Elektromagnetiskt spektrum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett diagram över det elektromagnetiska spektrumet, som visar olika egenskaper över hela våglängds- och frekvensområdet.

Det elektromagnetiska spektrumet omfattar hela frekvensområdet för elektromagnetisk strålning med respektive, associerade fotonvåglängder.

Det elektromagnetiska spektrumet sträcker sig från de nedre låga frekvenserna som används för modern radiokommunikation till gammastrålning i den högfrekventa änden (med korta våglängder), vilket därigenom täcker våglängder från tusentals kilometer ned till en bråkdel av storleken på en atom. Synligt ljus ligger mot den kortare änden, med våglängder från cirka 400 till 700 nanometer. Gränsen för långa våglängder är storleken på universum självt, medan det är tänkt att den korta våglängdsgränsen är i närheten av en Plancklängd.[1] Framtill mitten av 1900-talet trodde de flesta fysiker att detta spektrum var oändligt och kontinuerligt.

Nästan alla typer av elektromagnetisk strålning kan användas för spektroskopi, för att studera och karakterisera materia.[2] Andra tekniska användningar beskrivs under ”Elektromagnetisk strålning”.

Frekvensområde Undertyp Frekvens Våglängd Energi per foton
Audiofrekvens ELF 30–3 Hz 10 Mm–100 Mm 
SLF 300–30 Hz 1 Mm–10 Mm
ULF 3–0,3 kHz 100 km–1 Mm
VLF 30–3 kHz 10–100 km
Radiofrekvens LF 300–30 kHz 1–10 km
MF 3–0,3 MHz 100 m–1 km
HF 30–3 MHz 10–100 m
VHF 300–30 MHz 1–10 m
Mikrovågor UHF 3 GHz–300 MHz 1 dm–1 m
SHF 30–3 GHz 1 cm–1 dm
EHF 300–30 GHz 1 mm–1 cm
Infraröd (IR) FIR 6 THz–300 GHz 0,05–1 mm
MIR 100–6 THz 3–50 µm 0,4133–0,0248 eV
NIR 405,1–100 THz 0,74–3 µm 1,9997–0,4133 eV
Synligt ljus  Röd 483,5–405,1 THz 620–740 nm[3][4] 1,9997–1,6755 eV
Orange  508,1–483,5 THz 590–620 nm 2,1014–1,9997 eV
Gul 525,9–508,1 THz 570–590 nm 2,1752–2,1014 eV
Grön 576,5–525,9 THz 520–570 nm 2,3843–2,1752 eV
Cyan 611,8–576,5 THz 490–520 nm 2,5303–2,3843 eV
Blå 666,2–611,8 THz 450–490 nm 2,7552–2,5303 eV
Violett 788,9–666,2 THz 380–450 nm 3,2627–2,7552 eV
Ultraviolett (UV) UVA 951,7–788,9 THz 315–380 nm 3,9360–3,2627 eV
UVB 1,0 PHz–951,7 THz  280–315 nm 4,4280–3,9360 eV
UVC 2,5–1,0 PHz 121–280 nm 10,247–4,4280 eV
XUV 300–2,5 PHz 1–121 nm 123,98–10,247 eV 
Röntgenstrålning (X)  30 EHz–300 PHz 10 pm–1 nm
Gammastrålning (γ) > 30 EHz < 10 pm

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bakshi, U. A.; Godse, A. P. (2009). Basic Electronics Engineering. Technical Publications. sid. 8–10. ISBN 978-81-8431-580-6. https://books.google.com/books?id=n0RMHUQUUY4C 
  2. ^ Mehta, Akul. ”Introduction to the Electromagnetic Spectrum and Spectroscopy”. Pharmaxchange.info. http://pharmaxchange.info/press/2011/08/introduction-to-the-electromagnetic-spectrum-and-spectroscopy/. Läst 8 november 2011. 
  3. ^ Thomas J. Bruno, Paris D. N. Svoronos. CRC Handbook of Fundamental Spectroscopic Correlation Charts. CRC Press, 2005. Color
  4. ^ Craig F. Bohren (2006). Fundamentals of Atmospheric Radiation: An Introduction with 400 Problems. Wiley-VCH. sid. 214. ISBN 3-527-40503-8. https://books.google.com/?id=1oDOWr_yueIC&pg=PA214&lpg=PA214&dq=indigo+spectra+blue+violet+date:1990-2007#PPA214,M1 [död länk]