Ernst Linder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Linder
Ernst Linder
Information
Född 25 april 1868
Pojo, Finland
Död 14 april 1943 (74 år)
Stockholm, Sverige
Begravningsplats Norra begravningsplatsen
I tjänst för Sverige och Finland
Försvarsgren Svenska armén (1887-1918, 1920-1939)
Finska armén (1918-1920)
Land Sverige
Grad Generalmajor
Befäl Svenska frivilligkåren (1939-40) m.m.
Slag/krig Finska inbördeskriget och Finska vinterkriget
Utmärkelser Se: utmärkelser
Relationer Son till Ernst Linder d.ä.
Övrigt arbete Olympisk guldmedaljör
Ernst Linder
Dressyr
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Paris 1924 Individuellt

Ernst Linder, född 25 april 1868 i Pojo, Finland, död 14 april 1943 i Stockholm, Sverige, var en svensk militär (generalmajor) av finsk härkomst som tjänstgjorde i den svenska armén 1887-1918 och även i finländsk tjänst. Han tillhörde ointroducerad adel, en ätt som härstammade från Westfalen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Linder var son till den finländske godsägaren, politikern och författaren Ernst Linder (den äldre) och Maria Lavonius. Hans far hade dött kort efter hans födelse, och han växte upp i Sverige, där hans mor 1872 hade gift om sig med affärsmannen Oscar Ekman, som blev hans styvfar. Linder tog studentexamen 1887, blev underlöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1889 och genomgick skjutskolan 1889, Militär-Reit-Institut i Hannover 1893-1895 samt Krigshögskolan (KHS) 1900-1902. Han var generalstabsaspirant 1903-1905, militärattaché i Paris och London 1909-1911, stiftare därunder det första svenska flygpriset, (flygning över Öresund), ledde den första ryttarexpeditionen till London Horse Show 1912 (före Olympiska sommarspelen 1912), chef för Arméns ridskola på Strömsholm 1912-1915, överstelöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1915, överste i armén 1918, generalmajor i generalitetets reserv 1927, med svenska myndigheternas bifall utnämnd till finsk generallöjtnant 1938, avsked från generalitetets reserv 1939.[1]

Linder tog avsked ur svenska krigsmakten och tjänstgjorde i finska armén 1918-1920 vid utbrottet av inbördeskriget i Finland. Han deltog i den vita armén i striderna vid Tammerfors. Under finska inbördeskriget förde han som öveste befäl över Satakundagruppen med vilken han bidrog till Tammerfors fall 6 april 1918. Han utnämndes då till generalmajor och chef för Savolaksgruppen, som 4 maj 1918 intog Fredrikshamn. 1919 blev Linder kavalleriinspektör 1919 men avgick följande år ur finsk tjänst.[2]

Han blev inspektör hos riksföreståndaren 1919. Under finska vinterkriget 1939-1940 var han chef för den svenska frivilligkåren till februari 1940, då han utnämndes till kommendör för Lapplandsgruppen (Lapin Ryhmä) och senare blev han chef för Lapplands operationsområde. Efter fredsslutet utnämndes Linder till finsk general av kavalleriet, hederschef för Tavastlands ryttarregemente och för Satakunda skyddskårer samt för Svartå skyddskår. Ernst Linder var en av marskalk Gustaf Mannerheims personliga vänner.

I dressyr, banhoppning och galopp var Ernst Linder en framstående tävlingsryttare. Han var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1927, hedersledamot av Stockholms fältrittklubb, av Stockholms kapplöpningssällskap, av finska ryttarförbundet, av danska aeronautiska sällskapet, med flera. Han var initiativtagare och ledare av Nordens Finlandsvecka i Stockholm 1925, ordförande i Samfundet Sverige-Finland, vice ordförande i Jockeyklubben, mångårig ordförande i AB Aerotransport (ABA) och en av dess stiftare.[1] Han var ledare av Samhällshjälps skyddsgrupp 1923-1928 och deltog i svenska ryttartruppen vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris[1] där han erövrade guldmedaljen i dressyr med sin häst Piccolomino.[3]

Linder var gift första gången 1894-1904 med friherrinnan Augusta Wrangel von Brehmer (1874-1910). Han gifte sig för andra gången 1905 med friherrinnan Märtha Cederström (1873-1925) och tredje gången 1927 med Wiveka Trolle (1892-1974).[1]

Ernst Linder avled 1943 och gravsattes den 2 oktober 1943 på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[4]

Militär karriär i Finland[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Linder, Ernst (1920). Från Finlands frihetskrig. Stockholm: Norstedt. Libris 1655085 
  • Linder, Ernst (1942). Kring Finlands andra frihetskrig: strödda minnen från min verksamhet. Stockholm: Norstedt. Libris 1410952 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1943. Stockholm: Norstedt. 1940. Sid. 501-502. Libris 10335454. http://runeberg.org/vemardet/1943/0501.html 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 262 
  3. ^ ”Ernst Linder”. Sveriges Olympiska Kommitté. http://www.sok.se/aktiva/historisktaktiva/ernstlinder.5.aad0b10833d63e5c800042888.html. Läst 9 april 2013. 
  4. ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 15E, gravnummer 21”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/15E/21/1. Läst 2 mars 2014. 
  5. ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1931bih
  6. ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1915
  7. ^ [a b c d e f] Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1921
  8. ^ [a b c d] Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1925
  9. ^ Sveriges statskalender för året 1928. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. Sid. 229 
  10. ^ [a b c d e] Sveriges statskalender för året 1918. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1918. Sid. 271 
  11. ^ [a b c d e f g h] Kungl. Hovstaterna. i Sveriges statskalender 1915

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]