Eric Trolle

Från Wikipedia
Denna artikel handlar om den svenske 1900-talspolitikern och utrikesministern. För riksföreståndaren på 1500-talet, se Erik Trolle.
Hans Excellens
Eric Trolle


Tid i befattningen
7 november 1905–17 mars 1909
Monark Oscar II
Gustaf V
Statsminister Karl Staaff
Arvid Lindman
Företrädare Fredrik Wachtmeister
Efterträdare Arvid Taube

Tid i befattningen
1930–1934
Monark Gustaf V
Företrädare Otto Printzsköld
Efterträdare Oscar von Sydow

Född 23 september 1863
Död 23 april 1934 (70 år)
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Opolitisk
Ministär Regeringen Staaff I, Lindman I

Eric Birger Trolle, född 23 september 1863, död 21 april 1934, var en svensk diplomat, ämbetsman och politiker. Han blev kabinettssekreterare 1903–1905, utrikesminister 1905–1909, landshövding i Östergötlands län 1912–1930 och riksmarskalk från 1930.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Eric Trolle tillhörde en av Sveriges äldsta frälsesläkter och var son till godsägaren och politikern Carl Axel Trolle (1810–1879) och dennes hustru Ebba Carolina Eva Maria Charlotta Toll (1824–1900). Han var bror till politikerna Nils Trolle och Carl Axel Trolle. Eric Trolles hustru Alice, född Gyldenstolpe (1872–1953) utförde under första världskriget 1915–1918 ett arbete för krigsfångar och sårade och därefter för nödlidande barn i Tyskland, Österrike och Ryssland samt för Östergötlands barn. Han var far till Erik Trolle.

Offentlig karriär[redigera | redigera wikitext]

Trolle tog kansliexamen vid Lunds universitet 1886 och kom i diplomattjänst samma år. År 1894 blev han förste sekreterare i UD och kammarherre. År 1897 blev han legationssekreterare och 1900 legationsråd i Berlin. Åren 1903–05 var han kabinettssekreterare och samma år envoyé i Köpenhamn.

Den 17 november 1905 blev Trolle utrikesminister i Karl Staaffs första ministär, men han avgick den 16 maj 1906 i protest mot Staaffs politik mot första kammaren tillsammans med krigsministern Lars Tingsten. Därmed uppstod en politisk kris, som resulterade i ministärens avgång. Trolle blev därefter utrikesminister i Arvid Lindmans första ministär, men avgick den 17 mars 1909 tillsammans med Alfred Petersson i Påboda och Gustaf Roos på grund av meningsskiljaktigheter angående tolkningen av § 46 i riksdagsordningen.

Mellan 1909 och 1912 var Trolle åter i diplomattjänst, bland annat som envoyé i Berlin, München, Dresden och Karlsruhe. Återkommen till Sverige blev han landshövding i Östergötlands län och ordförande i länets hushållningssällskap 1912–34. Icke desto mindre anlitades Trolle ibland för viktiga utrikes- och handelspolitiska förhandlingar; bland annat deltog han sommaren 1915 i förhandlingarna med brittiska delegerade och var 1915–19 ordförande i Statens handelskommission.

Trolle blev 1915 ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien[1] och 1920 ordförande i styrelsen för Östergötlands enskilda bank.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungl. Lantbruksakademien. i Sveriges statskalender 1925
  2. ^ Östergötlands enskilda bank. i Sveriges statskalender 1925
  3. ^ Kungl. Serafimerorden. i Sveriges statskalender 1925
  4. ^ [a b] Länsstyrelserna. i Sveriges statskalender 1925
  5. ^ [a b c] Deras Excellenser Herrar Statsministern, Ministern för utrikes ärendena och Riksmarskalken. i Sveriges statskalender 1931
  6. ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1925
  7. ^ Konung Carl den XIII:s orden. i Sveriges statskalender 1925
  8. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1928. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. sid. 363 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] Svensk rikskalender 1910. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. 1909. sid. 134 
  10. ^ Länsstyrelserna. i Sveriges statskalender 1915
  11. ^ Кавалеры Императорского ордена Святого Александра Невского, 1725—1917: Биобиблиогр. cлов. в 3-х томах / Авт.-сост. В. П. Пономарев, В. М. Шабанов. — М.: Русскій Міръ, 2009. — т. 1. 936 с.: ил., т. 2. 896 с.: ил., т. 3. 1056 с.: ил. — (Энциклопедии «Русского Міра»). — ISBN 978-5-89577-143-3, 978-5-89577-144-0, 978-5-89577-145-7.
  12. ^ Hof- und Staatshandbuch der Österreichisch-Ungarischen Monarchie. Wien. 1910 S. 61.
Företrädare:
Fredrik Wachtmeister
Sveriges utrikesminister
1905–1909
Efterträdare:
Arvid Taube
Företrädare:
Arvid Taube
Sveriges sändebud i Tyskland
Sidoackrediterad i Baden, Bayern och Sachsen
1909–1912
Efterträdare:
Arvid Taube
Företrädare:
Ludvig Douglas
Landshövding i Östergötlands län
1912–1930
Efterträdare:
Karl Tiselius
Företrädare:
Otto Printzsköld
Sveriges riksmarskalk
1930–1934
Efterträdare:
Oscar von Sydow