Erik Marks von Würtemberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erik Marks von Würtemberg

Erik Teodor Marks von Würtemberg, född 11 maj 1861 i Björnlunda, Södermanlands län, död 22 juli 1937 i Oscars församling, Stockholm[1], var en svensk friherre, jurist och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marks von Würtenberg var Sveriges utrikesminister 19231924 (Regeringen Trygger). Han var ledamot av Högsta domstolen 1903–1920 och hovrättspresident i Svea hovrätt 1920–1931. Under hans ämbetstid som utrikesminister erkände Sverige Sovjetunionen.

Som konsultativt statsråd 1905-06 utarbetade han de så kallade Staafflagarna. Han var Sveriges delegat vid fredskonferensen i Versailles 1919 samt i Nationernas förbund 1920-1929 och var därefter ledamot av den permanenta skiljedomstolen i Haag.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1977
  3. ^ [a b c d e f g h i j] ”Marcks von Würtemberg nr 263 - Adelsvapen-Wiki” (på sv). www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Marcks_von_W%C3%BCrtemberg_nr_263. Läst 5 april 2018. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Carl Hederstierna
Sveriges utrikesminister
1923–1924
Efterträdare:
Östen Undén
Företrädare:
Hjalmar Westring
President i Svea hovrätt
1920–1931
Efterträdare:
Birger Ekeberg