Emmanuel Macron

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emmanuel Macron

Macron juni 2022.

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
14 maj 2017
Premiärminister Jean Castex
Företrädare François Hollande

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
14 maj 2017
tillsammans med
Joan Enric Vives Sicília
Företrädare François Hollande

Tid i befattningen
24 augusti 2014–30 augusti 2016
President François Hollande
Premiärminister Manuel Valls
Företrädare Arnaud Montebourg
Efterträdare Michel Sapin

Född Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron
21 december 1977 (44 år)
Amiens, Somme
Nationalitet Frankrike Frankrike
Politiskt parti PS (2006–2009)
EM (2016–)
Alma mater Université Paris-Nanterre (M.A.)
Sciences Po (M.A.)
École nationale d’administration
Religion Agnostiker[1]
Residens Élyséepalatset (2017–)
Maka Brigitte Macron (2007–)
Namnteckning Emmanuel Macrons namnteckning

Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron (uttal: [emanˈɥɛl ʒɑ̃ miˈʃɛl fʁedeˈʁik makˈʁɔ̃]), född 21 december 1977 i Amiens i departementet Somme,[2] är en fransk finansman och politiker. Han är Frankrikes president sedan den 14 maj 2017,[3] och omvaldes för en ny femårsperiod den 24 april 2022.[4] Som president är han också furste av Andorra.[5]

Mellan 2014 och 2016 var han Frankrikes ekonomiminister, under president François Hollande.[6][7] Den 30 augusti 2016 begärde han entledigande från ministerposten, för att ställa upp med en centristisk kandidatur under namnet En Marche! i det franska presidentvalet 2017.[8][9] Han tog sig vidare från presidentvalets första omgång, och besegrade Marine Le Pen i valets andra omgång med 66 procent av rösterna.[5]

Före den politiska karriären var han bland annat verksam som rådgivare och delägare vid investmentbanken Rothschild & Cie i Paris.[10] Han har avlagt dubbla masterexamina, en i filosofi vid Université Paris-Nanterre och en i offentlig förvaltning med ekonomisk inriktning vid Sciences Po. Han har även studerat vid École nationale d’administration.[10]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Macron föddes i den franska staden Amiens. Han växte upp i en läkarfamilj med två yngre syskon, där hans far Jean-Michel var professor i neurologi och hans mor Françoise var verksam läkare.[11] Han visade tidigt i barndomen intresse för böcker och av flera lärare beskrevs han som en brådmogen pojke.[12]

Akademiska studier[redigera | redigera wikitext]

Efter gymnasiet studerade Macron i tre år vid konstfakultetenLycée Henri-IV i Paris. Vid 21 års ålder, 1998, började han studera vid Sciences Po i Paris. Under det sista året studerade han vid Université Paris-Nanterre i Parisförorten Nanterre, och tog ut en masterexamen i filosofi. Hans masteruppsats behandlade Machiavelli och Hegels filosofi. Samtidigt var han assistent åt den franske filosofen Paul Ricœur för boken La mémoire, l’histoire, l’oubli, som publicerades 2000. Han gjorde sig känd för sin retoriska skicklighet, bedyrad av bland annat historikerprofessorn François Dosse.[12]

År 2004 avlade han en masterexamen i offentlig förvaltning med ekonomisk inriktning vid Sciences Po. Efter studierna vid Sciences Po fortsatte han sina studier vid elitskolan École nationale d’administration (ENA) i Strasbourg.[12] Under dessa studier praktiserade han även en termin på den franska ambassaden i Nigeria. [10][13]

Affärskarriär[redigera | redigera wikitext]

I september 2008 anställdes Macron vid investmentbanken Rothschild & Cie Banque (som är en del av Rothschild & Co.) i Paris, där han gjorde en framgångsrik karriär.[14] År 2010 blev han delägare i investmentbanken.[15] Hans största framgång kom 2010, då han genomförde en affär mellan Nestlé och Pfizers livsmedelsverksamhet, vilket också gjorde Macron själv till miljonär.[16]

År 2012 rekryterades han till den nyblivne franska presidenten François Hollandes stab.[14]

Familj och privatliv[redigera | redigera wikitext]

