Ernesto Sabato

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ernesto Sábato
Född23 juni 1911 (108 år)
Rojas, Buenos Aires, Argentina
Död30 april 2011 (99 år)
Santos Lugares, Buenos Aires, Argentina
NationalitetArgentina
Yrke/uppdragFysiker
Författare

Ernesto Sábato, född 23 juni 1911 i Rojas, provinsen Buenos Aires, död 30 april 2011 i Santos Lugares, Buenos Aires, var en argentinsk författare och fysiker.

Sábato studerade vid Colegio Nacional de La Plata. Han tog en filosofie doktorsexamen i fysik vid Universidad Nacional de La Plata, därefter arbetade han vid Institut Curie i Paris. Han inledde en forskarkarriär som atomfysiker i Frankrike, USA och Argentina men efter andra världskriget förlorade han sin tro på vetenskap och började istället att skriva. Han drabbades 1979 av en obotlig ögonsjukdom och ägnade sig i stället åt måleri.

Han gav ut sin första roman El Túnel, 1948 (Tunneln, 1951). Romanen handlar om målaren Juan Pablo Castel, som har mördat sin älskarinna. I romanen ifrågasätter Castel sina och andras handlingar. Genom romanen införde Sabato den existensfilosofiska traditionen från Franz Kafka och Albert Camus i Latinamerika.

Efter en förfrågan av presidenten Raúl Alfonsín blev han ordförande för CONADEP-kommissionen som undersökte ödet för de som försvann under Guerra sucia på 1970-talet. Resultatet av undersökningen, publicerades med titeln Nunca Más och gavs ut 1984.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Francisco Sabato, Ernestos far, fotograferad 1923.

Sabato föddes 24 juni 1911 i Rojas, Buenos Aires. Han var den tionde sonen till Francisco Sabato och Juana María Ferrari (en italiensk invandrarfamilj av albanskt ursprung), av totalt elva.

Efter avslutade studier vid grundskolan i Rojas 1924 studerade han i La Plata. 1929 påbörjade han studier i fysik och matematik vid Universidad Nacional de La Plata.

Han var en aktiv medlem i Reforma Universitaria rörelsen,[1] grundare av Grupo Insurrexit 1933 - en grupp med kommunistiska ideal - tillsammans med Héctor P. Agosti, Ángel Hurtado de Mendoza och Paulino González Alberdi, med flera.[2]

1933 valdes han till generalsekreterare för Federación Juvenil Comunista (Kommunistiska Ungdomsförbundet).[3] Vid en föreläsning om marxism mötte han 17-åriga Matilde Kusminsky Richter som han senare kom att sammanleva med.[4]

1934 började han tvivla på kommunismen och Stalins regim. Argentinas Kommunistiska Parti, som märkt detta, ville sända honom till den Internationella Leninskolan i Moskva i två år. Enligt Sabato "var det en plats där du antingen tillfrisknade eller hamnade i en gulag eller på ett mentalsjukhus".[5] Innan han skulle anlända till Moskva, reste han till Bryssel som delegat för Argentinas Kommunistparti till en "Kongress mot Fascism och krig". Väl där, av rädsla för att aldrig få återvända från Moskva, lämnade han kongressen och flydde till Paris.[5] Det var där han skrev sin första roman: "La Fuente Muda", vilken aldrig har publicerats.[3][5] Tillbaka i Buenos Aires, 1936, gifte han sig med Matilde Kusminsky Richter.

Åren som vetenskapsman[redigera | redigera wikitext]

1938 blev han filosofie doktor i fysik vid Universidad Nacional de La Plata. Tack vare Bernard Houssay, fick han ett forskarstipendium i joniserande strålning vid Institut Curie i Paris.[3] 25 maj 1938 föddes Jorge Federico Sabato, hans första son. Då han var i Frankrike, fick han kontakt med den surrealistiska rörelsen. Han studerade verk av Oscar Domínguez, Benjamin Péret, Roberto Matta Echaurren och Esteban Francés med flera. Detta satte en djup prägel på hans framtida skrivande.[6]

1939 flyttade han till Massachusetts Institute of Technology, varför han förskonades från andra världskriget. Under 1940 återvände han till Argentina med avsikten att lämna fysiken bakom sig. Men villkoren för forskarstipendiet innebar att Sabato måste undervisa vid Universidad de La Plata i relativitetsteori och kvantmekanik. 1943, efter en "existentiell kris", lämnade han dock vetenskapen för gott och blev författare och konstnär på heltid.[5]

Vid Institut Curie, ett av de högsta målen för en fysiker, kände jag mig tom. Slagen av tvivel, fortsatte jag på grund av en slapphet, som min själ bortsåg ifrån.
– Ernesto Sabato

1945 föddes hans andra son, Mario Sabato.

Författarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Erneso Sábato 1968

1941 publicerade Sabato sitt första litterära verk, en artikel om La Invención de Morel av Adolfo Bioy Casares, i magasinet Teseo i La Plata.

1942, arbetade han med att recensera böcker för magasinet Sur. Han publicerade även artiklar för La Nación och hans översättning av The Birth and Death of the Sun av George Gamow ges ut. Nästkommande år gav han ut översättningen av The ABC of Relativity av Bertrand Russell.

1945 gavs hans första bok ut, Uno y el Universo. Med tiden kommer han att gå mot mer liberterianska och humanistiska ståndpunkter.

1948 efter att ha blivit refuserad av ett flertal förlag i Buenos Aires publicerade Sabato El Túnel i magasinet Sur. Det är en psykologisk roman som berättas i första-person. Hans första roman fick fina recensioner av Albert Camus, som fick boken översatt till franska av Gallimard. Den har sedan dess blivit översatt till mer än 10 språk.[7]

Sobre héroes y tumbas gavs ut 1961, där romanen beskriver hur det moderna kapitalistiska samhällets skenbart rationella rutiner slår över i perverterade handlingar.

I den apokalyptiska romanen Abaddón el exterminador, 1974 möter Sabato själv gestalter från sina tidigare romaner. Sabato avled den 30 april 2011, i sviterna av bronkit.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Jorge Luis Borges och Ernesto Sabato 1975.
Ernesto Sábato, Ben Molar och Julio de Caro 1977.

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • El Túnel. 1948 (översatt till svenska av Martin Rogberg 1951 och Peter Landelius 2011 som Tunneln)
  • Sobre Héroes y Tumbas. 1961 (översatt till svenska av Peter Landelius 1982 som Om hjältar och gravar.)
  • Abaddón el Exterminador. 1974 (översatt till svenska av Annika Ernstson 1986 som Abaddon, utplånaren.)

Essäer[redigera | redigera wikitext]

  • Uno y el Universo.
  • Hombres y Engranajes, 1951
  • Heterodoxia.
  • El caso Sabato. Torturas y libertad de prensa. Carta Abierta al General Aramburu.
  • El otro rostro del peronismo. 1956
  • El escritor y sus fantasmas.
  • El Tango, discusión y clave.
  • Romance de la muerte de Juan Lavalle. Cantar de Gesta.
  • Pedro Henríquez Ureña
  • Tres aproximaciones a la literatura de nuestro tiempo: Robbe-Grillet, Borges, Sartre.
  • Eduardo Falú (tillsammans med León Benarós).
  • Diálogos (tillsammans med Jorge Luis Borges, redigerad av Orlando Barone).
  • Apologías y Rechazos.
  • Los libros y su misión en la liberación e integración de la América Latina.
  • Entre la letra y la sangre. Conversaciones con Carlos Catania.
  • Antes del fin, 1998 Memorias.
  • La Resistencia, 2000

Andra verk[redigera | redigera wikitext]

  • Nunca más, CONADEP, 1984
  • Obra completa

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Diario Clarín: "Festejos por el aniversario de la Reforma Universitaria"
  2. ^ El joven discípulo de Ponce Arkiverad 21 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b c] Biografía de Ernesto Sabato en Autores de Argentina. Arkiverad 15 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Homenaje de Matilde a Sabato. Arkiverad 17 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b c d] Cronología de Ernesto Sabato. Arkiverad 14 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Sabato y el Surrealismo por Daniel Vargas. Arkiverad 17 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Biografía de Ernesto Sabato en Solo Argentina.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ernesto Sabato, 17 november 2009.