Emmanuel Macron

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emmanuel Macron

Macron september 2017.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 maj 2017
Premiärminister Édouard Philippe
Företrädare François Hollande

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 maj 2017
tillsammans med
Joan Enric Vives Sicília
Företrädare François Hollande

Ämbetsperiod
24 augusti 2014–30 september 2016
President François Hollande
Premiärminister Manuel Valls
Företrädare Arnaud Montebourg
Efterträdare Michel Sapin

Född Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron
21 december 1977 (40 år)
Amiens, Somme
Nationalitet Frankrike Frankrike
Politiskt parti PS (2006–2009)
EM (2016–)
Maka Brigitte Macron (2007–)
Residens Élysée Palace (2017–)
Alma mater Université Paris-Nanterre (M.A.)
Sciences Po (M.A.)
École nationale d’administration
Religion Agnostiker[1]
Namnteckning Emmanuel Macrons namnteckning

Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron, född 21 december 1977 i Amiens i Somme,[2] är en fransk finansman och politiker. Han är Frankrikes president sedan den 14 maj 2017. Som president är han också furste av Andorra.[3]

Han var Frankrikes finansminister åren 2014–2016 under president François Hollande.[4] Den 30 augusti 2016 begärde han entledigande från ministerposten, för att ställa upp med en centristisk kandidatur under namnet En Marche! i det franska presidentvalet 2017.[5][6] Han vann presidentvalet med 66 procent av rösterna mot Marine Le Pen i valets andra omgång.[3]

Före den politiska karriären var han bland annat verksam som rådgivare och delägare vid investmentbanken Rothschild & Cie i Paris.[7]

Han har avlagt dubbla masterexamina, dels i filosofi vid Université Paris-Nanterre och dels i offentlig förvaltning med ekonomisk inriktning vid Sciences Po. Han har även studerat vid École nationale d’administration.[7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Macron föddes i den franska staden Amiens. Han växte upp i en läkarfamilj, där hans far Jean-Michel var professor i neurologi och hans mor Françoise var verksam läkare.[8] Han visade tidigt i barndomen intresse för böcker och av flera lärare beskrevs han som en brådmogen pojke.[9]

Akademiska studier[redigera | redigera wikitext]

Efter gymnasiet studerade Macron i tre år vid konstfakultetenLycée Henri-IV i Paris. Vid 21 års ålder, 1998, började han studera vid Sciences Po i Paris. Under det sista året studerade han vid Université Paris-Nanterre i Parisförorten Nanterre, och tog ut en masterexamen i filosofi. Hans masteruppsats behandlade Machiavelli och Hegels filosofi. Samtidigt var han assistent åt den franske filosofen Paul Ricœur, för boken La mémoire, l’histoire, l’oubli, som publicerades 2000. Han gjorde sig känd för sin retoriska skicklighet, bedyrad av bland annat historikerprofessorn François Dosse.[9]

År 2004 avlade han en masterexamen i offentlig förvaltning med ekonomisk inriktning vid Sciences Po. Efter studierna vid Sciences Po fortsatte han sina studier vid elitskolan École nationale d’administration i Strasbourg.[9] Under dessa studier praktiserade han även en termin på den franska ambassaden i Nigeria.[10][7]

Affärskarriär[redigera | redigera wikitext]

I september 2008 anställdes Macron vid investmentbanken Rothschild & Cie Banque (som är en del av finansinstitutet Rothschild & Co.) i Paris, där han gjorde en framgångsrik karriär som finansman och rådgivare.[11] År 2010 blev han delägare i investmentbanken.[12] Hans största framgång kom 2010 då han fick igenom en affär mellan Nestlé och Pfizers livsmedelsverksamhet, värd drygt 86 miljarder kronor, vilket också gjorde Macron själv till miljonär.[13]