Macron är sedan 2007 gift med Brigitte Macron, född Trogneux.[17] Paret inledde en relation när Macron var 16 år gammal, då hon var hans dramalärare i Amiens.[14] Hon har tre barn från ett tidigare äktenskap, men Macron har inga egna barn.[18]

Macron växte upp som katolik och döptes då han var 12 år gammal.[19] Han har ändå definierat sig som en agnostisk katolik.[20]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Politisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Mellan 2006 och 2009 var Macron medlem i socialistiska partiet. Han var biträdande stabschef hos president François Hollande 2012–2014, och utsågs till ekonomiminister 2014, under Manuel Valls andra regering. Som sådan genomförde han marknadsvänliga reformer.[21] Han drev bland annat igenom en kontroversiell lag, som också fick hans namn, där bland andra butiker tilläts ha mer flexibla öppettider på söndagar.[16] Han avgick i augusti 2016, för att kunna lansera sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017.[22][23]

Politiska ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]

Macron under ett tal i Toulouse 2015.
Macron med Donald Trump och Justin Trudeau i La Malbaie 2018.

Macrons politiska ideologi har av vissa, bland annat Le Mondes Audrey Tonnelier och SVT:s Maria Holmin, beskrivits som socialliberal.[24][25] De flesta bedömare placerar Macron inom den politiska mitten och han har ofta beskrivits som en progressiv politiker.[26][27] Själv har Macron vid upprepade tillfällen vägrat att kategorisera sig som vare sig höger eller vänster på den klassiskt ideologiska höger-vänster-skalan.[16][25]

Macron är positivt inställd till globalisering och Europeiska unionen, som han vill att Frankrike fortsatt ska vara en framträdande medlem av. Han är också en förespråkare av Euro-samarbetet.[16][28][29]

Macron anser att det franska samhället ska vila på sekulära grunder.[30] Han har dock understrukit religionsfrihetens betydelse i Frankrike, särskilt efter terrorattackerna i Paris och Nice då Macron manade till tolerans gentemot franska muslimer.[26][31] Macron stödjer samkönade äktenskap.[32]

Presidentvalet 2017[redigera | redigera wikitext]

Macron skakar hand med USA:s president Donald Trump under en gemensam presskonferens den 13 juli 2017 i Paris.

Den 16 november 2016 gick Macron officiellt ut med sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017. Kandidaturen skulle, enligt honom själv, varken "samla högern eller samla vänstern, utan samla fransmännen".[33] Rörelsen som Macron skapade heter En Marche! (som även är Macrons initialer), och är progressiv till sin natur.[33] Han ville starta en "demokratisk revolution" och "avblockera Frankrike".[34] Initialt fick Macron kritik för att hans kampanj inte byggde på något program eller agenda. Den 2 mars 2017 publicerade han sitt formella program, ett 150-sidigt dokument,[35] som lades ut på internet och presenterades under en presskonferens samma dag.[36] Macron fick stöd av flera center- och center-höger-politiker.[37]

Ett av hans viktigaste vallöften inför presidentvalet 2017 var att genomföra kraftiga besparingar i statsbudgeten på motsvarande 600 miljarder kronor.[30] Han förespråkade skattesänkningar och ville sänka både bolagskatten och företagens arbetsgivaravgifter i Frankrike.[30][38] Macron propagerade också för att minska antalet anställda inom den offentliga sektorn[39] och för avregleringar.[38] Han föreslog regellättnader när det kommer till anställningsskyddet på arbetsmarknaden för att få fler unga i arbete,[39] men förespråkar samtidigt ett generöst välfärdssystem.[25] Han var positivt inställd till en höjd pensionsålder i Frankrike.[31]

Han bedyrade betydelsen av investeringar i forskning om hållbar utveckling, och ville att Frankrike skulle prioritera reformer inom områden som rör klimat, infrastruktur, hälsa och digitalisering.[16][30][38] Han har vid flera tillfällen betonat vikten av att bedriva en aktiv kulturpolitik, bland annat med förslag om riktade subventioner till den yngre generationen för köp av till exempel böcker eller teater- och biobesök.[30][38]

