I väntan på Godot
| I väntan på Godot | |
.jpg) | |
| Originaltitel | En attendant Godot |
|---|---|
| Manus | Samuel Beckett |
| Roller | Estragon Vladimir Lucky Pozzo En pojke |
| Premiär | 5 januari 1953 |
| Plats | Théâtre de Babylone, Paris |
| Originalspråk | Franska |
| Genre | Tragikomedi |
| Utmärkelser | Århundradets 100 böcker enligt Le Monde (1999) |
| idbd id | 9133 |
I väntan på Godot (fransk originaltitel: En attendant Godot), även uppförd på svenska med titeln Vi väntar på Godot,[1] är en absurdistisk teaterpjäs i två akter av den irländske författaren Samuel Beckett. Den handlar om Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo), som sitter och väntar på en man vid namn Godot. Pjäsen publicerades av Les Éditions de Minuit 1952 och uruppfördes på teatern Théâtre de Babylone i Paris den 5 januari 1953.
I Frankrike röstades bokutgåvan av pjäsen fram till plats tolv på listan med århundradets 100 böcker enligt Le Monde år 1999.
Handling[redigera | redigera wikitext]
Två personer står och smågrälar på en väg i väntan på Godot; mycket mer händer inte. Detta absurda dramas egenhet är just formen, och därför är det intressant att se hur Beckett handskas med dialogernas och scenanvisningarnas samspel. Beckett använder sig av noggranna scenanvisningar som intensifierar och dramatiserar dialogen mellan de båda männen.
Vad pjäsen handlar om – om den handlar om något – har tolkats på många olika sätt. Beckett visar oss i alla fall livet och det ännu icke bestämda och avgjorda. I det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör att människan förblir människa.
En av dramats mest berömda repliker är: ”De [franska originalet: Elles] föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen.” (Pozzo, andra akten)
Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]
Uruppförandet ägde rum på Théâtre de Babylone i Paris den 5 januari 1953, i regi av Roger Blin. Vladimir spelades av Lucien Raimbourg, Estragon av Pierre Latour, Pozzo av Roger Blin, Lucky av Jean Martin samt pojken av Serge Lecointe.[2]
I Sverige hade pjäsen premiär med titeln Vi väntar på Godot på Uppsala stadsteater i april 1954, i regi av Hans Dahlin. I rollerna fanns Ingvar Kjellson som Vladimir, Jan-Olof Strandberg som Estragon, Bengt Brunskog som Pozzo och Ernst-Hugo Järegård som Lucky.[1]
År 1966 sattes I väntan på Godot upp på Dramaten för första gången, i regi av Jackie Söderman. Jan-Olof Strandberg hade då bytt roll till Vladimir och Ernst-Hugo Järegård till Estragon, samtidigt som Lucky och Pozzo gjordes av Ulf Johanson respektive Georg Årlin. Uppsättningen kom att spelas totalt 147 gånger under flera år, och den sista föreställningen gavs i juni 1979.[1]
Översättningar[redigera | redigera wikitext]
Pjäsen har översatts till svenska av Lill-Inger Eriksson och Göran O. Eriksson (1957)[3] samt av Magnus Hedlund (1990).[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Dag Kronlund, ”Dramatens första Godot – en klassiker”, Dramaten. Läst 25 september 2023.
- ^ ”Waiting for Godot / En Attendant Godot”. Irish Playography. Irish Theatre Institute. http://www.irishplayography.com/play.aspx?playid=31493. Läst 21 december 2018.
- ^ Samuel Beckett, I väntan på Godot: pjäs i två akter, övers. Lill-Inger och Göran O. Eriksson (Stockholm: Bonniers, 1957)
- ^ Samuel Beckett, I väntan på Godot: en tragikomedi i två akter, övers. Magnus Hedlund (Stockholm: Kungliga Dramatiska Teatern, 1990)
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- Atkinson, Brooks (20 april 1956). ”Beckett's 'Waiting for Godot'”. The New York Times. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/books/97/08/03/reviews/beckett-godot.html?module=inline. Läst 27 november 2018.
- Adler, Tony (30 maj 2018). ”After all these years, we're still Waiting for Godot – Ireland's Druid Theatre brings Samuel Beckett's forever-relevant play to Chicago”. Chicago Reader. https://www.chicagoreader.com/chicago/waiting-for-godot-druid-theatre-chicago-shakespeare/Content?oid=49164513. Läst 27 november 2018.
- Power, Chris (7 september 2017). ”An introduction to Waiting for Godot”. British Library. https://www.bl.uk/20th-century-literature/articles/an-introduction-to-waiting-for-godot. Läst 21 december 2018.
- ”Production photographs of Waiting for Godot by Samuel Beckett (1953 premiere at the Théâtre de Babylone, Paris)”. British Library. https://www.bl.uk/collection-items/photographs-of-waiting-for-godot-by-samuel-beckett-1953. Läst 21 december 2018.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Dukes, Gerry (2001) (på engelska). Samuel Beckett. Illustrated Lives. London: Penguin Books. sid. 87–105. ISBN 0-14-029470-8
- Hägg, Göran (2008). 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 549. Libris 10736822. ISBN 978-91-46-21649-0
- Kjellin, Gösta; Ramnefalk, Marie Louise (1971). ”Samuel Beckett: I väntan på Godot”. Modern dramatik: tio analyser. Aldusserien, 0346-5454; 349. Stockholm: Aldus/Bonnier. sid. 176–190
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Graver, Lawrence (1999) [1989] (på engelska). Samuel Beckett: Waiting for Godot. Landmarks of World Literature, 99-0645908-5. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-35775-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör I väntan på Godot.
