e elefantskötare 1986–1992 Dan Köhl
Utställningsyta 86 
Permanenta utställningar 1960-1992 Asiatisk elefant, 1992- Östlig svartvit guereza
Färdigställande 1960
Byggnadsmaterial Betong
Elefanterna avvecklades 1992

Elefanterna på Skansen var under cirka 60 år en attraktion på friluftsmuseet och djurparken Skansen i Stockholm. Sammanlagt var Skansen hem åt sju asiatiska elefanter, men på området hade elefanter hållits i över 100 år. Innan Skansen köpte nedre Sollidenområdet år 1901, hade där funnits minst 6 elefanter i Stockholms Tivoli. Två av elefanterna hette Sheriff och Kongo, och Hagenbecks djurpark i Hamburg tycks också ha hyrt ut en grupp med dansare från Ceylon, och med dessa fyra elefanter.[1]

Elefanter innan Skansen köpte nedre Galejan[redigera | redigera wikitext]

Innan Skansen öppnade sina portar 1891, fanns sedan 1851 på nedre området vid Skansens nuvarande huvudingång, Stockholms Tivoli, som även hade ett menageri.

Den 25 juli 1884 skriver Blekingeposten:

En Objuden gäst: I söndags vid 2-tiden på e. m. lyckades — skrifver D.N. — elefanten Sheriff, som förevisas i Stockholms Tivoli, att inne i stallet slita sig lös och att bryta upp dörren till sitt fängelse- Väl utkommen i det fria gav han sin glädje till känna genom kraftiga trumpet- stötar, lustiga språng och prof på väldiga kraftproduktioner. Träd upprycktes och staket nedbrötos, men vid detta slutade han ej. Öfre Tivolis table d'höte skulle äfven besökas. Bord och stolar tycktes på det högsta förarga och besvära, hvarför de också hastigt och lustigt undanröjdes af kolossen, som först vid smörgåsbordet tycktes börja lugna sig. Man skulle sett med hvilken hastighet allt försvann! Ost, bröd och rädisor voro rigtiga läckerbitar; men en och annan tallrik torde äfven ha fått följa med, enligt hvad elefantens förare sedermera påstod, ty han hittade lemningar af porslin i Sheriffs tänder. Denna lilla extravagans af den fromme, gladlynte Sheriff lär emellertid komma att kosta föraren ett par hundra kronor, till hvilket belopp skadan uppskattas.
– Blekingeposten, 1884-07-25, KB:s digitala utgåva[2]
Så har bl.a. uppkastats en 15 fot hög terrass, hwarifrån man har en den ypperligaste utsigt öfwer segelleden in titt Stockholm. På spetsen af benna terrass är uppförbt ett fogelslott i mohrisk stil. Derinne skall anordnas en trädgård, der man får se guld- och silfwerfasaner, swenska rasdufwor och andra foglar. Midt emot reser sig en wäldig bygnad; det är menageriet. Der får man skåda en elefant, en struts, en kamel, en björn, spanska getter, borneo apor, m.fl. djur, hwilka Tivolibolaget inköpt för 12,000 kr. af Hagenbeck i Hamburg, den största menagerifirma i werlden.
– Kalmar tidning, 1885-04-29, KB:s digitala utgåva [3]

Det är oklart hur länge elefanten Sheriff levde på Stockholms Tivoli. År 1892 nämns den indiska elefanten Kongo.[4]

Elefanter och elefantskötare på Skansen 1930-1992[redigera | redigera wikitext]

Skansens elefant Lunkentuss med elefantskötaren Sven Borg och barn på ryggen, vid Skansens dansbana på Galejan, under 1940-talet.
Elefanterna Lunkentuss och Bambina, med skötare Tore Glemmefors på Skansen.
Galejan på Skansen, 1956. Besökare rider på elefanten Bambina, framtill sitter elefantskötaren Sven Borg. Sista året för elefantridning på Skansen.

Topsy[redigera | redigera wikitext]

Den första elefanten på Skansen, Topsy, som egentligen var hemmahörande på Hagenbecks djurpark i Hamburg, kom till Skansen tillsammans med en skötare under sommaren 1930. Hon återvände därefter till Hamburg.[1]

Lunkentuss[redigera | redigera wikitext]

Året därpå köpte Skansen in en asiatisk elefantko, Rani, från Hagenbecks djurpark.[5]

Rani, som tros ha fötts omkring 1923 i Indien, döptes om till Lunkentuss på Skansen, ett namn hämtat från folksagan Lunkentus. Lunkentuss stallades in i en träbyggnad vid nuvarande pingvinhuset, och blev mycket populär. Många besökare red på Lunkentuss under hennes år på Skansen, och hennes födelsedagar firades även av besökare som kom och matade med henne med godsaker.

