Erämark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Erämark eller ärjemark (finska: erämaa, av erä, 'andel', 'lott'[1] och maa, 'land') var ett i finska handlingar från 1500-talet ofta använt ord som betyder utmark eller obygd.[2] Det innebar ursprungligen ett utstakat fångstområde, vanligen även omfattande fiskevatten, som låg långt bort från hemmet. Ordet kom snart att få den nya betydelsen av ett vidsträckt, avlägset och obebott skogsområde.[1]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden var erämarkbruket av stor betydelse, inte bara i glesbygden. Tack vare vattenleder kunde man ofta utnyttja marker till och med 250–300 km från hembygden. Erämarkbruket hade sin starkaste ställning i Tavastland och Satakunda, men erämarker brukades också i östra Finland. Erämarkerna besöktes minst två gånger årligen: på hösten eller i början av vintern för jakt på pälsdjur och fågel, på våren eller sommaren för fiske. I slutet av medeltiden verkar fisket ha varit viktigare än jakten.[1]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Motsvarande term på svenska är "ärjemark" använd i betydelsen utmark i en jakt- och fångstekonomi. "Mera allmänt talas om ärjemarkskultur; Lappland var ännu vid 1600-talets början en enda stor utmark-ärjemark-där renskötsel, jakt och fiske förekom." [3] Enligt Norrbottens museum definieras ärjemark, som "ett enskilt gränsbestämt fångstområde eller fiskevatten som hörde till nybyggena för att det skulle vara möjligt att överleva." [4] Riksantikvarieämbetet kallar ärjemarksekonomin för "den kombinerade mångfaldens ekonomi".[5] Ärjemarkshushållningen i Svenska Lappland bestod att ett litet jordbruk som kombinerades kor, getter, renar, jakt och fiske. Det fanns kvar i isolerade områden fram till början av 1900-talet.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Erämark i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)
  2. ^ Eriemark i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  3. ^ Arne Öhman, "En älvnamnsanalys", Krattan 19(2006)5: 26-29.
  4. ^ Annika Josbrant, Husspanarna. Om arkitektur, bebyggelse & byggnadsminnen i Norrbotten, Norrbottens museum, u.å., sid 27.
  5. ^ Mats Anglert & Margareta Olsson, Arkeologi i skogen (UV SYD RAPPORT 2003:8), RAÄ 2003, sid. 18.
  6. ^ Åsa Nordin, Relationer i ett samisk samhälle (Sami dutkan 2), Umeå universitet 2002, sid. 61.