Emanuel Björling

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Emanuel Gabriel Björling, född den 2 december 1808, död den 3 november 1872, var en svensk matematiker. Han var kusin till Carl Olof Björling och far till Carl Fabian Björling.

Björling blev docent i mekanik vid Uppsala universitet 1836, lektor vid Västerås läroverk 1845. Han var rektor där 1842-50 och 1855-62. Björling stod jämfört med dåvarande svenska förhållanden i ovanlig hög grad i kontakt med den europeiska matematikens aktuella utveckling och problemställningar. Björlings produktion faller inom olika områden - särskilt kan nämnas att han som den förste uppställt och behandlat ett viktigt problem inom teorin för minimalytor.

Björling invaldes 1850 som ledamot nummer 507 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]