Under slutet 1930-talet var inkomsterna från ridningen med Lunkentuss en viktig del i budgeten för Skansens inkomster.

Besökarmatningen kom att bli hennes död. En dag under vårvintern 1941 lyckades hon dra till sig en kasse från en besökare, kassen innehöll glas vilket hon delvis åt upp. Hon blev så dålig av det krossade glaset att man på Skansen beslöt att avliva henne, vilket gjordes med en för ändamålet särskild inköpt studsare den 18 februari 1941.

Lunkentuss är av författaren Vera Siöcrona omskriven som en ovanligt snäll elefant, som aldrig skulle göra någon illa. [6]

Sven Borg[redigera | redigera wikitext]

Skansen hade flera djurskötare som arbetade med Lunkentuss under hennes första år, men man valde ut en skötare för att utbildas i Hagenbecks djurpark i Hamburg av två av Hagenbecks legendariska elefanttränare, Hugo Schmitt och Fritz Thaisinger. Den lotten föll på Sven Borg, bördig från Flen, och Borg kom sedan att arbeta som 1:e elefantskötare på Skansen från senast 1932 fram till 1976. Sven Borg avled 1998.[7]

Sven Borg var en legendarisk elefantskötare på Skansen
Efter utbildning i elefantdressyrens ädla konst hos dåtidens storheter på området, Fritz Taizinger och Hugo Schmitt i Hagenbecks djurpark, dröjde det inte länge innan Sven Borg hade barnridning med Lunkentuss på Skansen. Lunkentuss dog 1941, men två år tidigare hade en ny elefant, Bambina, köpts in och var vid Lunkentuss död redo att ta över som ridelefant. Flera tusen barn fick rida elefant under Sven Borgs vana och skickliga ledning, ända till Skansen lade ner elefantridningen 1956. Detta var givetvis ett hårt slag för Sven Borg, men han arbetade oförtrutet vidare med sina älskade elefanter fram till sin pensionering 1975.

Noggrannhet och pliktkänsla präglade Sven Borg i allt han gjorde, och det var alltid en procedur innan man gick hem för dagen. Verktygen skulle räknas in och dessutom vara rengjorda, alla dörrar kontrollerades en extra gång så att de var ordentligt stängda och elefanternas bindslen sågs över. Ingenting fick hända under natten. Noggrannheten gällde också rengöringen av hagar och stall och det var ingen tillfällighet att Sven Borg fick ta ansvaret för skötseln av Skansens visenter, den art som då var akut utrotningshotad. Visenterna var nämligen mycket känsliga för lungmask och många djur dog därför. Eftersom maskmedel knappast existerade var enda sättet att bekämpa parasiterna minutiös rengöring. Sven Borg var en mycket generös människa som gärna delade med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Men det var en hård skola. Det fick vi som var unga då och jobbade på elefantavdelningen, erfara. I vardagsarbetet fick vi lära oss disciplin och punktlighet. Du ska alltid göra lite mer än vad du måste, för då har du ryggen fri och kan gå hem med ett gott samvete, sade Sven Borg. Städa fick vi också lära oss. Grundligt. Och med jämna mellanrum kom Sven Borgs fru Karin upp till Skansen och inspekterade renhållningen i både djurstallar, besöks- och personalutrymmen. Var hon inte nöjd fick man bassning och så fick man städa om. Jobbet som elefantskötare på Skansen var ett hårt och tungt jobb. Vi öste mycket grus med stora skyfflar och gödsel- och foderhanteringen tillhörde inte heller det lättaste. Sven Borg krävde mycket av oss unga, men han jobbade säkert mest och tyngst själv. Varje dag hade vi också dressyrträning med elefanterna. Ett både tungt och farligt, men framför allt lärorikt jobb.

Bambina och Sven Borg hade ett alldeles speciellt förhållande. Elefanten älskade sin vårdare och försvarade honom som sitt eget barn. Han älskade att chockera Skansens besökare genom att lägga sig på rygg framför Bambina och låta henne hålla ena framfoten över bröstet och huvudet. Men Bambina skulle aldrig ha skadat honom.

– Lars Pettersson och Erland Axel Wadsten, 1998,[7]

Bambina[redigera | redigera wikitext]

Elefanten Bambina på Skansen matas av en besökare år 1952.

