Erkes dös

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erkes dös.

Erkes dös är, trots namnet, en gånggrift från bondestenåldern. Den är belägen i Lilla Isie socken i Skåne invid vägen mot Östratorp.

Gånggriften, som ligger i en hög, har en gravkammare på 4 x 3 meter som täcks av två stora stenblock. Från öster leder en fem meter lång gång in till kammaren. På en av de sidostenar som bildar gången finns ett 30-tal inhuggna skålgropar.

Gånggriften utgrävdes 1915 av arkeologen Folke Hansen. Utanför ingången påträffades mängder med sönderslagen keramik. Just en sådan ansamling av krossad keramik i direkt anslutning till stenkammargravar är vanligt förekommande och har tolkats som ceremoniella inslag i dödskulten.[1] Vid utgrävningen påträffades också olika flintredskap och bärnstenspärlor.

Som andra liknande fornminnen finns legender knutna även till denna gravhög. En sägen berättar t.ex. om att det mellan Erkes dös och den närliggande Stora Kungsdösen har funnits en stig över åkrarna vilken uppkommit då trollen i de båda gravhögarna besökte varandra.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göran Burenhult: En långdös vid Hindby mosse, Malmö. Malmöfynd 2. Malmö 1973.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nils Gustaf Bruzelius: Svenska fornlemningar. Lund 1853.
  • Nils Gustaf Bruzelius: Antiquarisk Beskrifning om Oxie och Wemmenhögs Härad 1859. Handskrift i Lunds Universitetsbibliotek.
  • Christer Classon Anders Dunér: Fornminnen i södra och västra Skåne. Utgiven av Landsantikvarien i Malmöhus län 1996.