Rörande säkerhetspolitiska frågor förespråkade Macron en starkare polismyndighet och försvarsmakt i Frankrike.[29] Han föreslog införandet av språkkrav för invandrare för att franskt medborgarskap ska garanteras.[30][31] Han ville bevara det passfria Schengensamarbetet och värnade om ett gränslöst Europa, samtidigt som han ville stärka EU:s yttre gränser med ökade resurser till dess gränsmyndighet.[31] Macron uttryckte under valrörelsen 2017 att han inte vill se ett tak för invandring till Frankrike, utan förespråkade att flyktingkvoterna inom Europa ska fördelas och beslutas om på EU-nivå.[39] I augusti 2018 meddelade han att han inte längre tror på ett EU-system med kvotering av flyktingar.[40]

Den 9 mars 2017 passerade Macron för första gången Marine Le Pen i opinionsmätningarna inför presidentvalet.[41] I den första omgången av presidentvalet den 23 april 2017 tog sig Macron vidare till presidentvalets andra och sista omgång den 7 maj som han även vann. Marine Le Pen var hans motkandidat.[5][42]

Presidentskap 2017–2022[redigera | redigera wikitext]

Emmanuel Macron tillträdde 2017 vid 39 års ålder som Frankrikes president. Han var den yngste franska presidenten genom tiderna och den yngste statschefen sedan Napoleon I.[43] I juni 2017 parlamentsval fick Macrons nya parti La République En Marche (LREM) egen majoritet i Frankrikes parlament. LREM, fick 308 av de 577 platserna i parlamentet. [44]

Macron gick till val på att reformera Frankrike, och genomförde också omfattande reformer under sina första år som president.[45] Macron genomförde exempelvis omfattande förändringar i skattesystemet, bland annat med en sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter. Under Macron avskaffades även förmögenhetsskatter, och en fast engångsavgift på kapitalvinster infördes. Dessutom genomfördes en större revision av arbetsrätten, där man bland annat gjorde det lättare för arbetsmarknadens parter att enas kring visstidsanställningar, gjorde kollektivavtal mer flexibla och gjorde det lättare att säga upp personal.[46][47][48] Reformerna ledde bland annat till att arbetslösheten sjönk, liksom statsskulden.[45]

Fackföreningsrörelsen i Frankrike var dock starkt kritisk till Macrons position gällande frågor som berör arbetsrätten och demonstrerade därför mot presidenten. Dessa demonstrationer började i samband med att Macron installerades som president och fortsatte därefter 2017 och 2018. En bensinskatt som regeringen beslutade i slutet av 2018 blev också starten på proteströrelsen "De gula västarna", som fick namnet efter de gula reflexvästarna alla franska medborgare enligt lag måste ha i bilen.[49][50] Föreslagna reformer av pensionssystemet ledde till generalstrejker som lamslog landet under några veckor vintern 2019-2020.[45]

2018 inträffade den så kallade livvaktsskandalen, då Macrons livvakt och säkerhetsansvarige Alexandre Benalla tvingades avgå. Benalla hade fångats på film när han använde extremt våld mot en demonstrant i maj 2018.[51] Samma år sade även Macrons miljöminister Nicolas Hulot upp sig under en direktsänd radiointervju på Radio France. Uppsägningen gjordes efter en längre tids meningsskiljaktigheter med presidenten, som Hulot menar inte gjort tillräckligt för att Frankrike ska kunna nå målen inom Parisavtalet om att minska den globala uppvärmningen.[52][53]

I april 2021 anmälde Macron att han kommer att avskaffa skolan ENA. Motiveringen var att garantera lika möjligheter för alla att få tillgång till statliga toppjobb. Att utexamineras från skolan har traditionellt korrelerat starkt med anställning på höga poster inom framför allt staten (bl.a. ambassadörer, ministrar, presidenter) men även i näringslivet.[54]

Macrons presidentskap präglades av Covid-19-pandemin, och mot slutet Rysslands invasion av Ukraina 2022.[55] Under covid-pandemin ersattes delvis mål om budgetdisciplin med mål om "social och medborgerlig frid", vilket delvis uppfylldes med en starkare stat.[45]

Presidentvalet 2022[redigera | redigera wikitext]

Emmanuel Macron meddelade sin kandidatur i presidentvalet 2022.

