Erikslunds gods

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erikslunds huvudbyggnad, fasad mot öster, april 2018a.

Erikslund (Ericslund) är en egendom och ett tidigare säteri belägen mellan Vagnhärad och Trosa i Södermanlands län vars tidigare slottsliknande huvudbyggnad uppfördes i slutet av 1770-talet.[1] Sedan år 2014 finns en ny huvudbyggnad på Erikslund.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Erikslund, 1890-tal.
Erikslunds gamla huvudbyggnad.

Uppförande och tidiga ägare[redigera | redigera wikitext]

Egendomen Erikslund, som tidigare kallats Backa, bestod på 1700-talet av fem mindre gårdar som fram till 1778 lydde under Tullgarn.[1][2] Ett säteri bildades 1778 genom inköp och sammanslagning av gårdarna Buska, Backa, Bro och Skårdala samt Hålsnäs. Stället kallades Erikslund efter dess nye ägare Eric Brander, adlad Skjöldebrand. Gården omnämns första gången i 1775 års husförhörslängd.

Skjöldebrand lät uppföra den slottsliknande huvudbyggnaden, som ärvdes av sonen Pehr Eric Sköldebrand, landshövding i Södermanlands län. År 1819 sålde den sistnämnde godset till Karl XIV Johan, men köpte tillbaka det 1826.[1][2] Friherre Johan Albert Kantzow ägde därefter Erikslund under en period.[1]

Familjen von Hallwyl[redigera | redigera wikitext]

År 1866 köptes Erikslund av träpatronen Wilhelm Kempe som gav gården 1870 som bröllopsgåva till sin dotter Wilhelmina då hon gifte sig med Walther von Hallwyl. Vid denna tid omfattade egendomen drygt 3 000 tunnland.[1]

Stora renoveringsarbeten pågick på godset inför paret von Hallwyls inflyttning. Huvudbyggnaden från 1700-talet fick en tredje våning, man drog vattenledning till kök och ladugård, man byggde en ny loge, stenladugård, sågskjul, maskinhus och magasin, allt placerad symmetriskt längs en huvudaxel. Vid den tiden tillkom även de karakteristiska gulmålade bostadshusen för gårdens arbetare som står i rad nedanför mangårdsbyggnaden. Wilhelm Kempe ville ge sin dotter och svärson en egendom som motsvarade tidens alla krav.[1] Inredningarna under familjen von Hallwyls tid på Erikslund gick huvudsakligen i nyrokoko.[1]

Dagens Erikslund[redigera | redigera wikitext]

Herrgården ärvdes av paret von Hallwyls barnbarn, Margit Lundström (född von Geijer 1907) och därefter av deras barnbarnsbarn Signe Lundström som gifte sig 1952 med Björn von der Esch (1930–2010). Då omfattade godset 1 600 hektar mark. Erikslund kvarstår i familjen von Hallwyls ättlingars ägo av familjen von der Esch genom Joachim von der Esch (född 1963).[3]

Huvudbyggnaden ersattes år 2014 av en ny, betydligt enklare byggnad.[4] Det rör sig om ett gulmålat panelat trähus i 1½ våningar under ett brutet sadeltak. De gamla arbetarbostäder från 1870-talet och ekonomibyggnader öster om mangården är väl bevarade. På gården drivs bland annat hästverksamhet med travhästar. Sydöst om ekonomibyggnaderna finns en travträningsbana.

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Erikslund då och nu[redigera | redigera wikitext]

Erikslunds ekonomibyggnader sedda från söder, omkring sekelskiftet 1900 och i april 2018. Erikslunds ekonomibyggnader sedda från söder, omkring sekelskiftet 1900 och i april 2018.
Erikslunds ekonomibyggnader sedda från söder, omkring sekelskiftet 1900 och i april 2018.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Cassel-Pihl, Eva Helena (2006). För en långt avlägsen framtid. Stockholm: Hallwylska museet. ISBN 91-631-8909-7 
  2. ^ [a b] ”Nordisk familjebok”. http://runeberg.org/nfco/0333.html. Läst 8 november 2012. 
  3. ^ Merinfo: Joachim von Der Esch.
  4. ^ Bygdebande: Nya huset på Erikslund.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]