Elektrisk ledare
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En elektrisk ledare är ett objekt eller typ av material, som möjliggör elektrisk ström i en eller flera riktningar. En god ledare kännetecknas av låg resistivitet (eller hög konduktivitet), tillräcklig tvärsnittsyta och stor tillgång till rörliga elektriska laddningar.
En elektrisk ledning är en tråd, eller knippe av trådar, av en elektrisk ledare, som kan bära el i dess längdriktning. Ledningen har inte sällan ett elektriskt isolerande hölje.
I metaller, såsom koppar eller aluminium, är de rörliga laddade partiklarna elektroner.
I en elektrolyt kan katjoner och/eller anjoner[1] vara de mobila laddningarna, såsom i ett batteri, i en bränslecell, i en ackumulator eller i en elektrolyscell. Även inom biologin leds elektriska signaler via elektrolyt.
Motsatsen till elektrisk ledare är Isolatorer. De består av matrial med mycket hög resistivitet och betraktas som icke-ledande material med få rörliga laddningar. Sådana matriel möjliggör endast obetydliga elektriska strömmar. Vanlig luft är i regel en god isolator men kan under särskillda omständigheter kortvarigt leda stark ström såsom vid åskväder.
- ↑ Hägg Gunnar 1979, Allmän och oorganisk kemi, sjunde upplagan, ISBN 91-20-06123-4 kapitel 11b, sidor 294–296