Emil Harless
| Emil Harless | |
| Född | 22 oktober 1820[1] Nürnberg[2] |
|---|---|
| Död | 16 februari 1862[3][4] (41 år) München[5] |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Fysiolog, universitetslärare, läkare[6] |
| Arbetsgivare | Münchens universitet |
| Redigera Wikidata | |
Emil Harleß, född 22 oktober 1820 i Nürnberg, Tyskland, död 16 februari 1862 i München, var en tysk fysiolog, som 1849 blev extra ordinarie och 1857 ordinarie professor i fysiologi vid Münchens universitet. Han publicerade en mängd specialundersökningar i fysiologi, anatomi och histologi.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Harleß var son till Nürnberghandlaren Johann Felix Tobias Harleß och bror till teologen Adolf Harleß[7] och sonson till humanisten Gottlieb Christoph Harleß.[8] Han studerade medicin, fysik och kemi i Berlin och Würzburg och disputerade i Erlangen 1846. Han experimenterade med salpeter i djurförsök, som Johann Ferdinand Heyfelder använde från den 27 mars 1847 för anestesi hos människor.[9] Tillsammans med Ernst von Bibra misstänkte han 1847 att eter delvis löser upp fettkomponenter i centrala nervsystemet och dessa deponeras sedan i levern.[10] Efter sin habilitering i München År 1848 blev han docent i fysiologi där 1849. År 1852 utnämndes han till föreståndare för universitetets fysiologiska kabinett och 1857 till professor.
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- tillsammans med Ernst von Bibra: Die Wirkung des Schwefeläthers. Erlangen 1847.
- Populäre Vorlesungen aus dem Gebiet der Physiologie und Psychologie. Braunschweig 1851.
- Ueber Muskelirritabilität (1851)
- Molekulare Vorgänge in der Nervensubstanz (1858-61)
- Zur innern Mechanik der Muskelzuckung (1862)
- Lehrbuch der plastischen Anatomie (1856-58; andra upplagan, utgiven av Robert Hartmann, (1876)
- Molekulare Vorgänge in der Nervensubstanz. München 1858–1861.
- Zur innern Mechanik der Muskelzuckung. München 1862.
- Die elementaren Funktionen der kreatürlichen Seele. München 1862.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Emil Harless, 11 februari 2022.
- Harless, 3. Emil i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 30 december 2019, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 31 december 2019, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Base biographique, Emil Harless.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ in NDB/ADB-online http://www.deutsche-biographie.de/pnd118720414.html
- ^ in NDB/ADB-online http://www.deutsche-biographie.de/pnd116476508.html?anchor=adb
- ^ Ulrich von Hintzenstern, Wolfgang Schwarz: Frühe Erlanger Beiträge zur Theorie und Praxis der Äther- und Chloroformnarkose. Teil 1: Heyfelders klinische Versuche mit Äther und Chloroform. In: Der Anaesthesist. Band 45, Heft 2, 1996, S. 131–139, hier: S. 135.
- ^ H. Orth, I. Kis: Schmerzbekämpfung und Narkose. In: Franz Xaver Sailer, Friedrich Wilhelm Gierhake (Hrsg.): Chirurgie historisch gesehen. Anfang – Entwicklung – Differenzierung. Dustri-Verlag, Deisenhofen bei München 1973, ISBN 3-87185-021-7, S. 1–32, hier: S. 12.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Franz Seitz: Harleß, Emil. In: August Hirsch (Hrsg.): Biographisches Lexikon der hervorragenden Ärzte aller Zeiten und Völker. 2. Auflage. Band 3, Urban & Schwarzenberg, Berlin 1931, S. 517.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|