Engelska svetten

Från Wikipedia
Henry Brandon, 2:e hertig av Suffolk avled 1551 av svettsjukan någon timme innan hans bror också avled av samma sjukdom.

Engelska svetten (sudor anglicus) var en epidemisk febersjukdom med sitt kända ursprung i England. Den förekom i Europa åren 1485–1551 men är därefter okänd.[1]

De tidigare stora pandemierna under medeltiden var spetälska, antoniuseld,[källa behövs] dansmani/danssjuka och engelska svetten. Den mest skräckinjagande var pesten.

Engelska svetten spred sig 1529 från England över den europeiska kontinenten och nådde även Sverige. I sin svenska historia beskriver Erik Jöransson Tegel sjukdomen som "en stor olycka". Den uppträdde möjligen i Sverige redan 1484–1485, då den pest som fanns i Sverige detta år i själva verket tycks ha varit engelska svetten.[2]

De insjuknade drabbades av feber och matthet och dog ibland inom några timmar. Senare forskning har lagt fram hypotesen att engelska svetten kan ha varit en virussjukdom, överförd av gnagare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wylie, J. A.; Collier, L. H. (1981). "The English Sweating sickness (sudor Anglicus): A reappraisal". Journal of the History of Medicine and Allied Sciences. 36 (4): 425–45. doi:10.1093/jhmas/xxxvi.4.425. PMID 7037928.
  2. ^ Janken Myrdal: Digerdöden, pestvågor och ödeläggelse. Ett perspektiv på senmedeltidens Sverige

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]