Erik Jorpes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erik Jorpes
Erik Jorpes.jpg
Född15 juli 1894[1]
Kökar
Död10 juli 1973[1]
Finska församlingen
NationalitetSvensk
Alma materHelsingfors universitet Blue pencil.svg
SysselsättningLäkare
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Redigera Wikidata

Erik Jorpes, född 15 juli 1894KökarÅland, Finland, död 10 juli 1973 i Adolf Fredriks församling, Stockholms län, var en åländsk medicinsk forskare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jorpes studerade ursprungligen vid Helsingfors universitet och deltog i finska inbördeskriget på den röda sidan, huvudsakligen inom sanitetsväsendet. Han hamnade senare i Sovjetunionen, där han bland annat sensommaren 1918 var med om att grunda Finlands kommunistiska parti.[2] Han flyttade därefter till Sverige, där han blev doktorand hos Einar Hammarsten och disputerade 1928 vid Karolinska institutet på en doktorsavhandling om nukleinsyror.[3] Han efterträdde samma år Hammarsten som laborator när denne blev professor.[4] Jorpes var professor i medicinsk kemi vid Karolinska institutet 1947–1963.

Jorpes studerade under 1930-talet heparinets struktur och dess roll i koagulationsprocessen, och publicerade sina banbrytande rön på området 1935.[4] Han blev därigenom upphovsmannen bakom utnyttjandet av heparin som läkemedel mot blodproppssjukdomar. Det svenska läkemedelsföretaget Vitrum lanserade 1936 heparin som läkemedel för intravenöst bruk baserat på Jorpes upptäckter.

Jorpes invaldes 1945 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han tilldelades 1950 KTH:s stora pris och var hedersdoktor vid Åbo Akademi.

Han publicerade också flera biografiska och kemihistoriska skrifter om Jöns Jacob Berzelius.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] J Erik Jorpes, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 12209, läs online
  2. ^ Jorpes, Erik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  3. ^ Jorpes, Erik (1928). Über Pentosenucleinsäuren im Tierorganismus unter besonderer Berücksichtigung der Pankreasnucleinsäuren.. Stockholm: [Förf. gm Nord. bokh.]. Libris 1332771 
  4. ^ [a b] Karolinska Institutet 200 år: Ulf Lagerkvist om Einar Hammarsten Arkiverad 10 mars 2005 hämtat från the Wayback Machine., läst 21 juli 2009

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]