Erik Ullenhag

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erik Ullenhag


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 september 2016
Företrädare Helena Gröndahl Rietz

Ämbetsperiod
28 september 2014–7 juni 2016
Företrädare Johan Pehrson
Efterträdare Christer Nylander

Ämbetsperiod
5 oktober 2010–3 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Nyamko Sabuni

Mandatperiod
2002–2006
2009–2010
2014–2016
Valkrets Uppsala län

Född Erik Jörgen Carl Ullenhag
20 juli 1972 (46 år)
Sverige Uppsala, Uppsala län
Politiskt parti Liberals (Sweden) logo.svg Liberalerna
Yrke Jurist
Webbplats liberalerna.se

Erik Jörgen Carl Ullenhag, född 20 juli 1972 i Uppsala, är en svensk politiker (liberal) som sedan 2016 är Sveriges ambassadör i Jordanien.[1] Han var integrationsminister i Fredrik Reinfeldts regering mellan 5 oktober 2010 och 3 oktober 2014. Ullenhag är sedan 2010 Liberalernas andre vice ordförande och har tidigare varit partisekreterare 2006–2010, riksdagsledamot 20022006, 2009–2010 och 2014–2016 samt ordförande i Liberala ungdomsförbundet 19971999.

Erik Ullenhag talar på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm på Förintelsens minnesdag den 27 januari 2013.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erik Ullenhag är son till f.d. chefredaktören för Upsala Nya Tidning fil.dr Jörgen Ullenhag och professorn i ekonomisk historia Kersti Ullenhag född Sågvall. Fadern har också varit en framträdande folkpartipolitiker och satt i riksdagen 1975–1985.

Ullenhag gick naturvetenskaplig linje på Katedralskolan i Uppsala och efter juris kandidatexamen vid Uppsala universitet har han tjänstgjort som bland annat tingsnotarie. Innan han valdes in i Sveriges riksdag 2002 arbetade han vid Utrikesdepartementet i Stockholm.

Ullenhag har tidigare varit såväl socialpolitisk som integrationspolitisk talesman för folkpartiet och länsförbundsordförande för folkpartiet i Uppsala läns valkrets. I valet 2006 förlorade Ullenhag sitt riksdagsmandat då Cecilia Wikström med hjälp av personröster tog folkpartiets enda mandat i valkretsen. Han återfick dock mandatet efter att hon valdes in i Europaparlamentet 2009.

Den 10 oktober 2006 utsågs Ullenhag till ny partisekreterare för folkpartiet, efter att den tidigare partisekreteraren Johan Jakobsson hastigt fick avgå till följd av den så kallade spionaffären i den svenska valrörelsen 2006. Han kvarstod på den posten tills efter riksdagsvalet 2010, då han utsågs till ny integrationsminister. Våren 2011 valdes han även till länsförbundsordförande för Folkpartiet i Stockholms län[2].

Erik Ullenhag som politiker[redigera | redigera wikitext]

Ullenhag anses tillhöra den klassiskt socialliberala falangen inom Folkpartiet, vilket bland annat tagit sig uttryck i ett engagemang i invandrings- och flyktingfrågor, minoriteters rättigheter och jämställdhet. Han har också, ur socialliberal utgångspunkt, försvarat den svenska välfärdsmodellen med generella välfärdssystem och inkomstbortfallsgaranti, och har även öppet kritiserat andra borgerliga partier för att inte försvara dessa principer tillräckligt.[3]

Som ungdomspolitiker och LUF-ordförande engagerade sig Ullenhag bland annat i frågan om globalisering, och uttryckte en starkt positiv syn på globalisering och ekonomisk tillväxt. Han föreslog också reformer av socialbidraget för att uppmuntra bidragstagare att arbeta, kritiserade "de små stegen mot övervakningssamhället" och tog ställning för homosexuellas lika rättigheter.[källa behövs] Några av dessa frågor utvecklas i debattboken Myten om det liberala Sverige (skriven tillsammans med Andreas Bergh, Ekerlids 1999).

Efter invalet i riksdagen 2002 blev Ullenhag Folkpartiets migrationspolitiske talesperson och drev på för en reform av det dåtida asylsystemet, där asylsökande fick sina ansökningar behandlade utan möjlighet till domstolsprövning.[4] I en debattartikel i Dagens Nyheter ifrågasatte han också om Moderaterna behövdes som eget parti, och föreslog att liberalt inriktade moderater i stället borde söka sig till ett breddat folkparti[5].

Mer känd för en bredare allmänhet blev han då han våren 2004 tog öppen strid mot sin egen partiledare Lars Leijonborg i frågan om så kallade övergångsregler för medborgare från de nya EU-staterna. Medan Leijonborg förespråkade övergångsregler för personer vars knytning till arbetsmarknaden var alltför svag, var Ullenhag helt emot nya övergångsregler. När Leijonborgs linje fick majoritet i riksdagsgruppen avgick Ullenhag som talesperson i frågan, och röstade också emot partilinjen i riksdagen.[6]

Ullenhag övergick senare till att bli socialpolitisk talesperson, och arbetade i den rollen bland annat för att skärpa lagstiftningen mot åldersdiskriminering. Som partisekreterare och därefter har han bland annat lett flera arbetsgrupper inom Folkpartiet för att utveckla partiets arbetsmarknadspolitik.