Den 10 april 2022 genomfördes den första valomgången i presidentvalet. Emmanuel Macron fick 9 785 578 röster (27,84 %), och kvalificerade sig därmed till en andra valomgång mot Marine Le Pen, som fått 8 136 369 röster (23,15 %).[56] Den andra valomgången genomfördes den 24 april 2022. Macron besegrade Le Pen med 18 780 000 röster mot 13 298 000 röster.[4] Macron var den första franska presidenten på 20 år att bli återvald. [57]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Som Frankrikes president är Macron stormästare till Hederslegionen och Nationalförtjänstorden.[58]

Ordnar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Meeting with Pope puts Macrons religious views in spotlight". thelocal.fr. Läst 16 juli 2018.
  2. ^ Emmanuel Macron - The new French minister of the economy".”. Cosmopolis. 27 augusti 2014. http://www.cosmopolis.ch/english/politics/e0016900/emmanuel_macron_e01690000000000.htm. Läst 5 december 2016. 
  3. ^ ”Nu är Macron officiellt president författare = Liebermann, Andreas”. SVT. 14 maj 2017. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nu-ar-macron-officiellt-president. Läst 25 april 2022. 
  4. ^ [a b] Manon, Romain (24 april 2022). ”Résultats de la présidentielle 2022 : combien de voix pour Emmanuel Macron et Marine Le Pen ? Le dépouillement du second tour en temps réel” (på franska). Le Monde. https://www.lemonde.fr/les-decodeurs/article/2022/04/24/presidentielle-2022-combien-de-voix-pour-macron-et-le-pen-le-depouillement-du-second-tour-en-temps-reel_6123494_4355770.html. Läst 25 april 2022. 
  5. ^ [a b c] "Macron blir Frankrikes president". SVT. Läst 7 maj 2017.
  6. ^ ”Emmanuel Macron - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/emmanuel-macron. Läst 6 december 2018. 
  7. ^ Corbet, Sylvie; Ganley, Elaine (26 augusti 2014). ”French gov't reshuffle expels dissident ministers”. Yahoo News. Arkiverad från originalet den 22 september 2016. https://web.archive.org/web/20160922180941/https://www.yahoo.com/news/french-govt-reshuffle-expels-dissident-ministers-171140970.html?ref=gs. Läst 5 december 2016. 
  8. ^ Macron quits to clear way for French presidential bid”. BBC. 30 augusti 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37221446. Läst 5 december 2016. 
  9. ^ Julien Licourt; Yohan Blavignat (30 augusti 2016). ”Macron évite soigneusement d'évoquer sa candidature”. Le Figaro. http://www.lefigaro.fr/politique/2016/08/30/01002-20160830LIVWWW00101-macron-demission-gouvernement-hollande-politique-presidentielle-2017.php. Läst 5 december 2016. 
  10. ^ [a b c] Kaplan, Renee (2 september 2014). ”Who is the hot new French Economy Minister”. Frenchly. Arkiverad från originalet den 9 september 2016. https://web.archive.org/web/20160909235359/http://frenchmorning.com/en/hot-new-economy-minister-may-mark-turning-point-hollandes-presidency/. Läst 16 juli 2018. 
  11. ^ Badeau, Kevin (7 april 2017). ”Le livre qui raconte l'intimité d'Emmanuel Macron”. Les Echos. https://www.lesechos.fr/idees-debats/editos-analyses/0211955006642-le-livre-qui-raconte-lintimite-demmanuel-macron-2078386.php. Läst 16 juli 2018. 
  12. ^ [a b c] ”Emmanuel Macron, Class of 2001”. Sciences Po. maj 2017. http://www.sciencespo.fr/en/news/news/emmanuel-macron-class2001/2999. Läst 12 maj 2017. 
  13. ^ ”Emmanuel Macron, le coup droit de Hollande – JeuneAfrique.com” (på franska). JeuneAfrique.com. 3 mars 2015. http://www.jeuneafrique.com/225217/politique/emmanuel-macron-le-coup-droit-de-hollande/. Läst 6 augusti 2017. 
  14. ^ [a b c] ”Macron kan bli Frankrikes yngste president”. Dagens Nyheter. 29 april 2017. http://www.dn.se/nyheter/varlden/macron-kan-bli-frankrikes-yngste-president/. 