Två år innan Lunkentuss avlivades, i april 1939, hade Skansen köpt ytterligare en elefant från Hagenbecks, som fick namnet Bambina. Bambina var född 1937 i Burma. En ny träbyggnad byggdes där elefanterna bodde fram till 1992, och i utehagen, vars staket också var av tjocka trädstammar, kunde Skansens besökare mata henne med bröd och annat som de tog med inför besöket. Bambina fick inte bara en speciell relation till Sven Borg, hon blev dessutom fixerad vid Borgs son Sven-Arne, som ofta fick vara med sin far på arbetet.

Liksom Lunkentuss användes Bambina ofta som riddjur för barn, och när hon dog efter 28 år på Skansen hade 300 000 barn ridit på hennes rygg.[8]

Skansens elefanter lärde sig massor med saker. Man kunde t ex skicka Bambina till kiosken för att handla. Med sig i snabeln hade hon pengar och en lapp med vad hon skulle ha. När hon fått varorna i en påse gick hon tillbaka till Sven Borg och överlämnade det hela. Elefanterna kunde givetvis också göra de flesta konster som cirkuselefanter kan, t ex spela positiv, dansa på tunna, bära och dra saker och sitta vackert.
– Lars Pettersson och Erland Axel Wadsten, 1998,[7]

Bambina kom att bli en av Europas absolut största asiatiska elefantkor någonsin. Hon var nästan tre meter hög, och bör ha vägt strax över sex ton, en vikt som inte ens alla asiatiska elefanttjurar når upp till. Bambina fick sista åren problem med en nagel, vilket ledde till komplikationer. Hon dog den 22 januari 1967 i blodförgiftning, och fraktades till Statens veterinärmedicinska anstalt i Frescati. Där uppvägdes kroppen till hela 5 830 kilo, den sista tiden hade Bambina förlorat vikt.

Fatima[redigera | redigera wikitext]

År 1950 köptes elefanten Bamulah till Skansen för 30 000 D-Mark från Hagenbecks djurpark. Hon döptes på Skansen om till Fatima, efter Karl Gerhards adoptivdotter Fatima Ekman.

Fatima blev, i synnerhet efter att Bambina dött, respektlös mot den åldrande skötaren Sven Borg, och hölls ofta bunden, för att undvika slagsmål.

Fatima såldes via den kortvarige djurhandlaren, senare musikproducenten Torbjörn Aggenberg[9] till Ålborg Zoo i Danmark 1972, där hon dog samma dag, eller dagen efter ankomsten, av oklar anledning.

Enligt elefantskötare Ingvar Nylund var frakten ner skadlig för Fatima, mitt i vintern i en ouppvärmd tågvagn, där det snöade in mellan bräderna. Djurparken vägrade betala Aggenberg, varför Skansen heller aldrig fick de utlovade 30 000 kronorna.[10]

Nika (Gobi)[redigera | redigera wikitext]

Elefanten Gobi (även kallad Nika), föddes 1958 i Assam i Indien, och kom från Hagenbecks djurpark till Skansen 1960. Nika led av skolios, vilket gjorde henne låghalt, samt av reumatism. Eftersom hon blivit adopterad av Bambina vid sin ankomst, hade hon utvecklat en benägenhet att reta elefanten Fatima, och sedan fly till Bambina, när Fatima ville dominera henne. Efter Bambinas död blev Nika mobbad av Fatima, som nu fick en chans att ge igen efter flera års frustration, något som medverkade till beslutet att sälja Fatima.

Nika var en snäll och lydig elefant som genom att hon under fyra år var Skansens enda elefant, var mycket präglad på skötare, och hon accepterade utan större konflikter nästan varje person som arbetade i elefanthuset.[10]

Noi[redigera | redigera wikitext]

År 1967 kom även Noi, inköpt från Furuviksparken, som var född 1963 eller 1964.[8] Hon skickades 1980 för betäckning till Köpenhamns zoo, såldes via Köpenhamn till Zoologischer Garten Rostock i Tyskland år 1981, och dog där år 1986. Noi ansågs vara snäll, men envis. Man kunde inte ta ut henne på området på promenader, utan att hon ställde till med kaos.[10]

Shiva (Bimbo)[redigera | redigera wikitext]

