Emil Warburg
| Emil Warburg | |
.jpg) | |
| Född | Emil Gabriel Warburg[1] 9 mars 1846[2][3] Hamburg-Altona[4], Tyskland |
|---|---|
| Död | 28 juli 1931[2][3] (85 år) Bayreuth |
| Begravd | Bayreuths stadskyrkogård |
| Medborgare i | Tyska riket |
| Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg  |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Freiburgs universitet Humboldt-Universität zu Berlin Physikalisch-Technische Bundesanstalt |
| Barn | Otto Warburg (f. 1883) |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1912) Adlerschild des Deutschen Reiches (1926) | |
| Redigera Wikidata | |
Emil Gabriel Warburg, född den 9 mars 1846 i Altona, död den 28 juli 1931 i Grunau (nu en del av Bayreuth), var en tysk fysiker, far till Nobelpristagaren Otto Warburg.
Warburg studerade under fysikern Gustav Magnus ledning i Berlin, där han blev filosofie doktor 1867 och privatdocent 1870. Han befordrades 1872 till e.o. professor i Strassburg, 1876 till ordinarie professor i Freiburg im Breisgau och 1895 i Berlin, allt i fysik. 1905 utnämndes han till chef för fysikalisk-tekniska riksanstalten i Charlottenburg. Han lämnade 1922 professuren och chefskapet för riksanstalten samt var därefter ordinarie honorarprofessor och ledamot av Kaiser-Wilhelm-institutet för biologi (Berlin-Dahlem). Han var ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1900).
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Warburg utövade ett omfattande författarskap inom olika delar av fysiken, särskilt inom elektricitetsläran och den allmänna fysiken jämte akustiken. Bland de förra må nämnas Zerstreuung der Elektricität in Gasen (1872), Magnetische Untersuchungen (1881), Elektrolyse des festen Glases (1884), Kathodengefälle bei Glimmentladung (1887), Elektrolytische Leitung des Bergkrystalles (1888), Theorie der galvanischen Polarisation (1889 och 1890), Elektrisierung des Gases bei Glimmentladung (1892), 5 monografier om urladdning genom spetsar (1897, 1898, 1899, 1900 och 1903), 4 om ozons bildning och sönderfallande (1902, 1904 och 1905).
Bland de senare må nämnas Gleiten der Gaze an Glaswänden (1876), Zusammenhang zwischen Viscosität und Dichtigkeit bei flüssigen und besonders gasförmigen Körpern (1882), Einfluss der Dichtigkeit auf die Viscosität tropfbarer Flüssigkeiten (jämte I. Sachs, 1884), Gewicht und Ursache der Wasserhaut bei Glas und anderen Körpern (jämte T. Ihmori, 1886). Alla dessa är tryckta i "Annalen der Physik", en stor del också i Berlinakademins "Sitzungsberichte". Med G. Leithäuser utgav han Über die Oxydation des Stickstoffs bei der Wirkung der stillen Entladung (1907).
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Gemeinsame Normdatei, 1171415507749153-1, läst: 27 december 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Emil Warburg, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Emil Warburg.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
Warburg, Emil Gabriel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Emil Warburg.
|