Epålettfink
| Epålettfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hane | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Pyrrhoplectes |
| Art | Epålettfink P. epauletta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pyrrhoplectes epauletta | |
| Auktor | (Hodgson, 1836) |
Epålettfink[2] (Pyrrhoplectes epauletta) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Epålettfinken är en rätt liten (13-15 cm), slank och kortvingad fink med något kluven stjärt och mycket karakteristisk fjäderdräkt. Båda könen har ett vitt "streck" utmed tertialerna som gett fågeln dess namn (epåletter är ett slags axelprydnader på uniformer). Hanen är helsvart med orange hjässa och nacke. Honan har olivgrönt huvud, grå mantel samt är rostbrun på vingtäckare och undersida. Sången är ett snabbt och ljust "pi-pi-pi-pi".[4][5]
.jpg)
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Epålettfink förekommer i bergsskogar från norra Indien till sydvästra Kina, sydöstra Tibet och norra Myanmar.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln placeras som enda art i släktet Callacanthis och är närmast släkt med rhododendronfinken (Callacanthis burtoni) och karmosinfinken (Agraphospiza rubescens).[6][7]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Fågeln återfinns i undervegetation i ek-rhododendronskogar samt i rhododendronsnår, i bergstrakter mellan 1400 och 3900 meters höjd. Där för den en tillbakadragen tillvaro och födosöker på marken eller lågt i vegetationen efter olika sorters frön, men också knoppar, bär och små insekter. Kunskapen om dess häckningsbiologi är bristfällig, men den har observerats bära bomaterial i mars. I Nepal tros den häcka i rhododendronbuskar.[5]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som både lokalt förekommande, ganska vanlig och sällsynt.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pyrrhoplectes epauletta Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Clement, P. (2018). Gold-naped Finch (Pyrrhoplectes epauletta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61429 4 november 2018).
- ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
- ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
- ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Pyrrhoplectes epauletta.
Wikimedia Commons har media som rör epålettfink.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|