År 1984 köpte Skansen slutligen sin sista elefant, Bimbo från Cirkus Sariola i Finland. Bimbo döptes om till Shiva av elefantskötaren Bill Hemberg. Shiva hade ett förflutet från en finsk cirkus, där hon 1982 närapå dödade den finska sångerskan Tuulikki Eloranta. Efter bara några veckor i Sverige angrep hon i juni 1984 Hemberg, vilket ledde till sjukhusvistelse. Medan Shiva var fullständigt säker och lydig med en del skötare, var hon aggressiv och opålitlig med andra. 1989 attackerade hon en annan skötare, Bo Larsson, ett flertal gånger. Hon ansågs vara fixerad vid sin skötare Dan Köhl, som ofta t.o.m. sov över i stallet, utan att komma till skada.[10]

Shiva flyttades den 7 juni 1992 tillsammans med Nika till djurparken Cricket St. Thomas i England, och dog där redan den 21 september 1993, 21 år gammal, i blomman av sin ungdom. Hon var då utmärglad och en skugga av sitt forna jag, hon stod sista tiden och stödde sig mot väggarna, och efter ett besök i djurparken av 2 personer från Skansen, avlivades hon.[11]

Skansens avveckling av elefanter[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Elefanthuset på Skansen, som ritats av arkitekten Holger Blom, blev med tiden för litet eftersom man krävde större ytor för djurparksdjur. Vid slutet av 1980-talet ställde Jordbruksverket nya krav på ytorna så att Skansen skulle behöva bygga ett nytt hus och utomhushägn för få att fortsätta att hålla elefanter.

Konflikten[redigera | redigera wikitext]

Frågan väckte stor opinion och protester, men i augusti 1990 beslöts att de båda kvarvarande elefanterna Gobi (Nika) och Shiva skulle flyttas till Kolmårdens djurpark.[5] Så skedde dock inte, efter att Robert Oskarsson, en av Kolmårdens elefantskötare dödats av en elefant där 1991. En öppen konflikt mellan elefanternas skötare och Skansenledningen ledde till medias bevakning, och tidningen Expressen förde en kampanj med helsidesartiklar i nästan två veckor i sträck.

Konflikten eskalerade ytterligare och elefanternas skötare presenterade ett förslag med en ritning som skulle ge elefanterna mer plats, till en fjärdedel av denna kostnad, uppskattat av arkitekten Tage Hedlund, som ritat elefanthusen i både Boråsparken och Kolmårdens djurpark. Kampen fortsatte, där ord stod mot ord, Skansen påstod en sak, och skötaren hävdade att de ljög. Djurvännerna Lili och Sussie engagerade sig, medan Skansenledningen, och Skansens styrelseordförande Lennart Sandgren förhöll sig prestigemässig i frågan. Konflikten blev nu öppen i media och efter att elefantskötaren anmält Skansen för grav misskötsel av djur mellan 1974 och 1991, blev han uppsagd, i strid med gällande regler. Skötaren gick då i en hungerstrejk, vilken utmynnade i en förhandling mellan Skansen och Statsanställdas Förbund, som i ett avtal stipulerade att skötaren skulle få elefanterna, om han inom tre månader fann en godkänd plats att hålla dem på, samt budget för ett års tid. Om skötaren misslyckades, skulle uppsägningen vinna laga kraft. Efter flera turer bedömde Skansen att skötaren misslyckats, varvid skötaren förlorade sitt arbete.[12][13]

Flytten till England[redigera | redigera wikitext]

År 1992, under Hans Alfredsons tid som Skansen-chef, skänktes Nika och Shiva till den kritiserade djurparken Cricket St Thomas i Somerset i England, trots att elefanthuset där var hälften så stort som Skansens. Shiva dog drygt ett år därefter, i september 1993, vid 21 års ålder, och dagen före julafton 1993 avlivades elefanttjuren Sahib med gevär. År 1999 såldes Nika/Gobi med de andra kvarvarande tre elefanterna vidare till Estepona Selwo safaripark i Spanien. Det är oklart om Nika nådde denna park, i varje fall levande, då hennes officiella dödsdatum är ankomstdatum för de andra tre elefanterna.[10]

Sämre än på Skansen[redigera | redigera wikitext]

Förhållandena i England beskrevs som ett paradis av två journalister, Tiiu GräslundExpressen, och Mark Levengood i Dagens Nyheter. De skrev egentligen ingenting om elefanternas stall och utehägn i England, utan visade bilder på ängarna utanför djurparken, där elefanterna uppgavs få promenera. Att Nika och Shiva promenerat hela dagarna på Skansen och Djurgården glömdes bort i det sammanhanget.