  15. ^ ”Rothschild & Cie coopte trois nouveaux associés”. lesechos.fr. 16 december 2010. https://www.lesechos.fr/16/12/2010/lesechos.fr/0201010007512_rothschild---cie-coopte-trois-nouveaux-associes.htm. Läst 16 juli 2018. 
  16. ^ [a b c d e] Nästa station: Elyséepalatset”. Di Weekend. 4 maj 2017. http://weekend.di.se/reportage/nasta-station-elyseepalatset. Läst 9 maj 2017. 
  17. ^ Média, Prisma. ”VIDEO – Les images inédites du mariage d’Emmanuel Macron et Brigitte Trogneux - Gala” (på franska). Gala.fr. http://www.gala.fr/l_actu/news_de_stars/video_-_les_images_inedites_du_mariage_d_emmanuel_macron_et_brigitte_trogneux_379262. Läst 5 maj 2017. 
  18. ^ Emmanuel Macron and the barren elite of a changing continent” (på engelska). Washington Examiner. https://www.washingtonexaminer.com/emmanuel-macron-and-the-barren-elite-of-a-changing-continent. Läst 13 augusti 2018. 
  19. ^ ”France's new president is a 'zombie Catholic'” (på engelska). Catholic News Agency. https://www.catholicnewsagency.com/news/36006/frances-new-president-is-a-zombie-catholic. Läst 7 oktober 2021. 
  20. ^ ”Meeting with Pope puts Macron’s religious views in spotlight” (på engelska). The Local. https://www.thelocal.fr/20180625/meeting-with-pope-puts-macrons-religious-views-in-spotlight/. Läst 7 oktober 2021. 
  21. ^ Sylvie Corbet och Elaine Ganley « French gov't reshuffle expels dissident ministers » Arkiverad 31 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine., Associated Press, 26 augusti 2014
  22. ^ Julien Licourt; Yohan Blavignat (30 August 2016). ”EN DIRECT - Macron évite soigneusement d'évoquer sa candidature” (på franska). Le Figaro. http://www.lefigaro.fr/politique/2016/08/30/01002-20160830LIVWWW00101-macron-demission-gouvernement-hollande-politique-presidentielle-2017.php. 
  23. ^ ”Macron quits to clear way for French presidential bid”. BBC. 30 August 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37221446. 
  24. ^ « Le projet d’Emmanuel Macron est social-libéral »” (på franska). Le Monde.fr. 24 februari 2017. https://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2017/02/24/le-projet-d-emmanuel-macron-est-social-liberal_5085093_4854003.html. Läst 16 april 2022. 
  25. ^ [a b c] Nyheter, SVT. ”Emmanuel Macron – nykomlingen i presidentvalet”. svt.se. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/emmanuel-macron-nykomlingen-i-presidentvalet. Läst 9 maj 2017. 
  26. ^ [a b] Rubin, Alissa J. (19 april 2017). ”Macron Wants to Change France. But Will Voters Elect an Unknown?”. The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/04/19/world/europe/france-election-emmanuel-macron.html. Läst 9 maj 2017. 
  27. ^ Chrisafis, Angelique (17 februari 2017). ”Emmanuel Macron: the French outsider who would be president” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2017/feb/17/emmanuel-macron-the-french-outsider-president. Läst 9 maj 2017. 
  28. ^ Nyheter, SVT. ”Vem är Frankrikes nya president Emmanuel Macron?”. svt.se. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/vem-ar-frankrikes-nya-president-emmanuel-macron. Läst 9 maj 2017. 
  29. ^ [a b] Radio, Sveriges. ”Emmanuel Macron är Frankrikes nya president - Klartext”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=6691708. Läst 9 maj 2017. 
  30. ^ [a b c d e f] Emmanuel Macron – här står han i nyckelfrågorna”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/emmanuel-macron-h%C3%A4r-st%C3%A5r-han-i-nyckelfr%C3%A5gorna-1.4264589. Läst 9 maj 2017. 