I en debattartikel i Sydsvenskan den 9 mars 2011 kritiserade han debattklimatet i Danmark om invandring och nämnde särskilt ”den hårda attityden mot islam, med politiska kampanjer som varnar för ett diffust hot från muslimska våldtäktsmän och burkaklädda bidragstagare. Vi har alla ett ansvar att se till att vi inte får ett motsvarande debattklimat i Sverige.”[7] Den 6 maj samma år presenterade Ullenhag direktiven till en ny statlig utredning om effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande former av intolerans.[8] Enligt Erik Ullenhag handlar det om att man i skolan ska ”vaccinera människor mot värderingar som riskerar att göra Sverige både kallare och hårdare”.[9]

I en debattartikel på DN debatt den 19 december 2011 berättade Ullenhag att han ville motverka det han kallar ”mytbildning runt invandringen”.[10] Myterna publicerades på regeringens hemsida.[11] Satsningen fick mycket kritik i olika media.[12][13][14][15][16] Kritiken berörde främst att Ullenhags argument var osakliga och vilseledande men även att det var ett problem att regeringens hemsida användes för att föra ut partipolitiska åsikter som fakta. Ullenhag blev anmäld till riksdagens konstitutionsutskott.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tungt avbräck för Liberalerna när toppen lämnar”. Dagens industri. 26 maj 2016. http://www.di.se/artiklar/2016/5/26/tungt-avbrack-for-liberalerna-nar-toppen-lamnar/. 
  2. ^ http://www.folkpartiet.se/Folkpartiet-nara-dig/Stockholms-lan/Kontakta-oss/Forbundsstyrelsen/
  3. ^ ”Centerns nya nyliberalism är en fara för Alliansen”. Dagens Nyheter. 12 mars 2007. http://www.dn.se/debatt/centerns-nya-nyliberalism-ar-en-fara-for-alliansen/. 
  4. ^ ”Fp berett att fälla asylförslaget”. Folkpartiet. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525091800/http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ministrar-i-regeringen/Ministrarnas-webbplatser/Erik-Ullenhag/Debattartiklar/FP-berett-att-falla-asylforslaget/. 
  5. ^ Toppnamn i Folkpartiet kräver nytänkande inom borgerligheten: ’Lägg ner moderaterna’”. Dagens Nyheter. 10 oktober 2002. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=61471. 
  6. ^ ”Fp måste säga nej till övergångsregler”. Folkpartiet. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525091759/http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ministrar-i-regeringen/Ministrarnas-webbplatser/Erik-Ullenhag/Debattartiklar/FP-maste-saga-nej-till-overgangsregler/. 
  7. ^ ”Ta inte efter Danmark”. Sydsvenskan. 9 mars 2011. https://www.sydsvenskan.se/2011-03-08/ta-inte-efter-danmark. 
  8. ^ ”Bengt Westerberg utreder främlingsfientlighet och rasism”. Regeringen. 6 maj 2011. Arkiverad från originalet den 21 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110521121834/http://www.regeringen.se/sb/d/14746/a/167897. 
  9. ^ ”Ökad intolerans kräver nya grepp”. Svenska Dagbladet. 5 maj 2011. https://www.svd.se/okad-intolerans-kraver-nya-grepp. 
  10. ^ ”Myterna på nätet om invandringen måste ifrågasättas”. Dagens Nyheter. 19 november 2011. Arkiverad från originalet den 2 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160202215023/http://www.dn.se/debatt/myterna-pa-natet-om-invandringen-maste-ifragasattas/. 
  11. ^ ”Vanliga nätmyter om invandrare och minoriteter”. Regeringen. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525091802/http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576. 
  12. ^ Madon, Sakine (19 december 2011). ”Myter om invandring kan inte bemötas med skönmålning”. Newsmill. Arkiverad från originalet den 8 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120108014500/http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/19/myter-om-invandring-kan-inte-bem-tas-med-sk-nm-lning. 
  13. ^ ”Kritik mot regeringens sajt om invandrarmyter”. Aftonbladet. 19 december 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14101454.ab. 
  14. ^ ”Regeringens webbsida mot främlingsfientlighet kritiserad”. Sveriges Radio. 20 december 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4867440. 
  15. ^ ”Regeringens argument om invandring är delvis vilseledande”. Dagens Nyheter. 20 november 2011. http://www.dn.se/debatt/regeringens-argument-om-invandring-ar-delvis-vilseledande/. 
  16. ^ ”Saklig diskussion bästa motgiftet mot rasism”. Dagens Nyheter. 20 december 2011. http://www.dn.se/debatt/saklig-diskussion-basta-motgiftet-mot-rasism/. 
  17. ^ ”Begäran om granskning av integrationsministerns publicering om myter rörande invandring på regeringens hemsida” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). mynewsdesk.com. Sverigedemokraterna. 20 december 2011. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sverigedemokraterna/document/download/resource_document/17321. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Karin Karlsbro
Liberala ungdomsförbundets ordförande
1997–1999
Efterträdare:
Birgitta Ohlsson
Företrädare:
Helena Dyrssen
Folkpartiets partisekreterare
2006–2010
Efterträdare:
Nina Larsson
Företrädare:
Nyamko Sabuni
integrations- och jämställdhetsminister
Sveriges integrationsminister
2010–2014
Efterträdare:
Sista innehavaren
Företrädare:
Helena Gröndahl Rietz
Sveriges ambassadör i Jordanien
2016–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten