Ericsson Components

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ericsson Components AB
Ericsson Microelectronics AB
Org.nr556577-4469
556611-6389
TypAktiebolag
HuvudkontorSverige Sverige
NyckelpersonerBert Jeppsson, Bo Andersson
Historia
Grundat1988
GrundareASEA m.fl.
Avknoppat frånRIFA AB
Uppköpt avEmerson Electric, Infineon, Northlight Optronics AB
Upplöst2002
Struktur
ModerbolagEricsson

Ericsson Components AB var ett företag som tillverkade elektroniska komponenter. Det bildades ur cirka fyra femtedelar av RIFA AB år 1988 då kondensatortillverkningen inom RIFA AB avyttrades till Finvest Oy. Finvest fick då även tillgång till varumärket RIFA, och Ericsson fick finna ett nytt namn till den egna komponenttillverkningsverksamheten. Vid starten år 1988 hade företaget 2160 anställda och företaget tillverkade då kraftelektronik, integrerade kretsar, kretskort, fiberoptik, linjekretsar och motståndsnät.[1] Ganska snart fokuserades verksamheten på tillverkning av kraftförsörjning för telefonstationer.

Ericsson beskrev år 2000 Ericsson Components som "kärnverksamhet" av "stor strategisk betydelse" för företaget.[2] Den 1 februari 2000 bytte bolaget namn till Ericsson Microelectronics AB[3], och tillverkade bland annat bluetoothchipset åt Ericsson Technology Licensing och elektronik för mobilbasstationer åt Ericsson Radio Systems. Man sålde nu även komponenter till företag som Electrolux och Lego. Namnbytet skedde i samband med att viss kraftelektronik såldes till Emerson Electric i USA.[4]

År 2001 drabbades bolaget som andra delar av Ericsson av telekomkrisen, och verksamhetsområdet där Ericsson Microelectronics ingick gick med 4,4 miljarder i förlust.[5]

År 2002 såldes huvuddelen av företaget till Infineon för 2313 miljoner kronor, samtidigt som optoelektronikdelen såldes till Northlight Optronics AB.[6] Efter detta upplöstes bolaget. Infineon tog över 1300 personer från Ericsson och flyttade snart all tillverkning av kisel och elektronik från Sverige. År 2007 lades även utvecklingsavdelningen i Kista ned.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Komponenter”. Årsredovisning 1988. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 41. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1988.pdf 
  2. ^ ”Den digitala marknaden öppnas”. Ericssonkrönikan. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. 2000. sid. 333. ISBN 91-7736-480-5 
  3. ^ Staunstrup, Pontus. ”From Rifa to Microelectronics”. Ericssonhistory.com. Centrum för näringslivshistoria. http://www.ericssonhistory.com/the-ericsson-files-engelska/Foretaget/From-Rifa-to-Microelectronics/. Läst 12 januari 2013. 
  4. ^ ”Components”. Ericsson Annual Report 1999. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 31. http://www.ericssonhistory.com/Global/ericsson%20annual%20reports/annu1999_en.pdf 
  5. ^ ”Förvaltningsberättelse”. Årsredovisning 2001, finansiella rapporter. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 5. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/annual-reports-1970-2002/annual01_financial_sv.pdf 
  6. ^ ”Statement of Cash Flows”. Ericsson Annual Report 2002. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 36. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/annual02_en.pdf 
  7. ^ Lindskog, Åse (10 2015). ”Med kniven mot strupen”. Ericssons kris och resan tillbaka. Falun: Ekerlids Förlag. sid. 68. ISBN 978 91 87391 94 1