Mellan april och oktober inleddes 95% av elefanternas dagar med 2 timmars promenad på Djurgården, ofta inkluderade det ett bad i djurgårdsbrunnskanalen med efterföljande sandbad mellan djurgårdens ekar. Efter 1989 kedjades de inte längre inne i stallet, ens på nätterna, ett system som först 1997 kopierades i Kolmårdens djurpark, men där fick varje enskild elefant betydligt mindre utrymme, trots det större stallet, eftersom de separerades med eltråd. Från att ha bundits i bak- och framben med kedjor, började man i Europa under 90-talet hålla elefanter i boxar, som med hästar. När Skansens elefanter skickades utomlands, lämnade de då, vid denna tid Europas största nattbox med frigående elefanter. Ingenstans i Europa, förutom på Skansen, hölls 1992 elefanter lösa nattetid i en box på hela 87 kvadratmeter.[14]

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Endast Georg Cederskog gjorde i Expressen en uppföljning av hur Nika och Shivas nya liv i England gestaltade sig, i en kritisk artikel som visade det lilla stallet med brädväggar, och elefanterna åter uppkedjade i fyra ben. Men det var för sent att åtgärda, nu tillhörde elefanterna inte längre Skansen. Tidningen Hänt Extra gjorde också ett kritiskt reportage.

Shivas död 1993, efter drygt ett år i sitt nya paradis, noterades ej av media. Nikas död i Spanien något år efteråt, belystes heller aldrig av någon tidning. På Skansen rensades alla vykort och andra offentliga minnen av elefanterna systematiskt bort från parkens olika försäljningsställen. Idag lever en generation som aldrig sett elefanter på Skansen, och deras minne är på utdöende. På Internet finns webbplatser som påstår att de lever i Kolmårdens djurpark.

Konflikten fortsatte emellertid efter att elefanterna lämnat Skansen och Sverige, i form av en rättegång i Stockholms tingsrätt, där Stockholms landshövding Lennart Sandgren representerade Skansen.

Avvecklingen av Skansens elefanter är beskriven i Ian Wachtmeisters bok Sotarna, utgiven år 2014:

Den oförstående och okänsliga Skansenledningen, som i andra sammanhang framträdde som djurvänner, såg till att Nika och Shiva skeppades till England. Jag har förgäves försökt finna några artiklar i pressen om hur det till sist gick för Skansens elefanter som Sverige hade gjort sig av med i godhetens, omsorgens och djurvänlighetens tecken. Tydligen var deras öde inte intressant. Men visst hade vi, det svenska folket, kunnat rädda våra elefanter. Undrar om det hade lyckats idag!
Ian Wachtmeister, 2014, Ur boken Sotarna

[15]

Elefanthuset idag[redigera | redigera wikitext]

I det tidigare elefanthuset bor numera apor av arten Östlig svartvit guereza.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Elefanter i svensk historia, Koehl D. webbplatsen Elephant.se Arkiverad 16 juni 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ En objuden gäst, KB:s digitala utgåva av Blekingeposten, 1884
  3. ^ Kalmar tidning, 1885-04-29
  4. ^ ”nyss visades i Uppsala två små nyfödda lejonungar”, Om svenska lejon, Ingvar Svenberg
  5. ^ [a b] Bæhrendtz Nils Erik, Biörnstad Arne, red (1991). Skansen under hundra år. Höganäs: Wiken. Libris 7591939. ISBN 91-7024-738-2 
  6. ^ Siöcrona, Vera, red (1942). Apan och jag, ett år bland Skansens djur. Stockholm: Natur och Kultur. ISBN 9789127127111 
  7. ^ [a b c] Sven Borg, Koehl D. webbplatsen Elephant.se Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ [a b] Bæhrendtz Nils Erik, red (1980). Boken om Skansen. Höganäs: Bra böcker. Libris 7750809. ISBN 91-85596-89-2 
  9. ^ Janne Svensson, Musikon.se
  10. ^ [a b c d e] Skansenelefanternas historia, Koehl D. Webbplatsen Elephant.se
  11. ^ Elefanter på Skansen, Djurparker i Fokus, 2013
  12. ^ Nika och Shiva, KB:s digitala sökmaskin
  13. ^ KB:s digitala sökmaskin
  14. ^ Elefanterna på Skansen, Djurparker i fokus
  15. ^ Wachtmeister, Ian, red (2014). Sotarna. Stockholm: Lava. ISBN 9789187769030