Erik Fahlbeck

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Felix Erik Fahlbeck, född 24 maj 1893 i Lund, död där 11 juni 1975, var en svensk statsvetare och jurist. Han var son till Pontus Fahlbeck och systerson till Reinhold von Willebrand.

Fahlbeck blev juris kandidat vid Stockholms högskola 1919 och genomförde tingstjänstgöring 1919–1922. Han var verkställande direktör i Handöls Nya Täljstens- och Vattenkrafts AB 1922–1944, blev filosofie doktor vid Uppsala universitet 1925, docent i statskunskap vid Stockholms högskola 1929 och var professor i förvaltningsrätt och statsrätt vid Lunds universitet 1944–1959.

Fahlbeck tillhörde stadsfullmäktige i Djursholm 1920–1930, var redaktör för Svensk Tidskrift 1926–1930 och för Statsvetenskaplig Tidskrift 1945–1964. Han var ordförande i Lunds studentsångarförening 1945–1962 och inspektor för Wermlands nation i Lund 1945–1958. Han blev juris hedersdoktor i Lund 1947 och invaldes i Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund 1947 (ordförande 1963–1965).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Riksrättsinstitutet i 1809 års författning (doktorsavhandling 1924)
  • Ståndsriksdagens sista skede 1809-1866 (1934)
  • Idéer och män (1936)
  • Förvaltningsrättsliga studier (1938, 1941)
  • Tryckfrihetsrätt (1951, 1954)
  • Om förvärv och förlust av Sveriges krona (1955)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Hugo Odeberg
Inspektor för Wermlands nation
1945-1958
Efterträdare:
Erik Dahl