Enrico De Nicola

Enrico De Nicola
	Enrico De Nicola
Född	9 november 1877; Neapel
Död	1 oktober 1959 (81 år); Torre del Greco, Italien
Begravd	Cimitero di Poggioreale
Medborgare i	Italien och Kungariket Italien
Utbildad vid	Neapels universitet Federico II, 1896; Liceo Statale Antonio Genovesi
Sysselsättning	Politiker, domare, advokat, journalist
Befattning
	Ledamot av Kungariket Italiens senat; Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare; Kungariket Italiens 23:e legislatur (1909–1913); Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare; Kungariket Italiens 24:e legislatur (1913–1919); Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare; Kungariket Italiens 25:e legislatur (1919–1921); Talman i Kungariket Italiens deputerandekammare (1920–1924); Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare; Kungariket Italiens 26:e legislatur (1921–1924); Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare; Kungariket Italiens 27:e legislatur (1924–1929); Ledamot av Kungariket Italiens parlament (1945–1946); Italiens provisoriska statschef (1946–1947); Italiens president (1948); Italiensk senator på livstid (1948–1959); Talman i Italiens senat (1951–1952); Ledamot av italienska senaten; Italiens andra mandatperiod (1953–1958); Domare i Italiens konstitutionsdomstol (1955–1957); Ordförande för Italiens konstitutionsdomstol (1956–1957)
Politiskt parti
	Italiens liberala parti
Utmärkelser
	Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden (1956); Italiens militärordens stormästare; Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av första klassen; Stormästare för Solidaritetens stjärnorden
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Enrico Roberto De Nicola, född 9 november 1877 i Neapel, död 1 oktober 1959 i Torre del Greco, var en italiensk politiker, jurist och journalist.

Han var Republiken Italiens provisoriska statschef från 1946 till 1947 och dess förste president under 1948.

Biografi

De Nicola föddes i Neapel och utbildade sig till advokat vid Neapels universitet innan han blev invald i italienska underhuset 1909. Mellan 1920 och 1926 var han det italienska underhusets talman. Av kung Victor Emmanuel III tillsatt som senator 1926.

När Italien blev republik efter andra världskriget valdes han till provisorisk statschef. Från och med 1 januari 1948, då den nya grundlagen blev gällande, var De Nicola Italiens president. Han innehade ämbetet fram till det första presidentvalet i maj 1948, då Luigi Einaudi valdes till hans efterträdare.

Han blev senare senator på livstid, och var senatens talman under 14 månader 1951–1952. Enrico De Nicola avled i Torre del Greco, i närheten av Neapel, i oktober 1959.

Utmärkelser

Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden, 5 juni 1956^[6]
Italiens militärordens stormästare
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av första klassen
Stormästare för Solidaritetens stjärnorden

[Redigera Wikidata]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Enrico De Nicola, 26 juni 2009.

De Nicola på italienska senatens historiska arkiv. Läst 8 juli 2009. (italienska)

Noter

1 2 Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 17019.^{[källa från Wikidata]}
1 2 Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000000284, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 4 OPAC SBN, SBN-ID: RAVV054165, läst: 21 januari 2023.^{[källa från Wikidata]}
↑ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 14570.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 4 5 6 storia.camera.it, storia.camera.it-ID: enrico-de-nicola, läst: 2 maj 2019.^{[källa från Wikidata]}
1 2 Dettaglio decorato (på italienska), presidenza della Repubblica Italiana, läs online, läst: 13 november 2013.^{[källa från Wikidata]}

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Enrico De Nicola.

Företrädare: Vittorio Emanuele Orlando	Talman i Kungariket Italiens deputerandekammare 26 juni 1920–25 januari 1924	Efterträdare: Alfredo Rocco
Företrädare:	Italiens provisoriska statschef 1 juli 1946–31 december 1947	Efterträdare: Alcide De Gasperi
Företrädare:	Italiens president 1 januari 1948–12 maj 1948	Efterträdare: Luigi Einaudi
Företrädare: Ivanoe Bonomi	Talman i Italiens senat 28 april 1951–24 juni 1952	Efterträdare: Giuseppe Paratore
Företrädare:	Ordförande för Italiens konstitutionsdomstol 23 januari 1956–26 mars 1957	Efterträdare: Gaetano Azzariti

[2cd145905963714ca0b616a84a911c0513b347d1-1] 1 2 Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 17019.^{[källa från Wikidata]}

[3ae814b5c091838abe92dd49a55753a61d3565db-2] 1 2 Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000000284, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[dd08c663b6a60e1b3308a131c78b3adc199447fe-3] 1 2 3 4 OPAC SBN, SBN-ID: RAVV054165, läst: 21 januari 2023.^{[källa från Wikidata]}

[a509abd97efd7d1e94ff462139e2b419f36ff031-4] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 14570.^{[källa från Wikidata]}

[2e8ef71f43a4ec209425ef80fcc017aec52b8ffa-5] 1 2 3 4 5 6 storia.camera.it, storia.camera.it-ID: enrico-de-nicola, läst: 2 maj 2019.^{[källa från Wikidata]}

[ff32620ab4375b0ee38d61c7afaac2bff252afa0-6] 1 2 Dettaglio decorato (på italienska), presidenza della Repubblica Italiana, läs online, läst: 13 november 2013.^{[källa från Wikidata]}

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]