Hoppa till innehållet

Emil Cedercreutz

Från Wikipedia
Emil Cedercreutz
FöddEmil Herman Robert Cedercreutz
16 maj 1879[1][2]
Kjuloholm[3], Finland
Död28 januari 1949[4][2] (69 år)
Helsingfors[5]
Medborgare iFinland[6] och Storfurstendömet Finland
SysselsättningSkulptör, poet, författare, silhuettklippare, bildkonstnär[7][8][9]
FöräldrarAxel Fredrik Nikolaus Cedercreutz
SläktingarAxel Cedercreutz (syskon)
Utmärkelser
Kommendör av Italienska kronorden (1928)[10]
Kommendör av Kronorden (1932)[10]
Riddare av 1. klass av Vasaorden (1933)[10]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1938)[10]
Redigera Wikidata
Emil Cedercreutz omkring 1910
Emil Cedercreutz-museet i Harjavalta

Emil Herman Robert Cedercreutz, född 16 maj 1879 i Kjuloholm, död 28 januari 1949 i Harjavalta, var en finlandssvensk friherre, skulptör, konstmålare och silhuettklippare och samlare av kulturhistoria. Han var son till friherre Axel Fredrik Cedercreutz och Johanna Lovisa Björkenheim. Han är främst ihågkommen för sina hästskulpturer,[11] men var även en pionjär inom silhuettkonsten i Finland och en av medlemmarna i den litterära gruppen "Dagdriverna"[12]. Han var sekreterare för Finlands författarförbund 1910–1915 och farbror till arkitekten Jonas Cedercreutz.

Emil Cedercreutz avlade studentexamen vid Svenska normallyceum i Helsingfors 1897. Han studerade därefter på Finska konstföreningens ritskola (nuvarande Konstuniversitetets Bildkonstakademi) i Helsingfors 1897–1899 och 1902, i Belgien 1900–1903 och senare i Bryssel för skulptören Charles van der Stappen 1903–1904, Rom och Académie Julian i Paris 1906–1913 där han studerade för Auguste Rodin. Han inspirerades av belgisk realism genom Constantin Meunier och av fransk impressionism genom Auguste Rodin.[11] På 1910-talet återvände han sitt hemtrakter i Satakunta och byggt 1914 en ateljé och konstnärshem, "Ilmilinna", vid Kumo älv i kommunen Harjavalta. Där sammanförde han en stor samling av folklig konst och kulturhistoriska föremål, som tillsammans med hans egen konst öppnades för allmänheten 1916. Idag är det känt som Emil Cedercreutz-museet. År 1947 donerade han samlingarna till den av honom instiftade Emil Cedercreutz stiftelse.


Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Lyrik och prosa

[redigera | redigera wikitext]
  • Typer. 1, Kända ; 2, Okända. Helsingfors: Schildt. 1917, 1919. Libris 1255822 
  • Blomstervägen. Helsingfors. 1919. Libris 1978992 
  • Starka människor. Helsingfors: Söderström & Co. 1920. Libris 2497374 
  • I ödets gunga. Helsingfors: Söderström & C :o. 1922. Libris 2497371 
  • När det skymmer: Dikter. Åbo: Bro. 1945. Libris 1813028 

Varia

[redigera | redigera wikitext]
  • En bilderbok för ung och gammal: Siluetter klippta. Hfors. 1900. Libris 2497368 
  • Dikter om kvinnor: Silhuetter klippta af Emil Cedercreutz. Hfors. 1901. Libris 2497369 
  • Häststudier i skulptur och klippning. Hfors. 1902. Libris 2497370 
  • Silhouetter 1-2: Klippta af E. Cedercreutz. Hfors. 1916. Libris 2497372 
  • På båda sidor om fronten. Helsingfors: Schildt. 1918. Libris 3103858 
  • (på finska) Molemmin puolin rintamaa: Kuvia ja sanoja. Porvoo: WSOY. 1918 
  • (på finska) Maata ja ilmaa: Sanoin ja kuvin. Helsingfors: Edistysseurojen Kustannus. 1920 
  • Yksinäisyyttä ja ihmisvilinää: Muistelmia. Satakunnan kirjallisen kerhon julkaisuja, 6. Jyväskylä. 1939. Libris 2294147 
  • Det spanska blodet: Glimtar ur en familjekrönika. Helsingfors: Schildts. 1942. Libris 2497373 
  • Cirkusliv i Norden. Åbo: Förl. Bro. 1946. Libris 8223968 

Verk i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Après la tâche (Efter dagsverket), (1904)
  • Äestäjä, Björneborg (1920)
  • Moderskärlek, Helsingfors (1930) [13]
  • Mannen vid ratten, Mariehamn (1936)
  • Satakundas björn, Björneborg (1938)
  • Kylväjä (Såningsmannen). Harjavalta (1928, avtäcktes 1969)
  • Arcum tendit Apollo, Helsingfors (1917, avtäcktes 2001)

Bildgalleri

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Finlands Nationalgalleri, läst: 14 november 2017.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Finlands nationalbiografi-ID: 3340.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: 31fhk36m38xjv3m, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  8. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  9. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  10. 1 2 3 4 5 6 7 8 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3340, läst: 27 september 2023.[källa från Wikidata]
  11. 1 2 Baronen som tecknade hästar (och kvinnor) Tiden och världen: Om litteratur och kultur ca 1900–1930. Läst 2013-12-22.
  12. ↑ ”Cedercreutz, Emil Herman Robert”. Finlands författare 1917–1944. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1981. sid. 40. ISBN 951-717-238-9
  13. ↑ Uteskulpturer Helsingfors stads konstmuseum. Läst 2013-12-22.

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • von Born, Elsa (1949). ”Emil Cedercreutz — människan, skulptören, författaren”. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Emil_Cedercreutz&oldid=58881293”