Eric Gillner
| Eric Gillner | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 4 december 1897 Jönköpings västra församling i Jönköpings län, Sverige |
| Död | 23 december 1993 (96 år) Täby församling i Stockholms län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1918–1962 |
| Grad | Generalmajor |
Eric Gustaf Teodor Gillner, född 4 december 1897 i Jönköpings västra församling i Jönköpings län,[1] död 23 december 1993 i Täby församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gillner avlade officersexamen vid Krigsskolan 1918[3] och utnämndes samma år till fänrik vid Bodens artilleriregemente,[4] där han 1921 befordrades till löjtnant.[3] Han gick Allmänna artillerikursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) 1920–1921[5] och Högre artillerikursen där 1924–1926[6] samt tjänstgjorde i ett franskt tungt artilleriregemente 1929.[4] Han tjänstgjorde vid Artilleristaben 1931–1937, befordrades till kapten 1932[3] och studerade vid École d’application d’artillerie i Fontainebleau 1932–1933.[4] Under de kommande åren studerade han pansartrupper i flera länder, varmed han snart kom in på det område där han kom att bli en av de främsta kunnarna i Sverige: arméns motorisering. Hans auktoritet inom området gjorde att han 1935 fick uppdrag som sakkunnig vid Nationernas Förbund i Genève. Han medverkade också i 1937 års stridsvagnskommitté och medverkade på det sättet till att åtminstone den ena av de två stridsvagnsbataljonerna var försedd med fordon när andra världskriget utbröt 1939.[7]
Gillner tjänstgjorde 1936–1954 vid Arméförvaltningen: som chef för Konstruktionsavdelningen i Artilleridepartementet 1936–1937, som chef för Industribyrån i Tygdepartementet 1939–1940[3] och som chef för Fordonsbyrån i Tygavdelningen 1940–1954.[8] När Gillner blev chef för Fordonsbyrån ”pågick utredningarna till det som skulle bli 1942 års försvarsordning och som skulle konfirmera de första krigsårens provisorier men samtidigt dra upp riktlinjerna för efterkrigstidens krigsmakt. Det beslöts att inrätta pansarbrigader, och Arméförvaltningen blev involverad i arbetet med att utveckla och anskaffa ett stort antal stridsfordon. Gillner var nu ledande i arbetet och kom alltmer att framstå som den främste bedömaren av stridsvagnskonstruktioner.”[9] Han befordrades till kapten 1932, till major 1939, till överstelöjtnant 1941 och till överste 1945.[3] Åren 1939–1941 var han lärare i krigskonst (strategi) vid AIHS.[10] Han var också ledamot av 1942 års ingenjörsutredning.[4]
Åren 1954–1962 tjänstgjorde Gillner vid Armétygförvaltningen: som chef för Fordonsavdelningen 1954–1960 och med särskilt uppdrag 1960–1962.[3] När han blev chef för Fordonsavdelningen ”pågick utredning inför en omfattande stridsvagnsbeställning, som skulle ligga till grund för kommande decenniers behov. Mot arméledningens starka rekommendationer beslöts om anskaffning av den brittiska Centurion i ställer [sic] för den franska AMX. Affären gjorde ett djupt intryck på tygofficeren och teknikern Eric Gillner, som decennier efter sin pensionering inte kunde acceptera tanken på att det kunde ha varit politiska och inte tekniska hänsyn som fällde avgörandet den gången.”[11] Han inträdde som generalmajor i reserven 1962.[3] ”Med sakkunskap och skicklighet som kännetecken och därtill elegant i sin framtoning, hade Gillner vid sin avgång under tre decennier verkat för anskaffning av ett 20-tal olika stridsfordonstyper.”[11] Han var anställd i industriföretag 1962–1970 och verksam som konsult 1971–1974.[3]
Eric Gillner invaldes som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1945.[3]
Eric Gillner var son till kanslivaktmästaren Carl Fredrik Gillner och Maria Agrell.[1] Han var bror till Sigrid[12] och Birger Gillner.[13] Eric Gillner gifte sig 1932 med Margareta Hedlund (1908–1994).[3] Makarna är begravna på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[14]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare av första klass av Svärdsorden, 1939.[15]
Riddare av Vasaorden, 1944.[16]
Kommendör av andra klass av Svärdsorden, 1949.[17]
Kommendör av första klass av Svärdsorden, 1952.[18]
Kommendör av andra graden av Danska Dannebrogorden.[19]- OffTunNI, ChX:sFrM, NFrK, FMCKGM, HvGM, FAKSM och FHMM.[19]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Landsarkivet i Vadstena: Jönköpings Sofia kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, Huvudserien (C I), vol. 11 (1895–1902), uppslag 148 (digital avbildning).
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
- ^ [a b c d e f g h i j] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 145. ISBN 91-630-4181-2.
- ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 378.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 97. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 189. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ Norberg, Erik (1994). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/1994): sid. 9.
- ^ Sveriges statskalender för året 1954. Uppsala. 1954. sid. 109.
- ^ Norberg, Erik (1994). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/1994): sid. 9–10.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 88. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ [a b] Norberg, Erik (1994). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/1994): sid. 10.
- ^ Landsarkivet i Vadstena: Jönköpings Sofia kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, Huvudserien (C I), vol. 10 (1889–1894), nr 65 år 1891 på opaginerat uppslag (digital avbildning).
- ^ Landsarkivet i Vadstena: Jönköpings Sofia kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, Huvudserien (C I), vol. 10 (1889–1894), nr 131 år 1892 på opaginerat uppslag (digital avbildning).
- ^ ”Gillner, Eric Gustaf T.”. SvenskaGravar. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45694385. Läst 24 februari 2022.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1948. Kungl. Svenska riddareordnarna 1948. Uppsala. 1948. sid. 23.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 348.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1951. Kungl. Svenska riddareordnarna 1951. Uppsala. 1951. sid. 13.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 96.
- ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 444.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Norberg, Erik (1994). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/1994): sid. 9–10.