Elis Sandberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elis Sandberg
Elis Sandberg
Född Elis Sandberg
5 augusti 1910
Jönköping
Död 21 oktober 1989 (79 år)
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Veterinär
Känd för Preparatet THX

Elis Sandberg, född 5 augusti 1910 i Jönköping, död 21 oktober 1989, var en svensk veterinär som tog fram naturmedlet THX av en lösning av kalvbräss och vatten. Sandberg trodde att THX kunde stärka immunförsvaret och även skydda mot cancer.

Redan när Elis Sandberg tog studenten 1927 var han intresserad av immunförsvaret och det endokrina systemets roll i detsamma. Han kom senare att disputera på en avhandling om thymus 1949. Efter detta ägnade han sig åt att forska på hur cancer påverkades av hans preparat.[1]

Socialstyrelsen gjorde ett tiotal utredningar mellan 1954 och 1972 där de sade sig kunna visa att hans preparat var overksamt och menade att som flera cancerpatienter avbrutit sin behandling till förmån för att prova THX, var hans verksamhet skadlig. År 1965 åtalades Sandberg för brott mot läkemedelsförordningen och en rad olika processer förekom under de följande åren med omväxlande påföljd; frikännande, böter, fängelsestraff, påföljdseftergift med mera. Processerna ledde till att Sandberg och hans preparat fick stor medial uppmärksamhet och 1987 beslutade slutligen Läkemedelsverket att godkänna THX som naturläkemedel.[2]

Denna forskning fick Expressen att 26 maj 1952 ha en löpsedel med texten "Svensk forskare anser sig funnit nytt medel mot kräfta" vilket kraftigt ökade det mediala intresset för THX. Elis Sandberg blev berömd och i en SIFO-undersökning 1976 uppgav 91 % av de svarande att de hade hört talas om Elis Sandberg.[3]

År 1964 öppnade Sandberg en THX-klinik i Aneby där sammanlagt 150 000 patienter behandlades fram till det att kliniken lades ner 2000.[1]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Maria Björk, "Kalvbrässkontroversen. Veterinärmedicinaren Elis Sandberg, cancermedlet THX och skolmedicinen i Sverige 1952 till1989." Lychnos. Lärdomshistoriska samfundets årsbok 2016, s. 129-154.
  • Göran Engström, THX-doktorn Elis Sandberg. Mannen som aldrig gav upp, 2006.
  • Göran Engström, "Elis Sandberg." Småländska kulturbilder 2014, s. 51-65.
  • Åke Ohlmarks, En bok om THX. Patienter och läkare berättar. Stockholm 1966.
  • Åke Ohlmark,s, THX och makthavarna. Ljungby 1972.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 december 2010. https://web.archive.org/web/20101201021149/http://home.swipnet.se/~w-19133/balaryd/thx/index.html. Läst 19 juli 2009. 
  2. ^ Sällsamheter i Småland del 3, s. 108-109.
  3. ^ http://www.zetterberg.org/Indikator/i7602.htm