Emanuel Linderholm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johannes Emanuel Linderholm, född 4 april 1872 i Hakarps socken, död 8 augusti 1937 i Friggeråkers socken, var en svensk präst, teolog, kyrkohistoriker, liturg, och professor i Uppsala, tillika psalmförfattare. Linderholm var en känd företrädare för liberalteologin i Sverige.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Emanuel Linderholm föddes i den småländska väckelserörelsen som son till skomakaren, sedermera lantbrukaren Johannes Linderholm och hans hustru Edla, född Ekeblom. Uppväxten var fattig och syskonskaran stor. Genom vänners försorg fick Linderholm vid fyllda 20 möjlighet att flytta till Uppsala och ta studenten vid 25 års ålder. Han skrevs därefter in vid Uppsala universitet, där han tog teologisk-filosofisk examen 1898, blev teologie kandidat 1905 och teologie licentiat 1908. Han kom i kontakt med den nya historisk-kritiska exegetiken som student för Erik Stave, som då var en auktoritet på Gamla Testamentet, och detta ledde Linderholm till fördjupade studier i kyrkohistoria. År 1911 disputerade han med en avhandling om Sven Rosén och pietismen och blev docent samma år.

Linderholm var januari till maj 1913 t.f. professor i kyrkohistoria, var 1914–1919 lärare i symbolik och uppehöll examination för licentiatexamen i detta ämne samt promoverades 1915 till teologie doktor. Den 19 maj 1918 prästvigdes han i Uppsala och verkade som professor i kyrkohistoria vid universitetet från 1919 till 1937, bara några månader innan han avled. Från 1919 var han även ledamot av Uppsala domkapitel samt ordförande för Kyrkohistoriska föreningen.

Efter många år som produktiv författare av verk om folklig religiositet och vidskepelse, samt om den svenska statskyrkans historia, fördes Linderholm över till en, med hans egna ord, radikal teologi, vilket tog sig uttryck i att han ville omtolka evangelierna för att rensa dem på inflytande från Paulus, de vedertagna tolkningarna om jungfrufödseln, Jesu under och uppståndelse från de döda, att Jesu död räddat människan från hennes synder, samt delar av Moseböckerna. Kvar ville han ha kärleksbudskapet från kristendomen. I denna strävan skapade han en ny liturgi för Svenska kyrkan i arbeten som Svensk högmässa (1926), samt grundade Sveriges religiösa reformförening 1929 med tidskriften Religion och kultur. Linderholm finns representerad i Den svenska psalmboken 1986 med tre verk (nr 144, 246 och 271).

Teologiskt företrädde således Linderholm den s.k. liberalteologin och grundade Sveriges religiösa reformförbund. Politiskt sympatiserade han med nazismen och var medlem i Samfundet Manhem och Nysvenska rörelsen.[1]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Fullständig förteckning över Emanuel Linderholms författarskap upprättad av P. Högberg publicerad i Kyrkohistorisk årsskrift 31 (1931) och 36 (1936)..

  • Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen (Akademiska bokhandeln, 1910)
  • Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism (Almqvist & Wiksell, 1911) [Diss. Uppsala universitet]
  • Teologi och pietism: studier till den protestantiska teologiens ställning till pietismen (Akademiska bokhandeln i distr., 1914)
  • Om den kristna statskyrkans uppkomst (Akademiska bokhandeln, 1914)
  • Kristendomen och kriget: i historisk och principiell belysning (Norstedt, 1916)
  • Gustaf Vasa och reformationen i Sverige (Nationalförlaget, 1917)
  • De stora häxprocesserna i Sverige: bidrag till svensk kultur- och kyrkohistoria (Lindblad, 1918)
  • Reformation och världsutveckling (Svenska kyrkans diakonistyrelse, 1918)
  • Nordisk magi: studier i nordisk religions- och kyrkohistoria (Norstedt, 1918)
  • Evangeliets värld: historisk inledning till studiet av evangeliet och den äldsta kyrkan: föreläsningar (1918)
  • Pingströrelsen: dess förutsättningar och uppkomst: ekstas, under och apokalyptik i Bibeln och nytida folkreligiositet (Bonnier, 1924)
  • Kvinnans rätt till prästämbetet (Almqvist & Wiksell, 1924)
  • Medeltidens korståg mot islam: sex radioföreläsningar (Wahlström & Widstrand, 1928)
  • Dog Jesus icke på korset?: en kritisk granskning av Dr Hugo Tolls bok: Dog Jesus på korset? (Wahlström & Widstrand, 1928)
  • Det religiösa Sveriges splittring och enande: ett ord till Sveriges kyrko- och frikyrkofolk (Lindblad, 1931)
  • Signelser ock besvärjelser från medeltid ock nytid. Stockholm: Norstedt. 1917-1940. Libris 17116348. http://hdl.handle.net/2077/37320 
  • Tankar och förslag rörande svenska kyrkans ritual (Almqvist & Wiksell, 1938)
Psalmer
Översättning
  • Albert Hauck: Skilsmässan mellan kyrka och stat (Akademiska bokhandeln, 1912)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ingmar Brohed (red): Sveriges kyrkohistoria bd 8, Religionsfrihetens och ekumenikens tid, s. 173

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jarlert, Anders (1987). Emanuel Linderholm som kyrkohistoriker. Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 15. Lund: Lund Univ. Press. Libris 8377545. ISBN 91-7966-009-6 
  • Koch, Martin (1919). Upplösningstidens teologi: en stridsskrift. Stockholm: Tiden. Libris 1654369 
  • Svärd, Björn (2007). Med sikte på reform: ett studium av förförståelsens funktioner i Emanuel Linderholms kyrkohistorieskrivning samt jämförelser med Sven Göranssons trosinterpretation. Skrifter / utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen. II, Ny följd, 0491-6786 ; 59. Uppsala: Svenska kyrkohistoriska föreningen. Libris 10627013. ISBN 9789185582587 


Företrädare:
Otto Lagercrantz
Inspektor för Smålands nation
1933–1934
Efterträdare:
Gunnar Rudberg