  31. ^ [a b c d] Nyheter, SVT. ”De gör upp om presidentposten” (på samiska). SVT Nyheter. http://pejl.svt.se/franska-valet-lepen-macron/. Läst 9 maj 2017. 
  32. ^ ”Emmanuel Macron and the Modern Family”. The New Yorker. 5 maj 2017. http://www.newyorker.com/news/daily-comment/emmanuel-macron-and-the-modern-family. Läst 9 maj 2017. 
  33. ^ [a b] Emmanuel Macron (enfin) candidat à l'élection présidentielle” (på franska). Le Monde. 16 november 2016. ISSN 1950-6244. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2016/11/16/emmanuel-macron-candidat-a-l-election-presidentielle_5031923_4854003.html. Läst 5 december 2016. ”"Mon objectif n’est pas de rassembler la droite ou de rassembler la gauche, mais de rassembler les Français."” 
  34. ^ France's Macron joins presidential race to 'unblock France'” (på engelska). BBC News. 16 november 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37994372. Läst 5 december 2016. 
  35. ^ Pauline De Saint-Rémy; Loïc Farge (16 February 2017). ”Certains proches de Macron s'interrogent sur "l'absence de programme"”. RTL. http://www.rtl.fr/actu/politique/presidentielle-2017-certains-proches-de-macron-s-interrogent-sur-l-absence-de-programme-7787271290. Läst 3 mars 2017. 
  36. ^ David Ponchelet (2 March 2017). ”Programme d'Emmanuel Macron : que promet-il pour les Outre-mer ?”. franceinfo. http://la1ere.francetvinfo.fr/programme-emmanuel-macron-que-promet-il-outre-mer-448951.html. Läst 3 mars 2017. 
  37. ^ Qui sont les soutiens d’Emmanuel Macron ?”. Le Monde. 28 februari 2017. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2017/02/28/les-soutiens-d-emmanuel-macron_5087064_4854003.html. Läst 3 mars 2017. 
  38. ^ [a b c d] Radio, Sveriges. ”Macron, vem är han och vad vill han? - Studio Ett”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6688394. Läst 9 maj 2017. 
  39. ^ [a b c] Här är Macrons fem största utmaningar”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-macrons-fem-storsta-utmaningar/. Läst 9 maj 2017. 
  40. ^ ”Macron tror inte på EU-kvotering av flyktingar”. SVT. Läst 1 september 2018.
  41. ^ Macron polls to win both French presidential rounds against Le Pen for first time” (på brittisk engelska). The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/03/09/macron-polls-win-french-presidential-rounds-against-le-pen-first/. Läst 10 mars 2017. 
  42. ^ "Pen faces Macron in final round of French presidential election". CNN. Läst 24 april 2017.
  43. ^ ”Macron the mould-breaker – France's youngest leader since Napoleon”. Reuters. 7 maj 2017. https://www.reuters.com/article/us-france-election-macron-profile-idUSKBN1830XP. 
  44. ^ Åkerlund, Caroline (19 juni 2017). ”Tuff match väntar Macron”. Dagens industri. https://www.di.se/nyheter/tuff-match-vantar-macron/. Läst 6 oktober 2021. 
  45. ^ [a b c d] Kempin, Ronja; Rehbaum, Dominik; Stiftung Wissenschaft Und Politik (2020). Emmanuel Macron's "new way": setting the course for re-election in 2022. doi:10.18449/2020C50. https://www.swp-berlin.org/10.18449/2020C50/. Läst 16 april 2022. 
  46. ^ Transcript: Le Maire Says Macron Reforms Are a ‘Success for France’” (på engelska). Bloomberg.com. 13 januari 2022. https://www.bloomberg.com/news/articles/2022-01-13/transcript-le-maire-says-macron-reforms-a-success-for-france. Läst 16 april 2022. 
  47. ^ ”France: Macron's Reforms to the French Labor Code | White & Case LLP” (på engelska). www.whitecase.com. https://www.whitecase.com/publications/alert/france-macrons-reforms-french-labor-code. Läst 16 april 2022. 
