En kvinnas slav

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En kvinnas slav
(Of Human Bondage)
Producent Pandro S. Berman
Manus Lester Cohen
baserad på en roman av W. Somerset Maugham
Skådespelare Leslie Howard
Bette Davis
Frances Dee
Originalmusik Max Steiner
Produktionsbolag RKO Radio Pictures
Speltid 83 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb

En kvinnas slav är en amerikansk drama film från 1934 i regi av John Cromwell och betraktas allmänt av kritikerna som den film som Bette Davis genombrott. Manuset av Lester Cohen är baserad på romanen från 1915 av W. Somerset Maugham. Filmen blev omgjord både 1946 och 1964.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Den känslosamme klumpfotade konstnären Philip Carey (Leslie Howard) är engelsman och har studerat måleri i Paris i fyra år. Hans bildlärare förkunnar emellertid att han saknar talang, så han återvänder till London for att bli läkare istället. Eftersom han har mycket dåligt självförtroende så försvårar det hans skolarbete.

En dag möter han den vulgära servitrisen Mildred Rogers (Bette Davis) och blir genast förälskad, trots att hon är föraktfull och elak mot honom. Hans dagdrömmar distraherar honom från att studera och han misslyckas med sin examen.

Bette Davis och Leslie Howard

När Philip friar till henne, berättar Mildred att hon redan ämnar gifta sig med den slyngelaktige försäljaren Emil Miller. Hon passar även på att håna Philip för att han förälskat sig i henne.

Tiden går och Philip börjar förälska sig i Norah, en omtänksam författare som hjälper honom att studera. Han har sånär glömt bort Mildred då hon dyker upp i hans liv igen. Det visar sig att Emil var gift och Mildred som nu är gravid får klara sig på egen hand.

Philip ser till att hon får en lägenhet och så att han kan försörja henne och barnet. Han bryter också upp med Norah. De erkänner att slaveri förekommer mellan mänskliga relationer (såsom Philip är bunden till Mildred, Norah till Philip och som Mildred var till Emil).

Philip planerar att gifta sig med Mildred då barnet är fött, men Mildred är en rastlös och ointresserad moder och låter en barnsköterska ta hand om hennes dotter.

En kväll går de ut på middag med en studentkamrat till Philip, Cyril Dunsford. Han och Mildred flirtar under kvällen. Philip konfronterar senare Mildred för detta som erkänner och rymmer med Dunsford till Paris. Återigen är Philip lämnad åt sina studier. Han möter också Sally Athelny, en patients dotter.

Återigen kommer Mildred tillbaka, hon uttrycker sin ånger över att ha lämnat honom. Philip kan heller inte motstå att hjälpa henne och låter henne flytta in hos honom. Då han inte vill ligga med henne förstör hon hans saker, däribland hans tavlor. Hon river också sönder de obligationer han fått av sin farbror för att finansiera utbildningen, därefter lämnar hon honom. Philip blir tvungen att sluta skolan men innan det får han sin klumpfot bortopererad. Därefter får han flytta in hos familjen Athenly och de erbjuder honom också ett jobb.

Efter en tid får Philip ett brev där det står att hans farbror har dött, han ärver lite och kan då återuppta sin utbildning, till sist tar han sin läkarexamen.

Senare möter han Mildred som har prostituerat sig. Hennes dotter har dött och hon själv är både utfattig och har fått tuberkulos. Hon dör sedan på sjukhuset. Philip och Sally planerar att gifta sig.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

1932, visar regissören Michael Curtiz John Cromwell en del ur hans nyss avslutade film The Cabin in the Cotton, eftersom Cromwell var intresserad av att ge en roll till den manliga huvudrollsinnehavaren, Richard Barthelmess, i ett nytt projekt. Istället för Barthelmess fångade Bette Davis hans intresse, som porträtterade en femme fatale. Cromwell visste att producenten Pandro S. Berman hade köpt rättigheterna till W. Somerset Maugham bok och föreslog därför Davis som Mildred Rogers, Berman gick med på detta.[1] Maugham also supported her being cast in the role.[2]

Manusförfattaren Wilson Mizner tog med en kopia av Maughams roman till Davis, som var mitt uppe i inspelningen av 20,000 Years in Sing Sing. Efter att ha läst det och förstått att RKO ägde rättigheterna, bönföll hon Jack L. Warner att låna ut henne till konkurrenten.[3] Det ville han först inte men gick till slut med på det efter att Davis ha fortsatt trakassera Warner, som ansåg att rollen som Mildred skulle förstöra bilden av henne som "glamour girl" (vilket varit orsaken till att Katherine Hepburn, Irene Dunne och Ann Harding redan tackat nej). [4]

Bette Davis som Mildred.

För att förbättra sin dialekt anställde Davis en engelsk hushållerska. [4][5] Davis insatser imponerade dock inte på Leslie Howard som liksom andra britter inom filmen var upprörda över att en amerikanska fått rollen. Davis kritiserade inte detta men berättar att Leslie Howards beteende var upprörande. Han kunde till exempel läsa en bok medan han sade sina repliker då de filmade Davis närbilder.[5]

Davis sminkade sig själv i slutscenerna där Mildreds misär skildras. Egentligen skulle Mildred ha dött av syfilis istället för tuberkulos, detta ändrades på grund av Produktionskoden.[6]

Cast[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stine, Whitney, and Davis, Bette, Mother Goddam: The Story of the Career of Bette Davis. New York: Hawthorn Books 1974. ISBN 0-8015-5184-6, pp. 41-42, 50-51, 57-63, 68
  2. ^ Higham, Charles, The Life of Bette Davis. New York: Macmillan Publishing Company 1981. ISBN 0-025-51500-4, pp. 66-72
  3. ^ Chandler, Charlotte, The Girl Who Walked Home Alone: Bette Davis, A Personal Biography. New York: Simon & Schuster 2006. ISBN 0-743-26208-5, pp. 93-100, 102
  4. ^ [a b] Of Human Bondage at Turner Classic Movies
  5. ^ [a b] Davis, Bette, A Lonely Life. New York: G.P. Putnam's Sons 1962. ISBN 0-425-12350-2, pp. 173-176, 179-180
  6. ^ Vieira, Mark A., Sin in Soft Focus: Pre-Code Hollywood. New York: Harry N. Abrams, Inc. 1999. ISBN 0-810-94475-8, p. 175

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]