Erik Nilsson (Oxenstierna)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Erik Nilsson (Oxenstierna), till Djursholm, riksråd, son till Nils Jönsson (Oxenstierna), var en förkämpe för unionen. Han deltog i sin kusin ärkebiskop Jöns uppresning 1457 och likaså i biskop Kettil Karlssons 1464, och belönades därför med Västerås slottslän, som han dock 1466 åter måste lämna. 1467 tvingades han avstå även från Stäkeborg och Örebro, sedan han av Nils Sture blivit tillfångatagen och överlämnad åt Karl Knutsson. Efter upproret som leddes av hans svåger Erik Karlsson (Vasa), flydde han till Danmark, men återkom snart och uppträdde i de inre striderna före slaget på Brunkeberg. Under Kristian I inkallades han i rådet. Hans dödsår är obekant.

Gift med Katarina Eriksdotter Nipertz, dotter till riddaren och riksrådet Erik Nipertz.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Erik Nilsson (Oxenstierna), 1904–1926.