År 2012 rekryterades han till den nyblivne franska presidenten François Hollandes stab.[11]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Macron är sedan 2007 gift med Brigitte Macron, född Trogneux.[14] Paret inledde en relation när Macron var 16 år gammal, då hon var hans dramalärare i Amiens.[11] Brigitte har tre barn från ett tidigare äktenskap, men Emmanuel har inga egna barn.[15]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Politisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Mellan 2006 och 2009 var Macron medlem i socialistiska partiet. Han var vice generalsekreterare i François Hollandes första regering 2012, men utsågs till ekonomi- och finansminister 2014, under Manuel Valls andra regering. Som sådan genomförde han marknadsvänliga reformer.[16] Han drev bland annat igenom en kontroversiell lag, som också fick hans namn, där bland andra butiker tilläts ha mer flexibla öppettider på söndagar.[13] Han avgick i augusti 2016,[17] för att kunna lansera sin socialliberala kandidatur i det franska presidentvalet 2017.[18]

Politiska ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]

Macron under ett tal i Toulouse 2015.
Macron med Donald Trump och Justin Trudeau i La Malbaie 2018.

Macrons politiska ideologi har genom åren beskrivits som socialliberal. De allra flesta bedömare placerar dock Macron inom den politiska mitten[19] och han har ofta beskrivits som en progressiv politiker.[20] Själv har Macron vid upprepade tillfällen vägrat att kategorisera sig som vare sig höger eller vänster på den klassiskt ideologiska skalan.[13][21]

Macron är positivt inställd till globalisering och Europeiska unionen, som han vill att Frankrike fortsatt ska vara en framträdande medlem av. Han är också en förespråkare av Euro-samarbetet.[22][23][13] Han har också uttalat sitt stöd för frihandel.[24] Macrons ekonomiska politik beskrivs vara marknadsliberal.[25] Ett av hans viktigaste vallöften inför presidentvalet 2017 var att genomföra kraftiga besparingar i statsbudgeten på motsvarande 600 miljarder kronor.[26] Han förespråkar skattesänkningar och vill sänka både bolagskatten[25] och företagens arbetsgivaravgifter i Frankrike.[26] Macron har också propagerat för att minska antalet anställda inom den offentliga sektorn[24] och är positivt inställd till avregleringar.[25] Han vill se en regellättnad när det kommer till anställningsskyddet på arbetsmarknaden för att få fler unga i arbete,[24] men förespråkar samtidigt ett generöst välfärdssystem.[21] Han är positivt inställd till en höjd pensionsålder i Frankrike.[27] Han har vid flera tillfällen bedyrat betydelsen av fortsatta investeringar i forskning om hållbar utveckling. Han vill att Frankrike ska prioritera reformer inom områden som rör klimat, infrastruktur, hälsa och digitalisering.[13][25][26] Han har vid flera tillfällen betonat vikten av att bedriva en aktiv kulturpolitik, bland annat med förslag om riktade subventioner till den yngre generationen för köp av till exempel böcker eller teater- och biobesök.[25][26]

Rörande säkerhetspolitiska frågor förespråkar Macron en starkare polismyndighet och försvarsmakt i Frankrike.[23] Han vill införa språkkrav för invandrare för att franskt medborgarskap ska garanteras.[26][27] Han vill bevara det passfria Schengensamarbetet och värnar om ett gränslöst Europa, samtidigt som han vill stärka EU:s yttre gränser med ökade resurser till dess gränsmyndighet.[27] Macron uttryckte under valrörelsen 2017 att han inte vill se ett tak för invandring till Frankrike, utan förespråkar att flyktingkvoterna inom Europa ska fördelas och beslutas om på EU-nivå.[24] I augusti 2018 meddelade han att han inte längre tror på ett EU-system med kvotering av flyktingar.[28]

Macron anser att det franska samhället ska vila på sekulära grunder.[26] Han har dock understrukit religionsfrihetens betydelse i Frankrike, särskilt efter terrorattackerna i Paris och Nice då Macron manade till tolerans gentemot franska muslimer.[27][19] Macron stödjer samkönade äktenskap.[29]

Presidentvalet 2017[redigera | redigera wikitext]

Macron skakar hand med USA:s president Donald Trump under en gemensam presskonferens den 13 juli 2017 i Paris.

Den 16 november 2016 gick Macron officiellt ut med sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017. Kandidaturen skulle, enligt honom själv, varken "samla högern eller samla vänstern, utan samla fransmännen".[30] Rörelsen som Macron skapade heter En Marche! (som även är Macrons initialer), och är progressivistisk till sin natur.[30] Han ville starta en "demokratisk revolution" och "avblockera Frankrike".[31] Han har beskrivits som ”ultra-liberal” ekonomiskt.[32][33][34] Initialt fick Macron kritik för att hans kampanj inte byggde på något program eller agenda. Den 2 mars 2017 publicerade han slutligen sitt formella program, ett 150-sidigt dokument,[35] som lades ut på internet och presenterades under en presskonferens samma dag.[36]

Macron fick brett stöd från flera håll, bland annat François Bayrou från Demokratiska rörelsen (MoDem), den gröne tidigare europa-parlamentarikern Daniel Cohn-Bendit, ekologen François de Rugy som kandiderade för vänstern i primärvalet, samt flera socialistiska parlamentariker.[källa behövs] Han fick också stöd av flera center- och center-höger-politiker.[37] Den 9 mars 2017 passerade Macron för första gången Marine Le Pen i opinionsmätningarna inför presidentvalet.[38]

I den första omgången av presidentvalet den 23 april 2017 tog sig Macron vidare till presidentvalets andra och sista omgång den 7 maj som han även vann. Marine Le Pen var hans motkandidat.[39][3]

Presidentskap (2017–nu)[redigera | redigera wikitext]

Emmanuel Macron tillträdde som Frankrikes president den 14 maj 2017. Han är den yngste franska presidenten genom tiderna och den yngsta ledaren sedan Napoleon.[40]

Sommaren 2018 var Macrons livvakt och säkerhetsansvarige Alexandre Benalla inblandad i den så kallade livvaktsskandalen och fick efter detta sparken. Benalla hade fångats på film när han använde extremt våld mot en demonstrant i maj 2018.[41]

