Enrique de Malaca

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
staty Enrique de Malaca

Enrique de Malaca (spanska Enrique de Malaca, portugisiska Henrique de Malaca) född cirka 1493,[1] död efter 1521, var Ferdinand Magellans malajiske slav[2][3] som medföljde under den första världsomseglingen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Endast lite finns dokumenterat om Enriques liv; han födde troligen omkring 1493 på Sumatra[3] .

Enrique måste ha befunnit sig vid Malackasundet när den portugisiska eskadern under ledning av Afonso de Albuquerque erövrade Sultanatet Malacka[4] i augusti 1511. Enrique kom i Magellans ägo troligen som en del av krigsbytet och blev sin herres betjänt. Magellan återkallades till Portugal där Enrique döptes i den katolska kyrkan och fick namnet Enrique de Malaca.[5]

Magellan kom i onåd hos kung Manuel I av Portugal och emigrerade till Spanien. Han erbjöd den spanska kungen att finna vägen till kryddöarna genom att segla runt Sydamerika och över Stilla Havet. År 1518 kunde han underteckna ett fördrag med Karl I av Spanien om en expedition västerut för att finna kryddöarna. Inför den planerade expeditionen i sökandet efter en väg västerut till Kryddöarna skrev Magellan 1519 sitt testamente där Enrique uppges vara cirka 26 år gammal[1] Enrique bli en fri man samt erhålla 10 000 maravedis.[3]

I Antonio Pigafettas berättelse över världsomseglingen omnämns Enrique som född på Sumatra och i Gines de Mafras berättelse omnämns att han talar malajiska.

Den 10 augusti 1519 lämnade en expedition om 5 fartyg hamnen i Sevilla med Enrique på Magellans flaggskepp Trinidad. Under resan i Stilla havet fungerade Enrique som tolk då han talade malajiska. Magellan dödades den 27 april 1521 av Lapu-Lapu under slaget vid Mactan där Magellan stred på Rajah Humabon sida och Enrique skulle enligt testamentet nu bli fri[2] dock tvingade de nya befälhavarna Duarte Barbosa och Juan Serrano under hot[1] att han skulle stanna[2] och fortsätta tolka. Humabon var rädd att expeditionen skulle lämna ön och behövde vapnen för att skydda sig mot Lapu-Lapus hämnd.[1]

När Enrique inte blev fri och fick ärva enligt testamente, berättade han för Barbosa senare om en kommande fest som skulle hållas 1 maj.[2][1] Festen var en fälla och ytterligare många besättningsmän dödades, men Barbosa och Serrão överlevde bakhållet. Därefter finns inga säkra uppgifter om Enriques öde.

Myten om världsomseglingen[redigera | redigera wikitext]

  • Fernando Magellan anges som den förste som korsat alla världens meridianer, om än i två etapper; år 1511 österut till Moluckerna och 1521 västerut till Filippinerna, där han dog i april 1521 i ett krig mellan öarna Mactan och Cepu.
  • Juan Sebastián Elcano och de 18 sjöfarare som fullföljde Magellans världsomsegling och återkom till Spanien med fartyget Victoria i september 1522.
  • Magellans slav Enrique de Malaca anses vara den förste som seglade runt och återkom till utgångspunkten, ön Cepu i Filippinerna

Myten hävdar att Enrique inte kom från Sumatra vid Malacka utan från Cepu. Detta styrks av att han förstod språket när den angjorde Filippinerna.

Ursprung till myten[redigera | redigera wikitext]

År 1938 utkom Stefan Zweigs roman Magellan. Der Mann und seine Tat. Författaren skriver att Magellans slav förstod språket som talades på öarna i Filippinerna. Tjugo år senare utkommer romanen Panglima Awang. Här har slaven fått sitt ursprungliga namn och sägs vara född på Filippinerna. Om så vore fallet skulle det inte vara konstigt om Enrique förstått språket när Magellans fartyg anlände till öarna.

Fakta[redigera | redigera wikitext]

Magellan kom aldrig till Moluckerna efter erövringen av Malacka år 1511. Amiralen beordrade Magellan att segla tillbaka till Portugisiska Indien (Goa). Det var Magellans kusin Francisco Serrão som deltog i en expedition till Moluckerna. Serrão blev kvar i Moluckerna och korresponderade med Magellan och beskrev rikedomarna av kryddor på öarna. Denna kunskap använde Magellan för att övertyga den spanske kungen om att finansiera en resa söderut runt Sydamerika och västerut över Stilla Havet.[6]

Italienaren Pigafetta författade en reseberättelse över den första världsomseglingen. Däri anges att Enrique de Malaca var född på ön Sumatra vid Malackasundet. Då fartyget Viktoria återkom till Spanien, intervjuades tre sjöfarare av Maximilian Transsylvanus: Fartygschefen Elcano, Francisco Albo und Hernando de Bustamante. Deras berättelser världsomseglingen sammanställdes av ärkebiskopen i Salzburg och finns på Österrikiska Nationalbiblioteket.

Slutsats[redigera | redigera wikitext]

Om Enrique efter frigivning reste hem till sin födelseort innan Victoria återkom till Spanien var han den förste att korsa alla världens meridianer. I annat fall så var det Elcano, Francisco Albo, Hernando de Bustamante och 16 andra sjöfarare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Pilipino-Express (läst 17 juli 2015)
  2. ^ [a b c d] Magellan Project (läst 17 juli 2015)
  3. ^ [a b c] Magellans testamente (läst 17 juli 2015)
  4. ^ History News Network.org (läst 17 juli 2015)
  5. ^ ”Magallans slav som översättare”. Läst 29 april 2016.
  6. ^ ”The Iberians”[död länk]. Läst 27 april 2016.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Enrique de Malaca.