Elektrisk ström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En typisk ledning för elektrisk överföring är den delade kopparkabeln.

Elektrisk ström är elektriska laddningar som förflyttas. Strömmens storlek definieras som laddningsmängd per tidsenhet. Den elektriska laddningen i form av partiklar är vanligtvis elektroner men kan även vara joner.

Upphovet till en ström är vanligtvis en spänning, det vill säga en skillnad i potential mellan två punkter. Enligt konvention är strömmens riktning från en högre potential till en lägre potential (från positiv till negativ pol). Konventionen bygger på den äldre föreställningen att det är positiva laddningar som transporteras. När elektronen upptäcktes, insåg man att strömmen i en ledning i själva verket består av elektroner (som alltid är negativt laddade), som rör sig från negativ pol till positiv. Båda modellerna förklarar hur strömmen strävar att utjämna potentialskillnader och därmed hur elektriska kretsar beter sig. Därför har man behållit konventionen att ange strömriktningen från positiv pol till negativ.

SI-enheten för elektrisk strömstyrka är ampere med symbolen A och är en av de sju grundenheterna. I fysikaliska formler används symbolen I (ty. Intensität 'styrka', 'intensitet') för elektrisk ström.

Slag av elektrisk ström[redigera | redigera wikitext]

Elektrisk ström indelas i två huvudkategorier, likström och växelström.

Se även[redigera | redigera wikitext]