Macrons miljöminister Nicolas Hulot sade den 28 augusti 2018 upp sig under en direktsänd radiointervju på Radio France. Detta efter en längre tids meningsskiljaktigheter med presidenten, som Hulot menar inte gjort tillräckligt för att Frankrike ska kunna nå målen inom Parisavtalet om att minska den globala uppvärmningen.[42][43]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Meeting with Pope puts Macrons religious views in spotlight". thelocal.fr. Läst 16 juli 2018.
  2. ^ Emmanuel Macron - The new French minister of the economy".”. Cosmopolis. 27 augusti 2014. http://www.cosmopolis.ch/english/politics/e0016900/emmanuel_macron_e01690000000000.htm. Läst 5 december 2016. 
  3. ^ [a b c] "Macron blir Frankrikes president". SVT. Läst 7 maj 2017.
  4. ^ Corbet, Sylvie; Ganley, Elaine (26 augusti 2014). ”French gov't reshuffle expels dissident ministers”. Yahoo News. Arkiverad från originalet den 22 september 2016. https://web.archive.org/web/20160922180941/https://www.yahoo.com/news/french-govt-reshuffle-expels-dissident-ministers-171140970.html?ref=gs. Läst 5 december 2016. 
  5. ^ Macron quits to clear way for French presidential bid”. BBC. 30 augusti 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37221446. Läst 5 december 2016. 
  6. ^ Julien Licourt; Yohan Blavignat (30 augusti 2016). ”Macron évite soigneusement d'évoquer sa candidature”. Le Figaro. http://www.lefigaro.fr/politique/2016/08/30/01002-20160830LIVWWW00101-macron-demission-gouvernement-hollande-politique-presidentielle-2017.php. Läst 5 december 2016. 
  7. ^ [a b c] Kaplan, Renee (2 september 2014). ”Who is the hot new French Economy Minister”. Frenchly. http://frenchmorning.com/en/hot-new-economy-minister-may-mark-turning-point-hollandes-presidency/. Läst 16 juli 2018. 
  8. ^ Badeau, Kevin (7 april 2017). ”Le livre qui raconte l'intimité d'Emmanuel Macron”. Les Echos. https://www.lesechos.fr/idees-debats/editos-analyses/0211955006642-le-livre-qui-raconte-lintimite-demmanuel-macron-2078386.php. Läst 16 juli 2018. 
  9. ^ [a b c] ”Emmanuel Macron, Class of 2001”. Sciences Po. maj 2017. http://www.sciencespo.fr/en/news/news/emmanuel-macron-class2001/2999. Läst 12 maj 2017. 
  10. ^ ”Emmanuel Macron, le coup droit de Hollande – JeuneAfrique.com” (på fr). JeuneAfrique.com. 3 mars 2015. http://www.jeuneafrique.com/225217/politique/emmanuel-macron-le-coup-droit-de-hollande/. Läst 6 augusti 2017. 
  11. ^ [a b c] ”Macron kan bli Frankrikes yngste president”. Dagens Nyheter. 29 april 2017. http://www.dn.se/nyheter/varlden/macron-kan-bli-frankrikes-yngste-president/. 
  12. ^ ”Rothschild & Cie coopte trois nouveaux associés”. lesechos.fr. 16 december 2010. https://www.lesechos.fr/16/12/2010/lesechos.fr/0201010007512_rothschild---cie-coopte-trois-nouveaux-associes.htm. Läst 16 juli 2018. 
  13. ^ [a b c d e] Nästa station: Elyséepalatset”. Di Weekend. 4 maj 2017. http://weekend.di.se/reportage/nasta-station-elyseepalatset. Läst 9 maj 2017. 
  14. ^ Média, Prisma. ”VIDEO – Les images inédites du mariage d’Em­ma­nuel Macron et Brigitte Trogneux - Gala” (på fr). Gala.fr. http://www.gala.fr/l_actu/news_de_stars/video_-_les_images_inedites_du_mariage_d_emmanuel_macron_et_brigitte_trogneux_379262. Läst 5 maj 2017. 
  15. ^ Emmanuel Macron and the barren elite of a changing continent” (på en). Washington Examiner. https://www.washingtonexaminer.com/emmanuel-macron-and-the-barren-elite-of-a-changing-continent. Läst 13 augusti 2018. 
  16. ^ Sylvie Corbet och Elaine Ganley « French gov't reshuffle expels dissident ministers » Arkiverad 31 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine., Associated Press, 26 augusti 2014
  17. ^ Julien Licourt; Yohan Blavignat (30 August 2016). ”EN DIRECT - Macron évite soigneusement d'évoquer sa candidature” (på fr). Le Figaro. http://www.lefigaro.fr/politique/2016/08/30/01002-20160830LIVWWW00101-macron-demission-gouvernement-hollande-politique-presidentielle-2017.php. 
  18. ^ ”Macron quits to clear way for French presidential bid”. BBC. 30 August 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37221446. 
  19. ^ [a b] Rubin, Alissa J. (19 april 2017). ”Macron Wants to Change France. But Will Voters Elect an Unknown?”. The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/04/19/world/europe/france-election-emmanuel-macron.html. Läst 9 maj 2017. 
  20. ^ Chrisafis, Angelique (17 februari 2017). ”Emmanuel Macron: the French outsider who would be president” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2017/feb/17/emmanuel-macron-the-french-outsider-president. Läst 9 maj 2017. 
