Erbium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erbium
Nummer
68
Tecken
Er
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Er

Fm
HolmiumErbiumTulium
[Xe] 4f12 6s2
68Er
   

Erbium-crop.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet ≈ 9000 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt 2 783 K (2 510 °C)
Molvolym 18,4 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme 292,88 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 175 (226) pm
Kovalent radie 157 pm
Jonisationspotential Första: 589,3 kJ/mol
Andra: 1 150 kJ/mol
Tredje: 2 194 kJ/mol
Fjärde: 4 120 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f12 6s2
e per skal 2, 8, 18, 30, 8, 2
Electron shell 068 Erbium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (basisk)
Elektronegativitet 1,24 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Ljudhastighet 2 830 m/s
Elektrisk konduktivitet 1,17·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Erbiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
160Er {syn.} 28,58 timmar ε 0,330 160Ho
162Er 0,14 %
Stabil
164Er 1,61 %
Stabil
165Er {syn.} 10,36 timmar ε 0,376 165Ho
166Er 33,6 %
Stabil
167Er 22,95 %
Stabil
168Er 26,8 %
Stabil
169Er {syn.} 9,4 dygn β- 0,351 169Tm
170Er 14,9 %
Stabil
171Er {syn.} 7,516 timmar β- 1,490 171Tm
172Er {syn.} 49,3 timmar β- 0,891 172Tm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandingar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]