Eric Gustaf Ehrström
Eric Gustaf Ehrström, född 29 maj 1791 i Larsmo, död 25 april 1835 i Sankt Petersburg, var en finlandssvensk präst och författare som bland annat skrev läroböcker i ryska.[1]
Ehrström skrevs in vid Åbo Akademi vid 16 års ålder. Ehrström blev magister 1815 och 1816 utnämndes han till docent i ryska historien och litteraturen och utgav under de följande åren en mängd läroböcker i ryska, samtidigt som han tjänstgjorde som akademins translator. Ehrström verkade för ett erkännande av finskan som nationalspråk i Finland. År 1824 avgick Ehrström från akademin och blev kyrkoherde i Tenala. Den 1 januari 1826 kallades han till kyrkoherde i S:ta Katarina svenska församling Sankt Petersburg[1]. Några av hans dagböcker och böcker har senare utgivits och ger en bild av brytningstiden mellan Sverige och Storfurstendömet Finland.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Dagbok från fälttåget i Österbotten 1808, utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland 2008
- Kanonerna vid Oravais, dagbok från 1808 och 1811 utgiven av Christman Ehrström 1986
- Moskva brinner, svensk dagbok från 1812, red. av Christman Ehrström 1984
- Öfversigt af ryska språkets bildning, 1815
- Rysk språklära för begynnare, utarbetad af Erik Gustav Ehrström och Carl Gustaf Ottelin. St. Petersburg, tryckt hos M.C. Iversen, 1814.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- P. Er. Gadd: Släktkalender (Helsingfors 1949)
- Y. Jungner: Befolkningsrörligheten i Karlebynejden: några huvuddrag och utvecklingslinjer från mitten av 1700-talet till och med år 1920, Kapitel 6.14 (Volym 46 av Tutkimuksia / Chydenius-instituutti, ISSN 0358-0148)
Noter[redigera | redigera wikitext]
|