  21. ^ [a b] Nyheter, SVT. ”Emmanuel Macron – nykomlingen i presidentvalet” (på sv). svt.se. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/emmanuel-macron-nykomlingen-i-presidentvalet. Läst 9 maj 2017. 
  22. ^ Nyheter, SVT. ”Vem är Frankrikes nya president Emmanuel Macron?” (på sv). svt.se. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/vem-ar-frankrikes-nya-president-emmanuel-macron. Läst 9 maj 2017. 
  23. ^ [a b] Radio, Sveriges. ”Emmanuel Macron är Frankrikes nya president - Klartext”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=6691708. Läst 9 maj 2017. 
  24. ^ [a b c d] Här är Macrons fem största utmaningar” (på sv). Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-macrons-fem-storsta-utmaningar/. Läst 9 maj 2017. 
  25. ^ [a b c d e] Radio, Sveriges. ”Macron, vem är han och vad vill han? - Studio Ett”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6688394. Läst 9 maj 2017. 
  26. ^ [a b c d e f] Emmanuel Macron – här står han i nyckelfrågorna” (på sv). Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/emmanuel-macron-h%C3%A4r-st%C3%A5r-han-i-nyckelfr%C3%A5gorna-1.4264589. Läst 9 maj 2017. 
  27. ^ [a b c d] Nyheter, SVT. ”De gör upp om presidentposten” (på se). SVT Nyheter. http://pejl.svt.se/franska-valet-lepen-macron/. Läst 9 maj 2017. 
  28. ^ ”Macron tror inte på EU-kvotering av flyktingar”. SVT. Läst 1 september 2018.
  29. ^ ”Emmanuel Macron and the Modern Family”. The New Yorker. 5 maj 2017. http://www.newyorker.com/news/daily-comment/emmanuel-macron-and-the-modern-family. Läst 9 maj 2017. 
  30. ^ [a b] Emmanuel Macron (enfin) candidat à l'élection présidentielle” (på franska). Le Monde. 16 november 2016. ISSN 1950-6244. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2016/11/16/emmanuel-macron-candidat-a-l-election-presidentielle_5031923_4854003.html. Läst 5 december 2016. ”"Mon objectif n’est pas de rassembler la droite ou de rassembler la gauche, mais de rassembler les Français."” 
  31. ^ France's Macron joins presidential race to 'unblock France'” (på engelska). BBC News. 16 november 2016. http://www.bbc.com/news/world-europe-37994372. Läst 5 december 2016. 
  32. ^ Emmanuel Macron, ou le libéral libéré” (på fr). Libération.fr. http://www.liberation.fr/france/2016/03/08/emmanuel-macron-ou-le-liberal-libere_1438344. 
  33. ^ Emmanuel Macron : " J'assume d'être libéral "” (på French). leparisien.fr. 12 November 2015. http://www.leparisien.fr/magazine/grand-angle/emmanuel-macron-le-numerique-est-une-chance-pour-tous-12-11-2015-5269423.php. 
  34. ^ Emmanuel Macron, l'homme qui excelle pour ne pas répondre aux questions” (på fr). Marianne. 4 September 2016. http://www.marianne.net/emmanuel-macron-homme-qui-excelle-ne-pas-repondre-aux-questions-100245550.html. 
  35. ^ Pauline De Saint-Rémy; Loïc Farge (16 February 2017). ”Certains proches de Macron s'interrogent sur "l'absence de programme"”. RTL. http://www.rtl.fr/actu/politique/presidentielle-2017-certains-proches-de-macron-s-interrogent-sur-l-absence-de-programme-7787271290. Läst 3 mars 2017. 
  36. ^ David Ponchelet (2 March 2017). ”Programme d'Emmanuel Macron : que promet-il pour les Outre-mer ?”. franceinfo. http://la1ere.francetvinfo.fr/programme-emmanuel-macron-que-promet-il-outre-mer-448951.html. Läst 3 mars 2017. 
  37. ^ Qui sont les soutiens d’Emmanuel Macron ?”. Le Monde. 28 februari 2017. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2017/02/28/les-soutiens-d-emmanuel-macron_5087064_4854003.html. Läst 3 mars 2017. 
  38. ^ Macron polls to win both French presidential rounds against Le Pen for first time” (på en-GB). The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/03/09/macron-polls-win-french-presidential-rounds-against-le-pen-first/. Läst 10 mars 2017. 
  39. ^ "Pen faces Macron in final round of French presidential election". CNN. Läst 24 april 2017.
  40. ^ ”Macron the mould-breaker – France's youngest leader since Napoleon”. Reuters. 7 maj 2017. https://www.reuters.com/article/us-france-election-macron-profile-idUSKBN1830XP. 
  41. ^ Mårtensson, Ronja (25 juli 2018). ”President Macrons livvakt sparkas – attackerade demonstrant”. SVT. Läst 1 september 2018.
  42. ^ ”Macron anklagas: ’Går de rikas ärenden’”. Svenska Dagbladet. Läst 1 september 2018.
  43. ^ ”Ministerns avhopp en varningsklocka för både Frankrike och EU”. SVT. Läst 1 september 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Politiska ämbeten
Företrädare:
François Hollande
Frankrikes president
2017–
Nuvarande
Företrädare:
François Hollande
Furste av Andorra
2017–
Nuvarande