  48. ^ ”Fem år i Elyséepalatset: Så har det gått för Macron”. Liberal Debatt. 6 april 2022. https://www.liberaldebatt.se/2022/04/fem-ar-i-elyseepalatset-sa-har-det-gatt-for-macron/. Läst 16 april 2022. 
  49. ^ ”GILETS JAUNES, les dates clés”. Libération.fr. https://www.liberation.fr/apps/2018/12/gilets-jaunes-les-dates-cles/. Läst 15 februari 2019. 
  50. ^ ”«Gilets jaunes» : le gouvernement face à la mobilisation”. www.lefigaro.fr. 25 januari 2019. http://www.lefigaro.fr/actualite-france/dossier/hausse-des-carburants-manifestation-des-gilets-jaunes. Läst 15 februari 2019. 
  51. ^ Mårtensson, Ronja (25 juli 2018). ”President Macrons livvakt sparkas – attackerade demonstrant”. SVT. Läst 1 september 2018.
  52. ^ ”Macron anklagas: ’Går de rikas ärenden’”. Svenska Dagbladet. Läst 1 september 2018.
  53. ^ ”Ministerns avhopp en varningsklocka för både Frankrike och EU”. SVT. Läst 1 september 2018.
  54. ^ France's Macron closes elite ENA school in equal opportunity push” (på engelska). Reuters. 8 april 2021. https://www.reuters.com/article/us-france-macron-ena-idUSKBN2BV2GC. Läst 7 oktober 2021. 
  55. ^ Hvinden, Bjørn (2011). ”Den som har skoen på...”. NOVA Rapport. doi:10.7577/nova/rapporter/2011/15. ISSN 0808-5013. http://dx.doi.org/10.7577/nova/rapporter/2011/15. Läst 16 april 2022. 
  56. ^ ”Les résultats du premier tour de l’élection présidentielle 2022” (på franska). 11 april 2022. Arkiverad från originalet den 11 april 2022. https://web.archive.org/web/20220411120732/https://www.lemonde.fr/resultats-elections/. Läst 11 april 2022. 
  57. ^ ”Macron tog en klar seger i ett splittrat Frankrike”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10015760. Läst 6 maj 2022. 
  58. ^ ”The Grand Master” (på engelska). legiondhonneur.fr. https://www.legiondhonneur.fr/en/page/grand-master/308. Läst 7 oktober 2021. 
  59. ^ ”Pranzo di Stato offerto dal Presidente della Repubblica Francese in onore del Presidente Mattarella” (på italienska). Quirinale. http://www.quirinale.it/elementi/58918. Läst 7 oktober 2021. 
  60. ^ ”BTS becomes the youngest to receive Order of Cultural Merit” (på engelska). koreatimes. 9 oktober 2018. https://www.koreatimes.co.kr/www/art/2021/10/732_256678.html. Läst 7 oktober 2021. 
  61. ^ ”Suomen Valkoisen Ruusun ritarikunnan suurristin ketjuineen ulkomaalaiset saajat” (på finska). Ritarikunnat. 9 oktober 2020. https://ritarikunnat.fi/ritarikunnat/palkitut/suomen-valkoisen-ruusun-ritarikunnan-suurristin-ketjuineen-ulkomaalaiset-saajat/. Läst 7 oktober 2021. 
  62. ^ ”Modtagere af danske dekorationer” (på danska). Kongehuset. 12 december 2017. https://www.kongehuset.dk/modtagere-af-danske-dekorationer. Läst 7 oktober 2021. 
  63. ^ ”En photos, les moments forts de la visite de Macron à Tunis” (på franska). Leaders. https://www.leaders.com.tn/article/23990-en-photos-les-moments-forts-de-la-visite-de-macron-a-tunis. Läst 7 oktober 2021. 
  64. ^ Ομάδα, Συντακτική. ”Τι είναι ο Μεγαλόσταυρος του Σωτήρος με τον οποίο παρασημοφόρησε ο Πρόεδρος της Δημοκρατίας τον Emmanuel Macron” (på grekiska). star.gr. https://www.star.gr/eidiseis/ellada/383788/ti-einai-o-megalostayros-toy-swthros-me-ton-opoio-parashmoforhse-o-proedros-ths-dhmokratias-ton-emmanuel-macron. Läst 7 oktober 2021. 
  65. ^ ”Honorary awards” (på engelska) (PDF). assets.publishing.service.gov.uk. https://assets.publishing.service.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/509625/2014_Honorary_Awards_-_Final_-_a.pdf. Läst 7 oktober 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Politiska uppdrag
Företräddes av
François Hollande
 Frankrikes president
2017–
Sittande
Företräddes av
François Hollande
 Furste av Andorra
2017–
Sittande