Eremitskogssångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eremitskogssångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Dendroica occidentalis male 1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSkogssångare
Parulidae
SläkteSetophaga
ArtEremitskogssångare
S. occidentalis
Vetenskapligt namn
§ Setophaga occidentalis
Auktor(Townsend, 1837)
Synonymer
Dendroica occidentalis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Eremitskogssångare[2] (Setophaga occidentalis) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3] Fågeön häckar i bergstrakter i västra USA och övervintrar huvudsakligen i Centralamerika. Den är nära släkt med townsendskogssångaren och hybridiserar frekvent med denna.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Eremitskogssångaren är en 14 cm lång tätting som liknar de nära släktingarna townsendskogssångaren och grönryggig skogssångare med gult ansikte, grå vingad med dubbla vita vingband och hos hanen svart strupe. Eremitskogssångaren känns dock igen på avsaknaden av mörkare teckningar på huvudet. Ovansidan är vidare gråaktig (hanen) eller olivbrun (honan och ungfågeln) än grön. Undersidan är också ostreckat vit utan de båda andra arternas breda mörka flankstreck.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången utgörs av en snabb serie med ljusa och sträva fraser som ökar i hastighet och slutar plötsligt: "ze ze ze ze ze ze ze ze zee sitew" eller "ze ze ze zeea zeea zeea ZEEA ZEEA tleep". Lätena likar townsendskogssångaren, ett vasst "tsik" och i flykten ett klart "swit".[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Eremitskogssångaren häckar i bergstrakter i västra Nordamerika, från kustnära berg i västra Washington söderut till centrala och södra Kalifornien inklusive Sierra Nevada. Den flyttar vintertid till ett område från norra Mexiko till norra Nicaragua, mer tillfälligt längre söderut till Costa Rica och västra Panama. Ett litet antal övervintrar även i kustnära södra Kalifornien.[3] Tillfälligt har den påträffats i Belize.[1]

Eremitskogssångarens utbredning, där gult betecknar vistelse sommartid och blått övervintringsområde.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten är nära släkt med grönryggig skogssångare (S. virens), gulkindad skogssångare (S. chrysoparia) och townsendskogssångare (S. townsendi). Den hybridiserar frekvent med den senare och skapar fertila ungar.[5][6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den tillsammans med ett stort antal andra arter i släktet Dendroica. DNA-studier[7] visar dock att rödstjärtad skogssångare (Setophaga ruticilla) är en del av denna grupp. Eftersom Setophaga har prioritet före Dendroica inkluderas numera alla Dendroica-arter i Setophaga.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Eremitskogssångaren hittas i högväxt och gammal barrskog. Den livnär sig nästan uteslutande av insekter. Fågeln häckar maj–juli, med äggläggning maj–juni.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Setophaga occidentalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2015-07-10
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 374. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Rohwer, S. & Wood, C. (1998) Three hybrid zones between Hermit and Townsend’s Warblers in Washington and Oregon. Auk 115(2): 284–310.
  6. ^ Krosby, M. & Rohwer, S. (2010) Ongoing movement of the Hermit Warbler × Townsend’s Warbler hybrid zone. PLoS ONE 5(11): e14164.
  7. ^ Lovette, I.J., J.L. Pérez-Emán, J. Sullivan, R.C. Banks, I.Fiorentino, S. Córdoba-Códoba, M. Echeverry-Galvis, F.K. Barker, K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and E. Bermingham (2010), A comprehensive multilocus phylogeny for the wood-warblers and a revised classification of the Parulidae (Aves), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 753-770.
  8. ^ Curson, J. & Christie, D.A. (2020). Hermit Warbler (Setophaga occidentalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61476 14 april 2020).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]